Liverpool-mixtape (De små, men viktiga detaljerna)

En sån där rolig turistbuss som åker både på land – och, som synes, i vatten.

Beatles!!:D För att föreställa ett musikaliskt geni så ser dockan inte särskilt smart ut…

Spegelblankt vatten utanför hotellets frukostmatsal vår sista morgon på plats.

En sådan här vill jag ha!!! (alltså själva apparaten som gör youghurt, inte bara påsarna med youghurt-pulver)

Brittiska magasin, cola light i hotellmugg och Tobbes gamla favoriter Hula Hoops (eller HOLLA HOPS som han säger, hahaha . . .).

Gaaaaah. Kan inte titta på den här bilden utan att typ få svåra begär. En skinny caramel macchiato… av de x antal jag förtärde under resan. Inte för att det syns på något vis, men det här är det Starbucks som är helt tillägnat Beatles, vilket man äntrar när man har avslutat rundturen på Beatles-museet.
Den här dagen (dag 2) hade jag så sjukt ont i huvudet till och från, tror faktiskt att det var någon slags migrän. Jag fick som anfall då det kändes som om pannan var gjord av metall och någon satte en superstark magnet mot den, typ.
Om man mår så illa att man knappt får i sig sin Starbucks-muffin, då är det illa liksom.

Cheesecake från dag 2, en italiensk restaurang vi åt middag på. Mycket god – men såhär i efterhand tror jag att den godaste cheesecaken jag förtärde var på The Philharmonic!

REVENGE♥

Topmodel Sverige?
Ska man ge det första avsnittet en chans kanske? Stylist-Jonas och Isabella är ju en lovande programledarduo faktiskt.
Vi kör på det.

Eller kanske inte, för Tobbe har fixat 4 avsnitt till av Revenge åt mig! 😀 Det är min senaste hookup, skulle faktiskt vilja påstå att det är den bästa serien sedan Fringe… och kanske Menthalist. Har sett 9 avsnitt so far, det är så sjukt spännande att jag döööööör! Hahaha. Okej. Hej.

That´s the way to go.

bild via weheartit
En liten parantes på detta: I Liverpool stod jag och höll i en stor mugg med texten ”Keep calm and press delete” inne på John Lewis, men Tobbe ba: ”- Ääär den verkligen sååå rolig?”
Då blev jag sur och ställde tillbaka den istället för att ta med den till kassan.
Nu när jag tänker på det så känner jag att ”EEhhhhh, JA, det ÄR den! Din jävel!”

Ugh.

Jag råkade somna till på soffan. Eller, jag var väldigt trött – har fortfarande liksom inte rktigt återhämtat mig från resan – så min tanke var att jag skulle ta en kort powernap. Jag ställde alarm – som jag trodde att jag snoozade men tydligen stängde av. Så jag sov en trekvart istället för en kvart och vaknade upp helt mosig i huvudet. Snark!

Primark i mitt hjärta.

Här är några av de grejer som följde med mig i papperskassarna från Primark (som rasar sönder när det regnar – hur tänker man som butikskedja i ett av världens regnigaste länder när man har papperskassar?):
Koftan och strumporna.
Koftan har redan 2 av 3 knappar lossnat på, och den sista är på god väg. Jag ska sätta mig och sy fast dem ordentligt imorgon. Jag hade inte förväntat mig något annat, kvalitén är i nivå med priserna. Men söta saker är det!

Äntligen nya tofflor! Fick ju inga i julklapp… ;( Haha.

Söt, tofsprydd handväska med lång axelrem så att den kan bäras över bröstet. Bra.

Världens sötaste ryggsäck!

Vem är du och var har du gjort av Nick Carter??!

bild via Josey

Är det inte lite skumt att alla som missbrukat metamfetamin typ ends up med att se likadana ut?
Kolla bara på Jenna Jameson. De skulle kunna vara syskon!;)
Det är nog det där utmärglade skelettfejset som gör det…

Egentligen är det sorgligt. Men jag tycker faktiskt inte att han ser så illa ut idag, bara jävligt annorlunda.

Första Liverpool-bilderna comin´ up. Det börjar med middag i John Lennons fotspår och… fotboll. Förstås.

John Lennon ska ha sagt att det värsta med att bli berömd var att han inte längre kunde stanna till på ”the Phil” för en stillsam pint. Jag förstår honom. Vilket ställe! Så vackert och inspirerande. Dessutom var maten grym – när den väl kom. Vi fick vänta länge! Men det var värt det, om du frågar mig. Emely och Jonas kanske inte svarar detsamma, deras kött var inte vad de hade hoppats på (jag åt lax och Tobbe åt en sjuuuuuuukt god kyckling & svamp-paj). Men det är sådant som händer!

Det slutade 2-2, men det var som om Liverpool vann för de behövde bara de där poängen för att gå till final i den där cupen eller hur det nu var… [Tjejen med koll.] Publiken betedde sig som om de vann iaf! 😀
Jag tycker det är jobbigt med allt folk och blir likson nojig för… ja, whatever, men det var faktiskt en mysig stämning vid arenan ändå. Engelsmännen är liksom inte bara intresserade av fotboll – de lever fotboll. Det är deras religion. Jag har ju hört detta så många gånger, men nu förstår jag verkligen vad som menas. Det är på något sätt så rörande att en hel stad bubblar av förväntan när det är matchdag. Som en karneval. Fast minst en gång i veckan. 
Jag måste kila och handla nu. Vad fan ska man hitta på till middag idag då? Gah. Later!

Lite Madonna-videor på det, kanske?

Just nu läser jag Lucy O´Briens bok om Madonna
Jag har tidigare läst Madonnas brors bok om henne och hans syn på hennes karriär och efter det måste jag erkänna att min  bild av min gamla idol var en aning naggad i kanten, även om jag försökte vara objektiv.
Jag hoppas därför att den här ska rätta till bilden en aning, kanske om inte annat jämna ut intrycket lite, liksom.
Än så länge har den inte riktigt lyckats. Den har inte shooked  me to the core, så att säga. Men jag har bara hunnit halvvägs!
Om inte annat så har den fått mig att gräva djupare i Madonna-arkiven igen, och eftersom man får mycket detaljer om videoinspelningarna så hamnade jag framför youtube, förstås.
Här kommer fyra videos, bara sådär. Och så kanske en tanke eller två om dem.

Like A Prayer:
En av mina största favoriter av hennes låtar och videor. Förstå att det blev sådant rabalder över en svart Jesus… det är svårt att föreställa sig i Lady Gagas tidsålder.
Den här låten innehåller dessutom så mycket olika moment, det är ju för fan omöjligt att inte ryckas med förr eller senare, liksom. Dansar man inte med ett stort, löjligt saligt leende på läpparna till denna  förr eller senare så är man inte mänsklig (alternativt inte född på 80-talet).

True Blue:
Herreguuuud. Hennes styling. Hahahaa. Sminket. Klänningen. De lågklackade skorna. Jag dör. Av skratt, inte av dess åtråvärdhet, kanske bör förtydligas.
MEN låten är ju så gullig, och efter att ha läst boken så vet jag att den skrevs när hon var som lyckligast med Sean Penn. Sedan vet vi ju hur det slutade – but still.

The Power Of Goodbye:
A) Låten är grym, Ray of Light-plattan är en av mina absoluta favoriter. Rent personligt har jag funnit stor tröst i texten genom åren.
B) Jag älskade – och älskar – den här looken. Hon gör den så bra.
C) Killen i videon är hetare än Vesuvio 79 år efter Kristus.
D) Jag tycker fiskargubben med hunden ser så snäll ut. Vill ge honom en kram.
E) Jag kommer alltid att tänka på scenen i Austin Powers: The spy who Shagged me när de driver med schackscenen i videon när jag hör låten. It´s funny. Hihihihi.

American Pie:
Jag tycker att hon tolkar låten så bra, både rent musikaliskt och med videon. Och slutet, när hon kämpar med att dra upp jeansen och man sedan hör ljudet av dem spricka när hon sätter sig… Det är bara så bra.
DET GJORDE DU BRA, MADONNA!