Men varfööööör?

Jag sprang ikväll och det var en dålig idé, det visste jag egentligen redan innan. Men skam den som ger sig liksom! De pratade om just det här med att springa och få ont i knäna på Nyhetsmorgon igår och då tyckte jag att jag borde kunna bita ihop, göra de där stretchövningarna de tipsade om och sedan BA KÖRA!!!!!! liksom. Men nej. Jag sprang: Ja. Men det var inte vackert. Jag är hyfsat säker på att det såg bra sorgligt ut. Som om jag snarare försökte mig på sådan där lustig gång som faktiskt är en OS-gren. Fast stelare.
Men efter en bit insåg jag att det gjorde mindre ont att springa så än att gå, så det fick bli sorglig gång/löpning helt enkelt.
Sedan, när jag satt på en bänk utanför huset och försökte stretcha lite/sluta svettas så kommer Benny gående, lite random sådär. När jag berättade att jag hade ont så sa han:
 ”Du ska inte springa om du har ont.”
Nä. Det var visst så, va?

Nu får det väl bli vila i några dagar igen då. 🙁 Vila och stretchning, typ gräva-fram-pilates-dvd:n-mode. Sedan ber jag till högre makter att det här blir bättre FORT, för jag VILL springa ju!

bild via weheartit

I’m gonna chase your hell away


Jag ÄLSKAR när en bra låt har en bra video som ger låten det där extra djupet. När man inte behöver bli besviken. När det inte bara är Taylor´s videos man kan grina till. (För jag grinar alltid om det är en bra video, oavsett om den är sorglig eller ej. Är den inte sorglig så grinar jag av lycka – typ ”Love story”, ”You belong with me” och ”Mine”, för att dra av en radda av nyss nämnda fröken Swifts klassiker. Eller Gagas ”Judas”. Mums.) 

En klassiker i den här genren är ju annars Enrique Iglesias ”Hero”. Sorgligaste ever! Eller Britney´s ”Everytime”. Ni får youtube:a dem själva om ni är på gråthumör för jag måste återgå till mitt kodande. ♥
Tjipp tjipp!

Planering är A och O (sa en klok person någon gång)

weekly planner, cute, vintage style, tiu bombshell spell

Heeeej!
Vet ni vem som är en smart cookie idag? INTE JAAAG i alla fall! När vi satt ute på balkongen och fikade vid två-halv tre så frågar jag Tobbe vad det är för datum idag. Efter lite betänketid och lite bollande fram och tillbaka oss emellan (”Tjuuuuugosjuuuu… nde?”, ”Nää, det var ju den 25:e i tisdags…”) så blev svaret den 30:e. (Well, duh.) Eftersom att min hjärna tycks ha befunnit sig på en annan planet den här veckan så får jag en chock över att det är den sista mars imorgon – vilket innebär att min nya kurs börjar… *trumvirvel* Ja, mina damer och herrar, ni gissade rätt: IMORGON!
Men jag har varit heeeeeelt övertygad om att det är på onsdag. Fråga mig inte varför. Låt mig förtydliga: Jag är mycket väl medveten om att kursen börjar den 31:a. Men jag har av någon outgrundlig anledning varit spiiiiksäker på att det är på onsdag. Varför är ytterst oklart.

I alla fall så inser jag att jag inte har beställt en inloggning till Uppsala Uni:s webbportal – med andra ord så kommer jag inte åt kursen imorgon. GAAAHHHHHH. Alltså. Hål i huvudet? HÄR! *räcker upp handen*
Detta måste såklart göras per post. Så jag springer in till datorn och fyller i och skriver ut blanketten och kilar fort som tusan (så fort som mitt onda knä tillåter, that is) ner till Konsum för att posta den.

Sååå vad är då mer passande än att visa er vilken fin – ja faktiskt, åtminstone för mig, oemotståndlig – veckoplanerare jag hittade på bokhandeln för några dagar sedan?
Jag behöver verkligen en överblick över veckorna just nu. Jag har gjort en veckoplan på datorn tidigare, men det är faktiskt praktiskt att ha en fysisk sådan att kunna stryka och bocka av grejer från – eller lägga till, för den delen.

weekly planner, veckoplanering, vintage style

SÖT VA?
Jag veeeeet.

