✨THE INFINITE WITHIN THE FINITE✨

HEJ GULLISAR. 
Förhoppningsvis har ni en piggare helg än jag – jag är sååå sjuk. (Haha, dramatic much?)
Det är SÅ FRUSTRERANDE när det är så UNDERBART väder och det enda jag vill göra är att sticka ut på jättelånga promenader och (aningens kortare) löprundor, men knappt lyckas ta mig till och från Willys utan att kallsvettas.
Är så rastlös samtidigt som jag är trött… och obviously oerhört självömkande.
Bahahahhahah.  Behövde bara få lite gnäll ur mig. VIDARE!


Det är ABSURT att vi snart kan checka av april i kalendern. 😍 Under de inledande månaderna av året såg jag fram emot april med en nästan barnsligt naiv otålighet, inte för att våren kommer etc etc (det gör den ju varje år), utan för att i min Year ahead spread så var månadskortet för april Döden. Vi snackar tarot nu alltså, ifall ni inte hänger med. 🤓

Det första jag lärde mig när jag skaffade mina tarotkort var att kortet Döden är – åtminstone i mina ögon – inte något som automatiskt är dåligt eller skrämmande. Snarare tvärtom. Enkelt uttryckt så står det för avslut. Avslut och förändring, transformation.

Of course, this card means much more than literal physical death. We see the Death card and realize that some situations in our lives are beyond hope of having life breathed back into them. Relationships decay, friendships dissolve, careers are vanquished. Habits, thought patterns and beliefs are laid to rest.
Carrie Mallon

Och let me tell you: När du är väldigt ledsen och sitter med ett trasigt och hopplöst hjärta i januari, då ger det en känsla av tröst och hopp att se att i april… där väntar ett avslut och en förvandling.

Om vi ska dröja kvar vid lite mer djupgående reflektion en kort stund här, så har jag på senare år insett att tydliga avslut är och har alltid varit viktiga för mig. Känslan av att sluta cirklar och/eller sätta punkt och gå vidare ger mig den mest tillfredställande känslan; den som gör att man sover gott om natten. Om jag måste välja mellan att låta något rinna ut i sanden eller klart och tydligt dra ett streck över det så väljer jag utan tvekan alltid det senare.

Sometimes we choose our endings, but often they are unceremoniously forced upon us. We can try to deny, we can cling to situations even as they are rotting before us. But no amount of wishing and will-power can counteract the sweeping force of Death.
Carrie Mallon

Det finns dock en uppenbar baksida till det: När det gäller relationer så är den andra parten inte alltid av samma åsikt, vilket gör att det från deras sida uppstår en konflikt. Med andra ord så har jag förstått att det inte spelar någon roll hur hänsynsfullt och diplomatiskt jag försöker uttrycka mig när det kommer till sådana situationer: Ibland såras känslor och stolthet även om det är exakt det man försöker undvika. Ärligt talat vet jag inte hur man ska komma runt det.

För ett tag sedan lärde jag mig att Döden är det ena av mina två ”birth cards”, tillsammans med Kejsaren. Makes sense!!
Går även ihop med min totala Tvilling-personlighet: ”Death and The Emperor have in common the qualities of polar absolutes”. (Om du vill veta dina birthcards kan du ta reda på det här.)🔮

There is wisdom in respecting closures, and even embracing them. After the hollowness of winter comes the regeneration of Spring. After one chapter comes the next. We see these cycles repeated throughout nature, the universe, and our own psyches. Infinite deaths make way for infinite transformations.
Carrie Mallon

Hah! Om ni inte bryr er ett jota om sånt här: SORRY NOT SORRY.

ANYWAYS: 
På torsdag åker jag och Matilda till Paris. EEEEEEEEEEEK. Såatteehh det är ju tur i oturen att jag är sjuk nu. (Upprepar detta för mig själv som ett mantra.)
JAG LÄNGTAR SÅÅÅ MYCKET. 💖🌸💐

/Handsome, you’re a mansion with a view/

Yo.

I måndags väckte Lizzie mig vid fyra på morgonen. Och sedan var jag vaken! Så ironiskt med tanke på vad jag skrev i söndags om hur veckan förmodligen skulle bli.

