Högst upp på önskelistan utan minsta lilla konkurrens:

En vit POLAROID Z2300.♥
bild via coolstuff.se – HÄR är länken till kameran!

Som ni kanske vet så hyser jag en stor förkärlek till polaroid-bilder, något som kan lysa igenom ganska tydligt om man tittar igenom bloggarkivet och faktiskt noterar hur många olika fejkade varianter av dem jag använder mig av i fotoappar och redigeringsprogram på datorn. Plus det nuvarande temat på bloggens design. . . Min dröm har alltid varit att äga en riktig kamera – och det GÖR jag faktiskt, jag köpte en på Tradera eller Blocket för typ 50 spänn år 2005. Dock så smärtar det mig att säga att pappa hade rätt (haha) när han sa att det inte spelar någon roll hur billig kameran var – fotopapper samt färgmojängen (har jag för mig) kostade skjortan. Dessutom hade de slutat tillverkas då – men det är nog möjligt att det finns att få tag på igen nu med tanke på hur hypat det har blivit med insta-bilder de senaste åren! Med andra ord har jag aldrig haft möjlighet att använda mitt kära fynd.

Här har ni mig och min Polaroid innan den blev nerpackad för flytten hemifrån!:) Har inte sett den sedan dess, men den gömmer sig i någon låda i källar/vindsförrådet.

Anyways: Ni kanske förstår den LYRISKA känsla som infinner sig när jag ser den här då. Det började med att jag spanade in DEN HÄR simplare, analoga modellen, för den har poppat upp på lite instagram-bilder på senaste tiden. (Insåg dock att just den på bilden jag länkade till är en Fujifilm, but still. Haha.) Men Z2300`n är ju 1000 gånger smartare, smidigare och mer stilren – plus att den ju funkar som en vanlig kamera också. Och det för ingen särskilt stor prisskillnad. Det här är en sådan där grej som jag kommer att drömma om – bokstavligt talat alltså, när jag sover – tills jag har den. Får jag den inte i present så kommer jag köpa den själv. DEN SKA MED TILL ITALIEN I SOMMAR. Haha. 🙂 Den här kan liksom typ tävla med min smartphone och xbox:en på kärleksskalan, och jag äger den inte ens!
(Känner mig som den där kvinnan som är kär i Berlinmuren.)

Måndag

Alltså. Det blåser så mycket att jag på riktigt blir störd av att höra på det medan jag försöker förstå mig på SQL. Det låter som om taket ska slitas av huset. Schluuut nu!

Jag tog ner min tygväska som jag har mina bikinis i från vinden igår och imorse provade jag några underdelar. Jag har precis avslutat Bodylicious 3-veckors bootcamp och förra veckan var det som om någon tryckte på en knapp och jag började helt plötsligt se att det har börjat hända grejer i/på kroppen. Därför kunde jag inte låta bli att ta med bikinisarna när jag och Lilly var uppe och hämtade Barbie:sarna – och det syntes definitivt skillnad när jag provade dem idag eftersom jag inte haft dem på ett år. GÖTT MOS, som man säger. Hur mycket har jag inte kämpat med min rumpa genom åren? Och benen? Det är verkligen mitt problemområde. Och nu har det liksom hänt mer på 3 veckor än på 5 år. OCH JAG ÖVERDRIVER INTE ENS! Jag tänker förstås bara reboota – jag är inte klar nu, liksom. Så idag började jag om. Tre veckor i taget. Yes. GladTjej.nu.

Och imorgon ska jag och min prins iväg på en väldigt mysig grej för att fira vår 6-årsdag, men det avslöjar jag inte nu;) Men jag längtar!

Helgen via instagram:

1) Vi åkte och hämtade Lilly ute på Lisö i lördags och vi hann förstås busa med både stor & liten då.
2) Vi köpte jätterosa minirosor till balkongen.
3) Soffhäng på söndagseftermiddagen. Lilly lekte med Barbie så jag passade på att kolla på något annat än barnprogram. Landade på en dokumentär om när Wayne Gretzky såldes till Kings från Edmonton som gick på 10:an.
4) När Lillyn var hämtad så gjorde vi tunamelts till middag. *Homer-drool*

As free as my hair.

