Aldrig ledigt.

Det här kommer att vara hösten jag ser tillbaka på och minns känslan av att aldrig vara riktigt ledig. Jag jobbar förvisso bara mina vanliga 75% och läser den här kursen som är på 25%, men på mitt jobb så är det liksom inte ”bara”. Den tid som en annan person som jobbar 75% hade kunnat sitta med sina studier, det vill säga kvällar och helger – då jobbar jag. Och jag må vara ledig mitt i veckan – men då har jag oftast jobbat från nio på morgonen till halv tio på kvällen dagen innan eller efter och det bäddar ju inte direkt för att man ska vara den vassaste kniven i lådan när man väl har tid att sätta sig för att läsa, lyssna på föreläsningar,  studera kod-exempel och sedan försöka skriva ihop en fungerande och vettig programkod som faktiskt gör det den ska – självklart under tidspress.
När jag väl har ledig helg så har jag ständigt en gnagande oro i magen, det dåliga samvetet att jag borde plugga, att inlämningen blir mer och mer försenad för varje timma jag väljer att spendera med att göra annat.

Det kommer stunder inför varje inlämning när jag bara känner att det inte går, att jag inte fattar någonting av det här och att det vore så otroligt skönt att avbryta – men jag vill ju verkligen inte det. För jag fattar ju till slut. Och det går ju, på något sätt. So far har det ju gjort det.
Men just nu… har jag så ont i huvudet, i nacken och i axlarna av att ha suttit och spänt mig hela dagen medan jag försöker få till min kod.

Det känns till och med riktigt lockande att gå ut i skitvädret för att jobba i tre timmar ikväll! (Då är botten nådd, mina vänner. Hahah.)

Gaptooth ridge

Jag vet inte riktigt varför, men alltid när jag ska ta ett självporträtt med frontkameran på telefonen så får den mina framtänder att se enorma ut. Paus. Utropstecken.
Det är typ som om den har en inbyggd fisheye-effekt som enbart aktiveras när jag försöker smila upp mig och göra ett colgate-smile?
Ett av livets stora mysterium.

För övrigt så har s4:ans frontkamera lika många megapixlar (2 MP) som min första 3-telefon hade på huvudkameran. Haha! Och då (2006, fast jag skaffade den våren 2007) tyckte man att det var grymt liksom. Nu ba: ”Wtf, vad är det för 1800-talsfoto? Grynigt som fan!”
 Min s4 har 12 MP. Och det säger jag bara för att jag vill ha ett skäl till att återigen yttra mig om hur mycket jag älskar denna underbara skapelse.

En annan sak jag verkligen gillar är min nya jacka från H&M. Det är den här och det var den jag försökte fånga lite på bild när jag tog bilden här bredvid och fascinerades över mina Snurre Sprätt-gaddar.
Den är så gosig och snygg!

Rubriken förresten. Jag får förvisso större tänder på bilden, men ingen glugg åtminstone. Gaptooth ridge är en region i Red dead redemption som bara poppade upp i mitt huvud på tal om tänder. Så nu vet ni det och behöver inte grubbla er sömnlösa inatt. Nu ska jag fortsätta programmera! Tjing!

Ett frukost & mellanmålstips:

Jag har ju kommit in i en ”grötperiod”, som ni kanske minns? Nu har jag blivit hooked på Kelloggs Special K’s snabbgröt. Så himla GOTT och smidigt. Jag gör den med sojamjölk. Man river av toppen på påsen, häller ut innehållet i en skål (jag brukar göra den i en mugg, så slipper man bli skållad när man ska ta ut den ur micron), måttar upp mjölk/vatten med den tomma påsen och häller i muggen, rör om och ställer in i mikron på högsta effekt i 2½ minut. Pling! Klart.
Det är ganska små portioner – perfekt till frukost med en eller två mackor till eller som mellis (haha, jag gillar det ordet även om de retar mig för det på jobbet). Jag har bara testat Red Berries, men det finns Orginal också, utan bär för de som inte vill ha sånt tjafs. Hehe.

Ett stycke lycklig katt var det här!

Idag kände jag att vi (och med vi så menar jag moi, Tobbe och Puff) nog var mogna att ta bort Puff’s tratt: Det var bara lite, lite sårskorpa kvar i ena utkanten på det utsatta området och den såg ut att vara redo att petas bort. 
Alltså. Fyfan vad man älskar sina djur EXTRA mycket  (om det är möjligt?!) de där stunderna då man verkligen ser hur lyckliga de kan bli av så små saker man gör för dem! När jag knäppte upp halsbandet och drog konen över huvudet på honom så låg han bara och spann i mitt knä och tittade upp på mig med ögon som var så tacksamma och hoppfulla att jag nästan började grina. Och han sprang inte iväg för att fira sin frihet heller, utan låg kvar och spann som en tok medan jag kliade honom på halsen och under hakan i nästan fem minuter. Hahah, sööööte!
Han tvättade sig i nästan 40 minuter efteråt (tänk själv hur du skulle känna om du inte hade kunnat duscha på nästan två veckor liksom) – han såg helt tilltufsad ut efteråt, sedan somnade han som en stock. 
Nu har han flyttat ut till sin favoritplats i vardagsrummet: ihopkrupen under den tjocka pläden. Han har inte legat där på hela tiden han haft tratten, jag skulle tro att det var för meckigt att ta sig in under pläden med den där jäkla struten runt huvudet.♥
Jag blir så lycklig av att se honom. Fan vad jag älskar våra djur.
happy cat finally gets rid of the cone

happy cat finally gets rid of the cone
sleeping cat, happy, no cone

happy cat, sleeping cat

Det här med att dölja doften av kattlåda.

