Lägesrapport

Katterna märker att det är något på gång, så när de inte springer runt ens fötter och kollar vad man gör eller jagar varandra så ligger de uttröttade någonstans och vilar.

Tog ett varv runt ringvägen på f.m. Galet fint väder idag ju – jag var tvungen att komma ut lite.

Nutrilett slår knappast något smaklighetsrekord, men det blir faktiskt aningens mindre äckligt när man kan dricka det varmt! Minuset är dock att man ju inte kan hälla i sig det lika fort då. Fast det mättar ju bättre om man inte stressar i sig det (upplever jag det som), så det går jämnt ut.

Packning pågår!

Älskar de här tvålarna. Den här ska med till Drömmis ikväll.

Nu ska jag och min häst-tröja fortsätta packa!=)

Lyckligaste tjejen i stan.

Vi har varit i lägenheten idag och innehar nu en av nycklarna! De resterande får vi på tisdag när vi träffar säljarna igen (idag pratade vi bara med grannen som har städat den åt dem) och det riktiga tillträdet äger rum. Gud, allt är finare än jag minns det, vilket inte säger lite. Och alla detaljer som jag inte vågade spana in när vi var på visningen eftersom jag visste att det skulle svida så när vi inte fick lägenheten (jag var ju helt övertygad om att den inte skulle bli vår – jag älskade den för mycket!) var ännu bättre än jag hade kunnat föreställa mig, de med. Åååååhhhhh. Vill ha flytten överstökad nuuuu! Jag ville aldrig åka därifrån. 🙂

Jolene fyller 1 år och Jenny ger oss fika så att det nästan sprutar ur öronen:) (Det är bra.)

Jenny hade gjort världens finaste tårta. Jo, den var faktiskt det. Hon är så duktig och kreativ med sitt bakande. Avundas henne det. När jag försöker vara kreativ i köket blir det oftast något som smakar skit. Förutom soppa. Det är jag bra på. GOD var den också, tårtan. Det bör tilläggas. Många söta bebisar var på plats också. Eller ja, tre. Jollis förstås, (Super)Nova och… ååååh, vad hette den tredje? Heeeemskt söt var hon i alla fall och jag skäms över mitt kassa namnminne. Men det är henne ni ser där bakom tårtan! Som en liten rumpnissebebis såg hon ut! Hihii. Update 111030: Majken hette hon! Tack Lina! 😉 
Sedan hade vi tre goa mediumsize-ungar också, Lilly, Benjie och Malte. Många ungar = mycket liv. Men på ett härligt sätt!
Jollis gjorde det man bör göra på sin första födelsedag, det vill säga a) moffade bullar & kakor så att det stod härliga till och b) gosade och busade med alla som fanns tillhands, i detta fall pappa Jens. 

Mutti hade gjort en jättefin bordsdekoration med rosor. 

Tobbe är fett mätt och sockerstinn. 😉

Nova och Lina fick klara sig utan pappa Jesper som har jobbvecka på (gotlands)båten.

Bertil var med förstås! Han var nyklippt och stilig som få. Och Lilly busade sig helt suddig.

Lilly tycker det är jätteroligt att grimasera och fåna sig framför kameran. Så fort man har tagit en sådan här bild så kollar hon på den, skrattar och säger ”En till!”.

Här är hennes favorit på mig respektive min favorit på henne.

BANGBANG!

Kollakolla vad lång min lugg har blivit nu! För två år sedan blekte jag ju som bekant sönder håret och det som rykte allra mest var – just det; luggen. Min älskade lugg! Jag mådde fruktansvärt dåligt över detta. Hårets vara eller icke vara har väldigt mycket större betydelse för ens psykiska välbefinnande än man kan tro. Fyfan. I 1,5 års tid grät jag praktiskt taget varje dag – ofta flera gånger om dagen, när jag råkade fastna framför en spegel och bokstavligt talat slet i mitt hår, som för att få det att växa bara av mina händers kraft. (Det funkade inte.)
1,5 år av dåliga hårdagar. Det är ganska lång tid. 1,5 år av att inte känna sig snygg en enda dag eftersom håret ju är det som sätter pricken över i för både smink och kläder. Det var hemskt!
Därför är jag one happee little panda nu när den blivit såhär lång och tjusig igen. Älskar min lugg. Vi ska aldrig skiljas åt igen. (Bara variera oss i färg och form kanske.)

Måste visa er ändå.

Eftersom mina som jag köpte häromdagen ligger nerpackade och paketerade så ville jag inte packa upp dem för att visa innan vi flyttat. Men på jobbet för någon dag sedan kom jag på att jag kunde visa både er och Tobbe hur de ser ut genom att helt enkelt ta kort på dem vi har där. Guuuuud så fiffig jag är. Såhär ser lyktorna ut alltså, fast de kommer vara ännu finare i vårt vardagsrum med mörklila fondvägg – och vårt Isala soffbord som jag äntligen lyckats få min prins att ge med sig för! :):):)

Äntligen fredag. Igen.

Helloouu buddies!
Här sitter jag och dricker te och har ätit rostade mackor. Fina grejer det. So far idag har jag gjort lite smått, sprungit upp och ner till tvättstugan (näst sista eller sista gången… eventuellt kör jag någon runda i början på nästa vecka, ifall vi har samlat på oss mycket, humhum) och tränat. Måste dra igång träningen ordentligt nu igen, det har varit lite mycket xbox och lite litet med träning senaste månaden. Och det syns! Slarvtjej.

Puff håller koll på mig när jag tränar. Hjälper mig att stretcha och så.
Den här veckan har känts skitlång. Fast det är för att jag jobbade i söndags, så det kändes som om den började redan då. Det kom jag på nu. Jag är lite vilse i veckorna för tillfället. Men den här helgen och veckan som kommer – dem har jag aningens bättre koll på! Det råkar ju bara vara veckan jag gått och längtat efter sedan augusti. MEN alltså; först en lovande helg!:)