Jag hatar när jag har klippt mig och sedan önskar att jag hade bett Sara göra annorlunda med något. Jag är ett sådant kontrollfreak när det kommer till mitt hår – och ändå så kan jag bråka så med mig själv. Det blev lite kort på ena sidan och jag ser typ ut som en pojke om man ser mig från det hållet. MEN MEN. Det är ju bara hår. Och det är som tur är så långt på andra sidan att jag kan kamma över och täcka det kortaste om jag vill… Men jag önskar att jag INTE hade sagt ”äh vafan, nej nu gör vi sådär!” när vi diskuterade huruvida vi skulle klippa fram örat eller ej. Det hade varit perfekt om det bara var några cm längre där. SUCK. Vad fan hjälper det mig att tänka så? Det går inte att sätta tillbaka håret.
Det är iaf skönt att vara av med det där riset som håret var nu, speciellt efter att jag börjat träna mycket igen och tvättar det nästan varje dag. Och när jag står och inspekterar pojken (alltså jag) i spegeln så tröstar jag mig med att det kommer vara perfekt längd till midsommar.

Nu ska jag göra klart databasuppgifterna, sedan träna. Sedan är det HELG. Och Lilly ska sova hos oss imorgon, hon ringde i onsdags precis innan Iron Man 3 började. Hahah. Så himla gullig är hon.
”När ska jag sova hos er igen? Mamma säger att jag får det.” ;D♥♥♥

Tis… Torsdag.

Jag var på väg att skriva tisdag i rubriken. Jag är lite vilse i pannkakan den här veckan och mycket beror nog på att Tobbis har jobbat natt 3 ggr och därför jobbat hemifrån större delen av tiden. Han var på plats på jobbet i tisdags och så ska han dit imorgon – vilket är bra för då får man åtminstone en riktig fredagsfeeling 😉
Idag är jag trött som tusan, jag vet inte riktigt varför. Jag sitter dessutom och försöker få till bra svar till VN-uppgifterna (typ VG-uppgifter för oss oldies alltså) om databaser men jag är så trött att hjärnan liksom inte kan ta in informationen och omformulera den till vettiga meningar.
Men jag har i a f vilodag med träningen och jag ska faktiskt till frissan om 1,5 timma PLUS att det verkligen är vårväder ute idag och blåsten som har härjat hela veckan äntligen verkar ha lugnat ner sig lite. Och på det så har jag just beställt en jeansjacka som jag velat ha hur länge som helst men som jag trott inte skulle komma in på lager igen på webshopen. Nu är den dock på väg till miiig! 🙂 Knepigt med onesize dock, det kan verkligen bli hur som helst då. Annars får den åka tillbaka – det är inte mer med det!

Aja. Databaser igen då?

Låt oss prata lite väder.

Vilket märkligt väder det har varit idag. Sol, vind och vatten (i form av regn). Solen har inte ens gjort sig besvär att gå undan när regnet kommer, utan hon bara makar lite halvhjärtat på sig och låter regnet hållas så länge det orkar – vilket inte var så långa stunder, förvisso. Det var som om det körde intervall-träning. Nu blåser det ganska bra men fåglarna kvittrar så högt att det hörs ändå.

I helgen vill jag ha lika fint väder som det var helgen som var. För jag vill sitta ute med solglasögon och dricka en latte och hålla Tobbe i handen och prata om sommaren.
Det underliga just nu är att sommaren känns mer annalkande än våren. Den har mer ett datum liksom: Den första juni är det sommar och därmed basta! Men våren går runt som en liten blyg viol och vågar knappt komma fram och säga hej. Försiktigt, försiktigt fladdrar hon runt i små cirklar runt oss. Man ba: ”Komsi komsi, vi är inte farliga” och klappar snällt på platsen bredvid.
Det vore skönt om den var här för att värma upp sommarens plats nu.