Ibland spelar det ingen roll vad man säger

… allt kan sägas emot. Och hur ska man orka ha en diskussion när man knappt orkar ta fram tillräckligt med ord för en vanlig middagskonversation ur vokabuläret?
Tidiga jobbmorgnar bidrar knappast till några större framgångar för någon inblandad part, liksom.
Men hur svårt ska det vara att ta in vad någon har sagt och förklarat upprepade gånger? Och varför ska man dumförklara personen som man inte ens bevärdigat med att lyssna ordentligt på genom att vilja få det att framstå som att hon/han är naiv? Var är respekten i det förhållningssättet egentligen?

Just nu så har jag en mindre period av ett väldigt stort behov av att be folk att sluta avbryta, sluta börja tänka på vad de ska säga innan jag ens har pratat klart och att istället faktiskt ta in vad det är jag säger.
Ja, jag önskar rent allmänt att vissa bara kunde [hålla käften och lyssna] istället, för att tala klarspråk.
Det kan bero på sömnbristen, men just nu är jag bokstavligt talat fysiskt utmattad av bara tanken på att föra ett längre samtal med någon som ändå bara har förutsatt sig att ha ett motargument till allt jag lägger fram.
Så. Fruktansvärt. Tröttsamt.
Snälla, kan vi inte enas om att vi blir bättre på att respektera andras vilja att bli hörda – på riktigt?
Det skulle göra mig så JÄVLA glad. Just sayin.

Nu tänker jag gå och lägga mig. Och imorgon ringer inget alarm vare sig 04.20, 04.40 eller 05.10. Det lär dröja till nästa gång:D Underbart.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *