Jennys dag ♥

Det lustiga när någon fyller år är ju ofta att det är människorna runt omkring henne eller honom som blir bortskämda. Jag menar med mat och fika och så, alltså. Detta gäller i synnerhet när min storasyster (eller Jens eller barnen) fyller år. Man åker dit i vetskapen om att man kommer få goffa i sig av underbara ting och man blir aldrig besviken.
Finaste, bästa Jenny: Må vinet smaka extra bra och din sömn vara extra skön (för vi alla vet ju att du älskar att sova) och låt det kommande året bli alldeles, alldeles underbart. ♥ SKÅL!

Åh. Eländes elände sa Marwin.

Alltså jag vet inte vad det är med mig idag, jag är som en punkterad ballong. 

Trött, trött, trött. Foten som jag stukade på kräftskivan är fortfarande öm och återhämtar sig betydligt långsammare än jag trodde och hoppats på och igår var jag nog lite för entusiastisk och knatade för mycket med den. Det gör mig stressad eftersom jag vet att jag behövs som termis på jobbet och överlag så känns det så himla tungt tungt tungt för jag vill ju verkligen inte vara där i höst. Jag vill ju plugga. Men inget av det här är ju någon direkt nyhet liksom.
Jag tror att jag har någon förkylning som ligger på lur och drar ner mig också, varenda morgon den senaste veckan har näsan runnit och halsen varit irriterad. MEN SLÅ UT ORDENTLIGT ISTÄLLET liksom! Så att jag kan get it over with.
Jag är frustrerad. I största allmänhet (”den” veckan gör väl inte saken bättre heller). På det faktum att jag varit utan min telefon under i princip hela sommaren och att Arc:en är så totalt allt annat än okej när det kommer till funktion att bara att försöka skriva ”ett snabbt sms” är något fullständigt skrattretande och otänkbart.
På saker jag gör och inte gör, över min handlingsförlamning.

Det är massor av små, små saker som utgör som små kristaller av stress som tillsammans skaver och gnager inuti min mage. Jag hoppas det blir bättre snart. Jag behöver liksom släppa den där jagande känslan av att jag måste göra ”klart” saker innan jag får sätta mig ner och smell the roses, så att säga. För med den takt som nya saker ständigt läggs på den listan så kommer de där rosorna att ha multnat bort i jorden under busken innan jag ens är i närheten.

Ja, jag hoppas det blir bättre snart.

Jag kommer att bli en långhårig oklippt hippie.

Jag var och trimmade håret lite idag på förmiddagen. Och fick ett besked som grämer mig en aning: Sara (min frisör) ska ha bebis i januari! Vilket är JÄTTEROLIGT! Men även JÄTTEHEMSKT för mig, för hon kanske ska byta bana efter mammaledigheten och då måste jag hitta en ny frisör. Oh no. Ooohhh no. Då ger jag upp hårklippandet. Jag orkar inte leta efter en ny frisör efter att ha haft Malin och Sara i nästan 10 år. DET ÄR FÖR SVÅRT!

16.49

Hej hej hej.
Jag leder just nu en auktion på tradera. Vad det gäller? Jo, DEN HELIGA GRAALEN för oss Sims 2-nördar: Livet i lägenhet. Det var den sista expansionen som kom till 2:an, jag tror den lanserades nästan samtidigt som The Sims 3 hade sin release eller åtminstone väldigt kort tid innan. Jag antar att det är därför den är så svår att få tag på nu – de såg väl ingen mening med att göra fler upplagor när den första var slut? Helt fucking omöjlig har den varit att lägga vantarna på. Jag räknar typ inte med att vinna den här auktionen ens. MEN HOPPET LEVER.

update 18.36
Goddammit!!! Någon jävel och jag satt och hetsbudade sista minuten. Den där minuten var fan inte EN, det var typ 30 (kändes det som). Jävla rövhål också.

Att ångra en uppgradering av ett operativsystem är som att grina över en misslyckad ny frisyr.

Det är med andra ord inte så jävla mycket att göra åt saken. 
MEN det hindrar mig ju inte från att gräma mig över det. Här kommer mina första tankar om detta.

Jag brukar verkligen inte ha något emot förändringar och uppdateringar av funktioner, men Windows 8 kändes som ett så mycket större steg framåt (antar jag?) än jag hade räknat med liksom. För det första så älskar jag Windows 7. När man uppgraderade från Vista till det så var det ju typ som att stiga in i operativsystem-paradiset: Det som man kanske stört sig lite på var bortplockat och det man saknat eller inte ens visste att man saknat hade förbättrats eller tillkommit och allt var (och är) så enkelt och självklart och snyggt.
Men med Windows 8 så känns det lite som om man har lagt till en massa onödiga funktioner och ändrat utseendet för att det ska kännas så trendigt som möjligt och kanske inte så mycket för att det ska kännas självklart i mitt användande.

Sedan känns det ju sjukt overkill med appar till Windows. Kalla mig bakåtsträvande, men wtf? Jag har redan slösat tio spänn (ja, bara en tia… men LIKVÄL en tia!!) på en Instagram-app som var totalt värdobärdo (den som jag installerade gratis igår är stabilare och bättre)… och så kan man inte ens få en refund?
På google play har man ju typ 10 minuter på sig att testa en app och är den inte vad man önskar så trycker man bara på ”återbetalning” och så är det alles gut liksom. Men inte här?

Och så måste jag förstås instämma i ”VAR ÄR MIN STARTMENY?”-kören. För JAJAJAAA, jag förstår vad Microsoft säger när de hojtar att ”den VISST finns kvar! Det är ju din startskärm nu!” men det är INTE ALLS samma sak, MS.
Detta:

… är INTE en liten knapp i detta tomrum:

Jag vill bara klargöra det. DET ÄR INTE SAMMA SAK. Med det sagt så vill jag dock framhäva att detta garanterat är något man vänjer sig vid förr eller senare (jag tror Tobbe har gjort det och han har kört 8:an i snart ett år). Men det kan ju ta sin tid eftersom den funnits där sedan Windows 95. Ju. Vi gamla trogna Windows-användare måste få tid på oss att läka detta sår. Jag kan känna lite att det hade varit bra om man kunde få behålla det ”gamla” snittet från 7:an, typ på samma sätt som man kunde gå in och se den gamla sorteringen av Kontrollpanelen förut. (Det är borttaget nu. MS tycker nog att man bör ha vant sig vid den ”nya” sorteringen och utseendet vid det här laget. Hehe.) Det hade varit underbart. För jag förnekar inte att den här versionen är ljuuuvligt snabb och ”flytande”. Men jag saknar verkligen min Start-knapp.

Någon som hade lämnat en  mycket positiv recension på Win8´s produktsida på cdon skrev apropå den saknade menyn såhär:  ”Och handen på hjärtat, hur många av er användare öppnade program genom startmenun – helt ärligt nu!”.
Ehhmm… Jag? Och typ många andra med mig skulle jag tro? Jag ser framför mig hur denna person sitter framför en dator vars skrivbord är så täckt med genvägar till varenda litet program som finns installerat på datorn att han inte ens minns vilken semesterbild han har som bakgrund.
Hahaha. Härlig kille. (Jag menar inget illa, ville bara peka på hur olika uppfattningarna tydligen är om denna hemska akt som Microsoft gjort i o m knappens avlägsnande.)

Jag får nog återkomma med ett inlägg om hur mitt intryck förändras med tiden. Det blir nog bra till slut.