You´ll always find your way back home

På bilderna: Lizzie nu ikväll, i sann prydnadskatt-anda samt moi, på jobbet tidigare idag.
När jag har en pissig morgon och humöret bara är surt, surt, surt när jag kliver ut genom porten för att gå till jobbet – då sätter jag på Hannah Montana/Miley Cyrus på Spotify:en. Ibland är Disneychannels skapelser det enda som duger, liksom. Jag vet inte varför, men oftast hjälper det. Det är så lättillgängligt men ändå peppande liksom. Glatt. Motsatsen till surt.

Ni fattar.

Nu har jag bestämt hur jag ska ha semester i år. Lite senare än förra sommaren blir det, jag vill vara klar med högsäsongen när jag går och komma tillbaka när den är över. Sååå om det blir som planerat så flyr jag fältet innan Stockholmsveckan drar igång, haha. 🙂
Jag är sugen på nya tatueringar. Jag har typ fyrtio olika små idéer känns det som. Vissa är motiv och vissa är ställen jag vill ha något på. Gaaah. Det är inte bra att ha sin tatuerare närvarande på sin arbetsplats – man blir påmind om det hela tiden då jue!
En grej jag tänkte på när jag gick till jobbet för någon vecka sedan: Är det inte ironiskt att de vita strecken på övergångsstället blir röv-hala när det blir kallt? Borde inte de vara typ antihalk-behandlade, liksom? Jag vet inte hur många gånger jag hållit på att ramla när jag går över Nynäsvägen nu i vinter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *