Den sista juli.

Det är svårt att känna sig ordentligt taggad sådana här dagar när vädret går under samlingsnamnet GRÅTT. Det är jobbigt att inte veta hur hösten ser ut (jag är reserv till utbildningarna jag sökt). Samtidigt som jag vill att den här veckan ska gå fort och det ska bli tisdag (nästa vecka) så att min ovisshet kan få komma till ett slut, på gott och ont, så vill jag att den ska sakta ner lite eftersom det är Tobbes sista semestervecka och det är så mysigt att ha tid tillsammans. Jag vaknade upp med ett litet, litet sting av… ja, jag vet inte, någon slags obekväm rastlös känsla tror jag det är, och den har växt sig lite starkare ju tätare molntäcket blev över oss.
Jag försökte kompa mitt jobbpass, hela kalaset från 16-24, men det passade inte bra idag och det är ju bara att acceptera. Jag skulle knappast må bättre av att lämna mina kollegor i sticket. Däremot så kan jag åtminstone få gå hem 21 istället och det känns jätteskönt. Imorgon jobbar jag natt, så det känns tryggt på något vis att jag åtminstone får en extra kväll med Tobbis medan han har semester. Det gör att jag känner mig lite lugnare.
På fredag får det gärna bli kanonväder, för då har jag beordrat Tobbe att han ska väcka mig och forsla mig ut till stranden där jag kan fortsätta ta igen min natt, men åtminstone försöka maxa brännan under tiden.☺

Enligt 3´s hemsida så är reparationen av min phoney färdig nu, så typ imorgon borde den väl finnas att hämta ut igen. Det där tar också en massa onödig energi. Funkar den inte ordentligt efter detta så kommer jag att förvandlas till Hulken.

Ikea! Och Lilly! (Ont och gott)

Äntligen lite ledighet igen! Och det firar jag med att tortera både mig och Tobbe med ett besök till Kungens Kurva och Ikea. Alltså… jag älskar Ikea egentligen. Snygga och billiga möbler, kul idéer och smarta lösningar på typ… allt man kan önska när det kommer till förvaring och att utnyttja ytor etc etc etc. MEN – och det är ett stort MEN – ett besök där kan i de flesta fall jämföras med att få dödskyssen av en Dementor (från Harry Potter, hoppas jag att ni vet) : Du känner hur all glädje och allt liv liksom sugs ur dig tills du är ett tomt, blekt skal som skuffas omkring av främlingar som bara är i vägen överallt bland vispar och kastruller (det är oftast där jag verkligen känner hur jag dör inombords) – för att möjligtvis kanske leva upp en aning under en kort stund då du når fram till doftljusens väldoftande, färgglada och välkomnande värld.
En mulen och trist sommardag under semestertid som denna är dessutom som att be om att förenas i eländet med 40 000 andra därinne. Numera är jag minst lika angelägen om att få ”resan genom helvetet” överstökad så fort som möjligt som Tobias är (och alltid har varit), åtminstone under våra gemensamma besök.

ANYWAYS. Vi tog oss igenom på max en timma: Vi hade en grej vi behövde ta en kölapp för att få svar om så det var det som sinkade oss.
På vägen hem igen så mötte vi upp Jenny och smågodisarna i Haninge och plockade upp Lilly. Det är ju övernattningsdags igen! ☺ Vi har kollat på Röjar-Ralf och ätit godis (trots att det bara är måndag!) och tänt mysljus. Och nu är jag så trött, så trött.
Ikea gör det med dig. Det suger ut din själ, stampar lite på den och knölar in den igen, åldrad och trött.

God natt!

Medan du sov

… Var min första favoritfilm som inte var från Disney. Jag var lite smygförälskad i Bill Pullman i den, haha. Innan dess hade jag bara varit kär i Simba i Lejonkungen när det rörde sig om filmförälskelser, så den här filmen är ju ändå kopplad till något ganska stort! Hahah.
Den gjorde mig iaf sällskap härute i frakten nu när jag gick på mitt sista pass för helgen. Den är så mysig!

Färgbomb!

ÄNTLIGEN så lyckades en knopp slå ut på min Hibiskus! Den har knoppat och knoppat hela våren och sommaren, men sedan har knopparna bara trillat av istället för att utvecklas och slå ut. Sjukt deppigt. Därför blev jag sådär väldigt, väldigt glad imorse när jag nyvaken klev ut på balkongen och såg detta. Ni vet, sådär glad som du aldrig i din vildaste fantasi skulle trott att du kunde bli över en utslagen blomma när du var, säg, 15 år. Livet är i sanning en ständig upptäcksfärd! ;D

Vilken dag är det?

Torsdag.
TORSDAG!?

För en vecka sedan vandrade vi runt i Positano och idag har jag gjort mitt sista 05-pass för i år. Nu är det ”bara” kvällar och nätter kvar! ☺ Men jag kan bara inte komma över hur FOOORT den här veckan har gååått?! Förra veckan (ja, tänk att det ändå bara är förra veckan – det känns som en avlägsen semesterdröm nu, haha) gick faktiskt långsamt efter omständigheterna. Dagarna var långa. Vi gick upp tidigt och åt frukost, fyllde dagarna med mycket upplevelser och åt sena middagar (som italienarna gör).

De senaste två dagarna har jag förvisso gått upp TIDIGT, men när jobbet är slut så har jag inte direkt uträttat några stordåd. 😉 Fast fika med svärisarna igår och mutti idag är väl godkänt? Tobbis mötte dessutom upp mig när jag slutade idag och så åt vi varsin skagenmacka på Rökeriet till lunch, nere i hamnen, i solen. Då upptäckte vi att Rökeriet säljer lite kryddor från Krusmyntagården (på Gotland), så till min lycka hade de Favoritkryddan (den heter så, passande nog)! Den är BÄST till typ… allt. Fisk, sås, sallad, röror. Framförallt röror, som vi gör mycket. Min tonfiskröra har inte varit samma sak utan den.

Nu ska jag steka lite quornfärs och göra en varm macka till middag! Macka till lunch och middag – fint. Hehe.

Kontraster, ja.

För en vecka sedan (på måndagen) lade jag upp den här bilden på facebook. En piña colada mot Sorrentos marina. Där satt vi och hade det gött i största allmänhet liksom. Svettiga, men nöjda. Vi hade kommit till Sorrento en eller ett par timmar tidigare och sökt oss ner till havet. Vi satt verkligen precis vid vattnet: Jens satte sig och doppade fötterna precis bredvid vårt bord vid ett tillfälle under det här besöket. 😀

Idag kan jag ge er detta:
En is-cappucino i sängen, framför laptopen. Med en sänggavel och en Puff i bakgrunden. Och om ni undrar varför jag dricker min cappucino i ett vinglas så är det för att alla latteglasen (ironiskt nog samma Ikea POKAL-glas som drinken på bilden ovan serverades i) står i diskmaskinen. Men det gav ju faktiskt en aningens mer ”semestrig” touch till drinken!

Ska jag vara ärlig så trivs jag väldigt bra med båda situationerna. Men nog är det lite svårt att greppa att man befann sig i Italiens hetta för bara några dagar sedan. Det känns redan så avlägset! Konstigt det där.
Det var en helt fucking underbar vecka, verkligen.

Den sista kvällen i Sorrento.

I torsdags tackade vi av Sorrento för besöket, köpte ett gott mousserande vin av den söta äldre herren som tillsammans med sin fru ägde det B&B som vi bodde på under vår vistelse i staden och drack det som ”fördrink” innan vi sökte oss ner till Marina Grande och åt middag nere vid bryggorna. Jag tänker lite extra på det idag, när min planerade solning (för att bevara Italien-brännan) har fått lite förhinder i form av moln och vind. Ehum.

Souvenirer med kärlek från Italien – the real deal

En katt(unge) gjord av vulkanisk sten (eller något dylikt, vi är inte helt säkra på materialet) – och till synes dränkt i glitter – som Jenny överraskade mig med på kvällen efter vårt besök i Pompeji (den sista dagen före hemresan, alltså i fredags). Jag är jätteglad över den, inte bara för att det var så fint av henne men också eftersom det verkligen är en regelrätt souvenir från den mytomspunna platsen som jag var smått besatt av under en period i början av tonåren. Sådär nördigt fascinerad som man kunde bli i den åldern, ni vet? Eller… som man fortfarande kan bli, faktiskt. Den står nu på fönsterbrädan i sovrummet, så att morgonsolen får den att glittra så mycket som möjligt. 😉

En liten ”lättlurad-turist”-tavla från Amalfi. En träbit med ett fint tryck på som någon suttit och lagt lite extra färg och glitter på. Jag gav €12 för den, men vi gillade den och ville ha ett litetminne från dagscruisen vi gjorde den dagen med en båt som gick via Capri, Positano & Amalfi innan den vände tillbaka till Sorrento. 
NOTERA att det är en katt inblandad! Haha. Den här är placerad på den lilla wc´n i sovrummet – så kan man sitta och drömma om Italien medan man gör sin business. Hehe.

Min Penny Lane-magnet från Liverpool har fått sällskap! Den här magneten fick Tobbis välja ut (eftersom jag valde Amalfi-tavlan). Klart att vi måste ha ett specifikt kitchigt minne från staden där vi bodde längst under vår resa! (4 nätter.) Underbara Sorrento. Må vi ses igen en dag.
Jag tänker att detta är början på en samling! Tänk när vi är pensionärer och sitter med barnbarnen och berättar om alla kylskåpsmagneter vi samlat på oss under våra resor tillsammans! Fantastico!

Det här är vad vi kan kalla en ofrivillig souvenir. Vår enda hela dag i Rom så var det över 40 grader varmt och jag hade på mig converse. De nya som jag knappt gått in ordentligt. Så utöver att det kändes som att ha fötterna i kokande kastruller efter någon timma på Colosseum så gjorde det något så överjävligt ont att jag förvandlades till en liten gnällande och självömkande barnunge ju längre tid jag var tvungen att gå. Jag kunde verkligen känna hur blåsorna växte på mina stackars väl tillagade fossingar. I slutet av dagen hittade jag till slut dessa och så fort jag betalat dem så sprang jag ut ur krimskramsbutiken, satte mig på trappan in till den och tog mödosamt – och TACKSAMT – av mig tortyrkamrarna (aka conversen). HERREGUUUUD! Det kändes som att gå på MOLN! Jag var så lycklig och lättad att lidandet var över att jag var nära att börja grina. Halva upplevelsen av att vara i och att uppleva Rom, denna fantastiska stad, hade ju liksom pajats av att jag inte kunde koncentrera mig på något annat än att jag hade så jävla f***igt ont: Nu, med dessa ”Titta här! Här har ni en tvättäkta turist minsann!”-skyltar på fötterna kunde jag äntligen börja njuta. De var mina bästa vänner under resten av resan. De vandrade på gatorna i Rom, Sorrento, Amalfi och Positano och dammades ner totalt under vår vandring i Pompeji och hettan där. Älskade turistskylt-flippiefloppies, jag är er evigt tacksam.