Även om det inte luktar direkt illa eftersom det finns så bra kattsand och ”doftdödande” pulver att ha i lådan numera, så är det klart att katternas toalett luktar. Och även om vi som har katter är vana vid det och kanske inte ens tänker på det mer än när det är den tiden på dagen precis innan man tömmer den på klumpar och… ehhh, pluttar, så tycker jag att det känns lite sådär halvkul att veta att gäster som inte har katt såklart tänker på att det luktar kattlåda i badrummet.
Under många år så har vi använt oss av sådana där ”doftblock” som liksom skrumpnar ihop efter ett tag. Kommer inte på vad de heter just nu… Men de är lite mesiga när det kommer till kattlådans kraft, haha. Så i somras så hade de Air Wick´s (eller Glade´s var det nog) på vårt Bed & Breakfast som vi bodde på i Italien, som var rörelseaktiverade. Det var superfiffigt ju! Tyvärr så är de typ omöjliga att få tag på i Sverige, av någon outgrundlig anledning. Så vi har testat Air Wick´s automatiska spray sedan i somras, den som ”duschar” ut en sprayning var 30:e minut typ. 
Jag tycker dock att de doftar så himla skarpt och har inte riktigt trivts med lösningen. Så idag när jag var nere en snabbis på Bohemia så tänkte jag testa en annan, lite lyxigare lösning i form av Yankee Candles‘ olja som man sätter ner små träpinnar i, vilka suger upp oljan och sprider den omisskännliga yankee-doften. Dessutom så är flaskan så himla FIN! Hon hade inte så många att välja mellan, men jag gillar verkligen deras klassiska Clean Cotton-doft (vi har den som Car jars också!) och tycker att den passar perfekt att ha i badrummet, så det gjorde inte så mycket – det gjorde det lite lättare att välja bara. 😉

Så nu återstår det att se om de gör jobbet ordentligt!

Den här lilla burken fick också följa med hem:

Jag tänker dock köpa större varianter av de mer friska vinterdofterna (Sparkling snow, White christmas…) inom kort, men den här doftar så mysigt (och har ett så mysigt namn) att jag inte kunde låta bli. Hehe.

Och så den vanliga frågan:

Var tog helgen vägen?
Oh well. Den gick fort men den var härlig! Högskoleprovet var en nyttig erfarenhet och det är skönt att ha det gjort. Vi får se om jag gör det i vår igen, lutar nästan lite åt det. Nåväl, det återstår att se.

Jag hade totalt glömt bort att det var dags att ställa om klockan inatt, så det var ju en trevlig insikt att slås av när man verkligen behövde en sovmorgon.☺
När vi väl gick upp så var det helgfrukost som gällde. Kanske inte ser så märkvärdigt ut, men bara det faktum att man får ta hur lång tid man vill på att få i sig den gör den ju ännu godare.

breakfast, tea, toast, oatmeal

Eftermiddagen spenderade vi med familjen på Lisö där vi firade Jolene som blir 3 år på tisdag.♥ Lilla, lilla skrutt. Det är konstigt, hon känns ju verkligen som vår lilla bebis fortfarande. Men jag minns ju att Lilly kändes större när hon var tre, liksom. Svårt att förklara. Jag kan väl helt enkelt förstå lite hur det kan bli så att föräldrar behandlar sina yngsta som småbarn även när de är i 20-årsåldern? TILL VISS DEL kan jag förstå det åtminstone.
Älskar de där små skruttarna! 😀

Ja hörrni, imorgon är det måndag igen. Med det sagt: God natt!

Naaaailed it!

Hahahaha. Neee. Eller, det gick helt okej! Jag har precis kollat provsvaren, tyvärr så var det delprovet som jag ville inte det som plockas bort (ett av de 5 delproven blir det och räknas inte), så det var lite irriterande. Men jag är nöjd, nöjd för att vara en ”first timer”, liksom.
Nu är jag heeeelt färdig i huvudet och tänker spendera resten av lördagen i soffan. 😀

Imorgon blir det ingen sovmorgon.

gif, get up early
För imorgon är det dagen för HÖGSKOLEPROVET. Mackieboy (aka Marcus) hämtar upp mig strax innan åtta. Nu är jag faktiskt lite nervös. Det kommer ju säkert gå SVINDÅLIGT liksom. Men… det är en nyttig erfarenhet åtminstone. 
Här har ni en troligen ganska passande bild av mig under mattedelen:
Sedan lämnar jag rummet såhär:
Okej. Ja, då har ni en bild av morgondagen i alla fall. Ca 16.20 ska det vara över. Det kommer att kännas SKÖNT att ha det överstökat, sedan om det kommer kännas bra i övrigt… det återstår ju att se. Eeeehehehe.