När det inte blir som man trodde att det skulle bli.

Jag har ju inte varit så himla DJUPGÅENDE privat här på senare år. Pga ANLEDNINGAR. Bland annat så har jag blivit äldre och kanske lite mer… ja, privat överlag. Jag har fortfarande inget jättebehov av att dela med mig av de mest personliga tankarna här, open wide på le interweb. Däremot så har jag kommit till en punkt då jag har en viss distans till vad livet har inneburit de senaste två åren. För sedan hösten 2014 så har ALLT hänt i mitt liv, ungefär. Vilket i sin tur betyder att texter som jag skrivit för mig själv och endast publicerat på ett mer slutet forum under den här tiden, inte känns lika sorgsna och ”nära” längre. Som sagt: Jag har en viss distans nu. Äntligen.
Av feedbacken jag fått efter att ha publicerat dem så har jag förstått att det går att relatera till dem; det är nog som Melissa Horn har försökt förklara, att ju mer personligt man berättar något, desto mer stämmer det in på… i stort sett vem som helst.

Varning för klyscha nurå, men vet ni vad som är det mest framträdande när jag blickar tillbaka och försöker ta in den här tiden? Det faktum att du inte kan planera hur ditt liv ska bli. Allt jag trott mig veta säkert har blivit något helt annat.
Man kan säga att det är det som de här texterna handlar om.

Det började med saknad och drömmar om vit snö. Bokstavligen alltså, jag drömde mycket om snö under den här perioden.

Varje dag av saknad
Smärtan som saknaden åsamkar
Det är inte vettigt
Den är fysisk, som att hålla andan
och känna hur dina lungor nästan sprängs
Den är svart och vit,
Aldrig i färg

Och jag försöker tänka
Att du åtminstone inte är död
Du lever, är tillgänglig, finns där för mig
att ta tillbaka när än jag skulle vilja
Men det är ändå något som dött,
Det känns så.
Det känns så.

Varje dag av saknad så känns det så.
– november 2014

När det nästan hade gått ett år så började jag reflektera mer djupgående.

Hösthimlar
Höstvindarna slet isär oss
Jag tror att det var ofrånkomligt
På samma sätt som vintern ibland
försöker sträcka sig efter Maj
Så var vår sensommar lånad tid.
– september 2015

Ibland var jag uppgiven.

Brevduvor
Vi pratade om brevduvor för några dagar sedan, du och jag,
och hur de inte fungerar som man önskar, de hittar bara till en plats. Sedan måste man hämta hem dem för att kunna sända ett nytt meddelande, till samma plats.

Och det slår mig idag att det är just så vi fungerar just nu. För jag får alla dina meddelanden, jag tar dem till mig och du matar mig med nya. Men mina kommer aldrig fram. Likt vilsna brevduvor tar du inte till dig vad jag försöker säga.

Han säger:
”Jag älskar dig.”
Jag säger:
”Jag vet.”

Han säger:
”Jag vet att jag tär på dig ibland.”

Min brevduva får sitta kvar i sin bur medan jag räcker tillbaka hans.
– maj 2015

… och ibland förvånades jag över insikter jag inte räknat med.

När stormen passerat
Det tog sin tid. Jag var beredd på att jag skulle ha lämnat saker bakom mig när det var över. För att finna frid måste man vara beredd att göra offer.
Vissa saker tog emot att släppa, jag kämpade emot även om jag egentligen visste att det var det rätta.
En del saker var lättare, självklarheter som förpassades till avlägsna och svårgreppbara minnen över bara en helg eller två.
Andra saker var oväntade, som du. Att du skulle bli en av sakerna jag inte bara behövde utan faktiskt ville röja undan var inte vad jag hade räknat med. Men när det var gjort och jag kunde blicka ut över det fridfulla landskapet som bredde ut sig framför mig, helt utan din närvaro, så förstod jag att du hade varit en del av stormen snarare än en klippa att klamra sig fast vid.
– oktober 2015

När det inte blir som man trodde eller ville.

att gå
Jag lämnar dig aldrig
det kommer inte ske
Men jag stannar inte nu
Snälla, förstå skillnaden

Jag kommer alltid att känna dig
i doften av regn
i mina lakan när jag sover
och i babyhåren i min nacke:
Du finns aldrig inte hos mig

Jag lämnar dig inte
och du lämnar inte mig
Vi stannar inte där vi är
Jag måste försöka förstå skillnaden.
– maj 2016

… och när det VERKLIGEN inte blir det.

Avslutet.
Allt jag trodde att du var.
Den som är gjord för mig.
Den enda som känner mig som jag känner mig själv.
Den enda som tycker om mina egenheter.

Inget av det var du.
Inget av det är du.
– juli 2016

… och sedan vände det. SÅ TOTALT. När jag vant mig vid att inte få som jag ville, då fick jag plötsligt allt.❤️

Nu tycker jag att vi lägger melankolin här, klappar den lite mjukt och gluttar framåt. För nu är det december!!! DEN BÄSTA MÅNADEN!

Adventsmyset

En mysigare frukostbords-vy! (än förra veckans bild, alltså)
Imorse: En mysigare frukostbords-vy 🙏🏻🎄✨ (än förra veckans bild, alltså) Jag ska pimpa adventsljusstaken ikväll, med lite finare grönt än den där gamla mossan som jag använt i… 5 år (?) nu.

Helgerna nuförtiden alltså. Myset! MYYYYSET! De tar slut om möjligt ÄNNU fortare än förut.

Är ihop med min bästaste bästa vän 😍☝🏻
Lördags: Är ihop med min bästaste bästa vän 😍☝🏻

Vi skulle ju på jazz, för att Joppe ville det. Men det VAR ingen jazz! Det var faktiskt lite av ett antiklimax, trots allt. Matilda hade till och med gjort sig extra fin i klänning och allt! 😍 Jag, Daniel, Matilda, Joppe, Mats och Jossan ended up hos oss istället och lyssnade på 90-talsmusik. Så mysigt. 💖

Torsdags: Sassy as usual.
Torsdags: Sassy as usual. OBS! MED JULTRÖJA. OBS!

Tre stickprov från en tidslinje

”Mitt gamla jag kanske inte finns att finna längre. Kanske kommer hon aldrig tillbaka. Men det behöver inte vara dåligt. Jag gillar den jag är nu med. Kanske lite mer fragil, men fortfarande kompromisslös när det kommer till det som faktiskt betyder något.”
– utdrag ur dagboksanteckning den 16 augusti 2015

”Vi är så sköra allihop. Varför är det så? Är det meningen att man ska känna sig som ett vrak under den här delen av livet? Och om man inte gör det, är det bra eller dåligt i det långa loppet? Jag menar… Jag är hellre lite labil nu än om 10 år. Men jag och Henry pratade om det häromdagen, att han varit på date med en 23-åring som var ”så sjukt levnadsglad och positiv” att han blev provocerad.
”Hon är fortfarande oförstörd av livet”, sa jag. ”Hon har inte sett mörkret än.”
Och vi nickade i samförstånd, som de två cyniker vi formats till. För det är ändå något så sjukt irriterande med människor som inte har stött på något motstånd i livet överhuvudtaget. Man kan ju inte rå för det, men… så är det.
Min förhoppning är att jag läser det här om fem-tio år och ler åt hur vi tyckte att vi var så jävla kloka.”
– utdrag ur dagboksanteckning den 28 november 2015

”Jag är ledsen men det är bara några lager av mig. I kärnan är jag trots allt lycklig och det är viktigt att komma ihåg.”
– utdrag ur dagboksanteckning den 11 juli 2016

Det har varit ganska stökigt, ganska länge. Men jag känner att jag och livet, vi är sams nu. Har jag haft hjälp till att komma till den här platsen? Ja, delvis. Men allra mest har jag gjort själv. Jag har valt och valt bort, öppnat och stängt dörrar, strövat in på oväntade vägar och släppt in någon som gör mig väldigt, väldigt lycklig.

Det här inlägget känns liksom väldigt avlägset, helt enkelt. Livet, alltså. LIIIVET!❤️☺️

Novembermyset

Imorse. Snart är det där fönstret inte så mörkt och tomt längre!😍🎄

Det här har verkligen varit en typisk november-tisdag. Grå, mörk och sådär rått kylig. Mhm.

November har en tendens att virvla förbi lite sådär obemärkt, tycker jag. Det kanske iofs beror på att jag fokuserar väldigt mycket på att det snart är december, så jag liksom glömmer bort att en egentligen ganska deppig månad pågår. Deppig som i just det där blöta, grå och lite småsura, ni vet. 

I söndags åt vi brunch på Kroken! Det mysigaste var dock nästan att bara sitta och snacka skit i loungen efteråt.❤️ Joppe vill gå på jazzkväll på lördag… Så tydligen ska vi gå på jazzkväll på lördag.

Jag hatar jazz.

Men vad gör man inte för sin alternativa familj?

/ I can’t wait for the weekend! / I can’t wait for the weekend! / I can’t wait! / I can’t wait! /

Rubrikreferens: Caroline Burt ft Dell Harris – ”For the weekend”  Lyssna och njut av ett sant mästerverk!
Fredagskvartett

– Kolla mina FANTASTISKA mörka ringar under ögonen!! Men kolla även R&F’s makeup på omslaget till deras nya EP som släpptes idag (HURRAAAAAA💖👸🏼👸🏼💖) – om jag fyller i dem med glitter istället för att täcka över med (dyyyyyra) concealers, då har jag ju deras LOOK nailad. Yassssss.
– Lizzie gör vad jag ville fortsätta göra när min frukost var uppäten: Sittligger vid köksbordet och ba GÖTTAR sig i största allmänhet.
– Jag fick köra en 7-minuterssminkning idag. Contouringen blev aningens skarp, MEEEEN vad gör väl det, det är freeedag!

Kärleken tar dig till DE MEST OVÄNTADE platser.

Jag menar… Igår spenderade jag tid på en crossbana. Ute i skogen. I kyla och regn. Och jag hade inte ens något emot det!
EDIT: Han säger att det inte ens ÄÄÄR en crossbana. MEN NÅGOT DYLIKT, DÅ. Säger jag. Jag lär mig nog skillnaden någon gång. Det var motorcyklar och ramper och grejer. ALLTSÅ DET FINNS SÅ MÅNGA OLIKA VARIANTER. Över och ut.

crew
Me and them bitches.
naaw
Två snillen vs vimpel 0-1

Och bara on a totally different note så körde vi le hamburger-middag på kvällen, med såsbonanza. Det var gott. Även om mina kikärtsbiffar på bilden kanske inte ser SUPERUPPHETSANDE ut.
matmatmat