God morgon igeeeen!

Min ost är slut så det fick bli äggmackor till frulle idag.
Det blev en ganska strulig kvällsavgång igår, så jag var inte hemma förrän vid tio. Dock så var det mesta av de små bränderna släckta då, så man behövde inte ta med sig en massa funderingar hem;)

Idag och imorgon jobbar jag kväll och det var sköööönt med lite sovmorgon idag efter den långa (både på papperet och i huvudet) dagen igår. Ikväll har jag frakten för första gången sedan jag slutade förra sommaren – det kan gå huuuur som helst. Hahah. Nejdå. Det brukar alltid bli bra i slutändan. Jag har Maggie som checkis att ringa till om något blir knas och så har vi ju världens bästa stuveri, så jag är lugn.

God morgon!

Jag ska jobba heeela långa dagen idag, 09.00-21.30. Den tråkigaste varianten av ett arbetspass om ni frågar mig. Men det brukar alltid finnas något att göra eller någon att hjälpa såhär i början av sommaren när somrisarna inte är riktigt varma i kläderna än.
Nästa vecka har jag mina två första nattpass för sommaren, vi får se hur det går 😀 Det blir nog bra.
Nu ska jag försöka göra nåt åt det här trötta lilla nyllet! Puuuusssss

Oh denna värme.

Jag och Julia gick en sväng på stan idag. Eller jag menar: Jag och Julia gick en sväng på stan och svettades idag. Men det var lugnt för jag hade ett par av mina SUPERSHORTS från Nike som är så lätta att det känns som man går med röven bar – BUT YOU´RE NOT.
Anyways. 

Förstå lyckan när jag hittade den sista av min favvo-creme på Kicks till rea-pris! Och förstå sorgen när jag fick veta att den ska utgå ur sortimentet. IGEN! Eller alltså… jag hittade ju den här när min gamla favorit utgick. ARGGHHH.

Jag fick ett antal mindre psykbryt på min telefon och stationära dator eftersom den senare vägrade hitta telefonen när jag kopplade ihop dem via usb. Såååå… för att undvika ett större psykbryt så har jag till slut tagit tjuren vid hornen och satt upp ett Dropbox-konto. Jag har ingen bra förklaring till varför jag inte gjort det tidigare: Istället för att mecka runt med usb-minne med mina skolarbeten t ex (om jag ville jobba på min laptop istället för stationära eller vice versa) så kunde jag ju bara använt mig av molnet istället. Nåväl. Nu håller telefonen på att ladda upp alla bilder jag har på den – det är bara 1593 kvar!!! 
Yay.
Nu ska jag starta om datorn för den är fanemej segare än händelseutvecklingen i The days of our lives.

Midsommartid

Hej! 
Hoppas ni har en bra midsommarhelg. 🙂 Vi spenderade gårdagen med att äta lunch ute i skogen med Daniel och Dennis för att sedan regroup:a hemma hos Niklas och Camilla för grillning och lite fest senare fram mot kvällen. På kvällen var – i vanlig ordning – min phoney inkopplad i stereon, därav bristen på bilder. Jag tänkte inte så långt som att ta med min Polaroid > – < . Oh well. För det hade ju INTE ALLS varit ett gyllene tillfälle. Hahah.

Grillning, bål (min bästa so far – fast lite svag, hehe), vattenpipa (med Camilla♥) och Malibu med ananasjuice… Kan det bli bättre liksom? Nope. Jag är mycket nöjd med min midsommar.

Dennis tyckte inte att det fanns någon tillräckligt bra sten att sitta på runt eldplatsen, så han hämtade en egen. Så kan man också göra.
Riktigt färgmatchad var jag! Och invigde mina festliga pantzz från H&M Conscious Collection som har legat och väntat i garderoben hela våren.

Fruktsallad från Kvantums plockdisk. ÄLSKAR DERAS PLOCKDISK! Mmhmmm.

Jag var nere på Hamnis för några timmar sedan och matade le birdos eftersom papio och Kerstin firar midsommar i Visby. Det är så himla lugnt i staden sådana här dagar. Man får känslan av att man är den enda som är vaken och ute. I korsningen vid Viaskolan låg en krossad flaska Bedarö Bitter. Glad midsommar från Nynäshamn i skärgårdens famn, liksom. Hela staden är lite bakfull och sömnig.

BEHÖRIG

Föreställ dig att du har gått de senaste åtta åren med ett slags dåligt samvete över att du var lat i gymnasiet och därför inte har kunnat söka till någon högre utbildning. Alltså i stort sett hela ditt vuxna liv. Det här dåliga samvetet har genom åren växt till något du nästan kan ta på – som ett sådant där enormt stenblock framför en öppning i Ocarina of Time som du frustrerat försöker spränga bort med bomber men sedan inser att du behöver de gyllene handskarna som gör dig superstark för att kunna flytta på och ta dig vidare. Tänk dig att varje dag så har du stått och stampat framför det där imaginära stenblocket och känt dig mer och mer frustrerad och maktlös för varje dag, vecka och år som går utan att du får tag på de där gyllene superhandskarna. Du känner dig så jävla kass och värdelös som bara står där och stampar och ändå inte tycks få något gjort som kan förändra saken. Du känner dig som Jar-Jar Binks – en utfyllnadsfigur som skapades för att folk skulle ha något att skratta åt.
Men så en dag uppbådar du styrkan att söka upp någon som kan hjälpa dig på vägen – och du får en chans given till dig, en möjlighet som du efter alla år av att förminska dig själv knappt vågar tro att du förtjänar. 
Du tar dig an en uppgift och du strävar hårt som fan för att bevisa för dig själv att du visst kan och att du visst är värd den här chansen. Och så en dag är det äventyret till ända och du har klarat det jättebra och du borde vara jättenöjd och jättestolt över dig själv – men det är svårt när den här biten av livet har varit något som fått ta så stor plats i det som är du. Det där stenblocket har liksom tagit upp väldigt mycket utrymme i det rum som är förvaringsplatsen av din syn på dig själv. Du vågar inte riktigt tro att du kommer att vara förmögen att flytta på det. Vad ska du fylla ut all den där tomma ytan med?

Okej, har du föreställt dig det nu?

Tänk dig då att du loggar in på antagning.se och ser det här:

Jag kan inte beskriva den känslan. Oavsett om jag faktiskt kommer in på någon av utbildningarna jag sökt så betyder det så jävla mycket för mig bara att se det där ordet. För det betyder att jag KAN söka vidare när jag vill. Jag har fått mina guldhandskar och är redo att lyfta undan stenblocket för att ta mig vidare.

Sjukt snabba var de med att lägga in mina kompletterande betyg också! Kuvertet landade ju hos dem igår.
Livet alltså. Du och jag, livet. Herregud.

Så nu tänker jag glädjas över det här idag. Och imorgon kommer jag börja våndas i mina tvivel huruvida jag kommer att få plats på någon utbildning eller ej. Men det är imorgon! 😉

Jag hinner glömma dagarna som är som den här varje år.

Underbara, fina måndag! Tobbis har semester den här veckan och jag jobbar bara onsdag och torsdag så det känns så himla myyysigt att ha lite ”uppvärmnings-semester” tillsammans. Jag är väldigt, väldigt glad just nu. Livet är fint helt enkelt. Har inte så mycket mer att säga för tillfället, men det känns alldeles tillräckligt. 🙂
Chailatte i hamnen.
Kära lilla stad.

ÄNTLIGEN kom mitt paket från Tassimo! Man får 200 kr att handla för på deras webshop om man registrerar sin maskin, så allt detta gick på totalt 219 bananer:):)

Katt på tröjan. Mjau.

Le shopping aux le samedi (le le le leee)

Jag har typ världens skönaste om än inte så pengainbringande jobbhelg just nu! Arbetstid igår fredag: 09-14. Idag lördag: 09-12. Imorgon söndag: 10-13. Ni hajar.
Det gick åt lite timmar på brandutbildningen och så nu i veckan, så det beror nog på det, gissar jag. Men jag klagar inte!:D
När jag slutade idag plockade prinsen upp mig och så åkte vi till Farsta centrum där jag gav mig själva fan på att hitta lite kläder. Jag höll mig inom min uppsatta budget och kom hem med en ganska rejäl injektion till garderobens snyggstatus faktiskt. Jag gjorde till och med några rea-fynd! Jag brukar annars enbart hitta grejer som inte är på rea. WELL DONE, old sport! som Gatsby skulle sagt.

Jag är mest uppspelt över ett par Nike-strandshorts som är TVÅ I EN.
(paus för förstummad tystnad)
Man kan vända dem ut och in och få ett par vita, eller så vänder man tillbaka och får ett par turkosa. Kul va? Mmmmmmmm. I knoooow. Jag älskar Nike.

Allt vandrande i affärer har dock gjort mig trött som ett litet troll, så för att avsluta så kan jag kommentera fotot med detta: Här bjuder jag på en töntig men ”kul” puss-pose, vilken jag kände mig lite tveksam till att lägga upp nu när jag fyllt 27 och allt. Men vafan, om 35+-kändisar kan göra det på instagram måste väl jag för fan kunna göra det på min blogg? Jo. Vi säger så. PUSS och GONATT!