Det har faktiskt varit nästan tvärtom – har haft oförskämt mycket energi till att fixa med grejer hemma, gå ut och gå samt springa efter att jag kommit hem från jobbet. NU är jag dock så trött att ögonlocken knappt håller sig uppe, så jag kastar in handduken och går och tvättar nyllet nu.

PUSS!

”The shark is only dangerous when we don’t acknowledge it.”

Heeeej folket!

Porträttfunktionen på iphone gjorde så att stången på sängen ser mystiskt avsmalnande ut, haha. 🙊

I fredags myste jag med tjejgänget hos Linnea och igår var det 25-årsfest/inflyttningsfest för Julia och Tjoffis inne i stan, så det har varit två sena (och onyktra) kvällar nu. Jag skulle kunna säga att I’M TOO OLD FOR THIS SHIT, fast då skulle det låta som att det var något jag just upptäckt, vilket inte stämmer. Jag har inte varit ”flerdagarsfestvirke” sedan jag var 21, typ.
Jag försöker bara låtsas som att jag inte vet det ibland. Nu kommer jag att vara ORIMLIGT trött veckan som kommer och inte kunna sluta berätta det för alla som gör misstaget att fråga hur läget är. Det blir kul!

Med det sagt att så är DET VÄRT DET, såklart! Jag eeeelskar att hänga med le göls och festen igår var TOP NOTCH. Min lillasyster är ju (obviously) en underbar människa = hon har fantastiska människor omkring sig = en kul crowd att mingla med på fest.

Note to self.

Överlag… så är jag väldigt lycklig och tillfreds med tillvaron just nu. Jag har allt jag behöver och jag saknar absolut ingenting i den här stunden. Jag befinner mig där jag ska vara och jag är tacksam.

Nu ska jag ut och maxa söndagen! PUSS!

BÄST just nu!! Tips! Tips!

Lite grejer som gör mig lycklig eller bara gör livet slightly vassare för stunden: 

TILL HÅRET! (L’oreal Stylista ”The Big Hair Spray” och Sebastian ”Drynamic” torrschampoo.

 

TILL MINA MÖRKA RINGAR! (Studio Fix Perfecting Stick från MAC)

 

TILL NYLLET! (Makeup Mist & Set och Poreless Face Primer från E.l.f)

 

🎶🎧💕

 

Min lägenhet. 💖

✨/The best thing you could do is just to ignore me/ ✨

Vibes:

YO.

Boop.

SOMMARTID! Hah! Hur kom vi fram hit? Varför går jag alltid runt i någon slags uppfattning om att det NYSS var nyår? Alltså, ÅRET RUNT? Visst är det ett tecken på åldrande? Ack och ve.

Jag tog ur mina extensions (igen) i fredags och det känns… okej. Men det tar liksom ett tag att vänja sig. Känner mig extremt NAKEN, RÄDD och EXPOSED med bara mitt egna fjösiga, nordiska hår.
Det ÄR dock alltid skönt att kunna göra sådant som de som aldrig använt extensions tar för givet, typ sätta upp en slarvif tofs utan att behöva göra en 360-graders koll att inga fästen tittar fram, klia sig som en apa i hårbottnen eller att föna håret utan en strategisk krigsplan (som tar minst 20 minuter).
Ändå… älskar jag mina extensions, haha. Alltså på riktigt. KÄNSLAN när man har nyyyya, fräscha och underbart svallande, fylliga längder… Ahhh.

Eftersom jag inte tränat ordentligt på typ hela vintern så känner jag mig dock som the Blob nu när jag inte ens har extra hår som liksom drar åt sig uppmärksamheten. Plus att jag av lite olika anledningar som vi inte behöver gå in på här har superproblem med att jag samlar på mig vätska i kroppen igen. GAH. GAAAAAHHHHHHHHHHH.
Eftersom det är min kropps sätt att hantera typ… ALLT, så leder det även till att när jag väl börjar träna igen så blir jag extra svullen i början. Hahhhah. Åh, the irony.

Ni vet när det bara känns som att man måste bita ihop och bara streeeeeta på, tills man förr eller senare når någon slags milstolpe? Så kändes vintern pga uppbrottet. Nu känns DET bättre, men nu är det bara att smacka på den inställningen på kroppen och träningen istället.

PUSS!

🌙 ”The question is: Where will you go with your new set of wings?” 🦋🌙

Jag ser åtminstone glad, om än trind, ut på den här bilden. YOU’RE WELCOME!

 

Tema: Vårdagjämning (igår), jämna plågor och TRÖTTHETSREKORD. 

Har verkligen världens tröttaste vecka. Och det är inte sömnbrist-trötthet, utan inte-ett-uns-energi-kvar-när-jag-kliver-in-genom-dörren-trötthet i kroppen. Kanske är det något virus som ligger och lurar – på kontoret har folk fallit som käglor för flunsan flera varv nu – eller någon slags super-pms… alternativt en mix av båda. Oavsett så har jag kraschlandat hemma varje kväll so far, inte ens pallat ta mig ut på mina kvällspromenader. Ännu mindre SPRINGA.
Överlag… är jag oerhört självömkande i största allmänhet den här veckan. Varenda kväll har jag rättfärdigat min bekvämlighet med attjag måste vara snäll mot mig själv när jag känner såhär”. Vilket FÖRVISSO är sant, men till helgen har jag lovat mig själv att rycka upp mig, haha.

Ska utfodra tigrarna här nu, sedan blir det att somna till Breaking News. ZzzZZzz.

Hänt Extra: Bilder från den senaste veckan!🔥

DETTA HAR HÄNT: slutet av februari/ början av mars

Lite bilder från den senaste tiden. VARSÅGODA!

Ljuset sipprar in igen🔮💞

 

Jag fyndade YSL-ripoff-solisar från Junkyard och är väldigt förtjust i dem. Lilly skrattade dock åt dem och skrev ”Hahaha snygga!” när jag snap:ade henne och visade dem. 🤔

 

För ett par veckor sedan brunchade jag med Matilda, Linnea och Emelie. Jag lovar att jag fortfarande var mätt vid frukosten dagen därpå.

 

Det kom JÄTTEMYCKET snö förra veckan och jag jobbade hemifrån nästan hela veckan. Blev även typ tjock under tiden eftersom jag undvek att vistas utomhus i mesta möjliga mån… Men här är ett bildbevis på att jag faktiskt VAR ute!

 

När det inte katapultsnöade så bjuckade åtminstone de iskalla dagarna på UNDERBARA skymningar. 😍🌙

 

Jag hämtade ut min nya Iphone 8 Plus. ALLES GUT, bortsett från denna lilla hickup. 😑

 

Jag fortsätter vara kär i all things GULT. Det är verkligen min HAPPY COLOR just nu.

 

I veckan har jag köpt nya träningskläder för… well, mer än jag hade tänkt. Men JÄVLAR i min lilla låda vad jag är taggad på att komma igång med löpningen igen nu!

 

Tjejen i blomsteraffären: * säger berömmande att jag valt blommor som trivs ihop*
Jag: *får omedelbart hybris*

/In this tug of war you always win / Even when I’m right/

On the first page of our story
The future seemed so bright
Then the saint turned out so evil
I don’t know why I’m still surprised

Even angels have their wicked schemes
And you take that to new extremes
But you’ll always be my hero
Even though you’ve lost your mind

  – 💔🖤

Jag älskar hur den här låten börjar: så odramatiskt och självklart, som om det är mitt i ett samtal som aldrig riktigt tog slut. Det är ju ofta så det känns i ett uppbrott, så mycket som blir osagt trots allt som sägs under tiden det äger rum.

Och sedan går det upp i rök, det som inte sades, tillsammans med det som var. Och det är både en lättnad och en sorg. Men när man kliver ut ur mörkret och röken skingras så känner man sig ändå lättare. Sorgen är inte betungande på samma sätt längre. Den bara är. Du glömmer den till och med och känner den bara när du blir specifikt påmind om den. Och då, med lite tur: Då blir den nästan något fint. Den lärde dig något och den betydde något.