Nu ska vi laga mat. Toodles!

”Run bitch, run!” pt 3 – summering av två veckors springande

Den här veckan var ju vädret mer på min sida, så alla mina tre planerade rundor blev av, till skillnad från förra veckan då snön ställde in måndagens. Nu har det uppstått en ny situation: Jag har velat – och vill! – springa mer, gärna en gång till i helgen, men mitt högerknä började göra ont i onsdags kväll och i morse var det bara ren vilja som fick mig att springa. Och det gjorde ju inte saken bättre, att springa trots att det gjorde ont.
Mina ben har inte sprungit så mycket på länge och dessutom är jag inte van att springa på asfalt, så det är nog det som ställer till det lite. Med andra ord så ska jag nog vila i helgen och vänta med nästa veckas första runda till måndag kväll. Jag ska läsa på ordentligt om bra återhämtningskost i min TIU nutrition plan och boosta kroppen som fasen i helgen! 🙂

Uppriktigt sagt så är jag förvånad över hur lätt det har gått ändå. Det var läskigt innan jag satte igång, men från första rundan så har det varit roligt och något jag sett fram emot snarare än att vara jobbigt och något jag känner mig tvungen till. Jag hoppas att jag kan hålla fast vid den känslan så länge som möjligt, för jag vet ju att det kommer komma dagar och perioder då det känns allt annat än lockande att trampa i springskorna och ge mig iväg, precis som med all träning.
I morse ringde alarmet 05.45 och jag hade ont i kroppen och av en visdomstand OCH Tobbe jobbade lite natten till idag, så han skulle inte gå upp då. Jag låg och vred och vände på huruvida jag skulle gå upp och ge mig iväg eller om jag skulle ligga kvar en stund till. Men bara det att jag faktiskt gick upp, åt lite gröt och sedan sprang – det tyder ändå på att jag är engagerad i och faktiskt brinner för det här.
Som sagt: Det är en grym känsla när man överraskar sig själv!

Förresten, om ni inte har förstått referensen än: RUN BITCH, RUUN!

Loka Crush Hallon

Mwaaaahhhhhhh!!! Mina förväntningar när jag först hörde talas om denna nyhet från Loka infriades faktiskt MED RÅGE idag, när jag äntligen snubblade över dem på Kvantum.
Nu måste jag ju testa päron och citron också! Typ NUUUUU!!

Detta är hallonsoda utan det där sliskigt söta. Det är inte smaksatt vatten, utan mer som läsken Shio som fanns för sjuuukt många år sedan (vi snackar mellanstadiet för min del här) som jag redan har tjötat (jo, jag stavar det så medvetet för det kändes lämpligt) om här tidigare och som alltid gör mig sådär sorgligt nostalgisk över saker som druckits och ätits i våra liv men sedan gått förlorat… (Jag säger bara SOURCREAM & LIME-chips! Eller, för all del: SOURCREAM & CHEESE!)
Med andra ord: Loka Crush – Lämna oss aldrig!

När man är värdelös på pyssel så får man låta andra pyssla åt en.

frukostbricka, decoupage, tekoppar, vintage

Den här stod och väntade på mig när jag kom in på Bohemia igår. Ja, det kändes faktiskt så. Jag menar, kolla bara på den! Här har jag gått och varit lite sugen på en frukostbricka (alltså en bricka med ben) och så snubblar jag över en som någon har gjort sig besväret att decoupage:a (hur böjer man det ordet?) med tekoppar och rosa blommor (närmare bestämt mormors favoriter: nyponrosor!) – för 39 riksdaler!

I told you so. Den väntade på mig.

Lifetime membership

Idag tog jag äntligen steget och köpte ett ”lifetime membership” till Tone it up´s Nutrition Plan. SOM jag har längtat! 😀 Det senaste året så har Karena & Katrina inspirerat mig till tusen och peppat mig till att testa nya träningsformer och rutiner. De hjälper en att finna glädjen i det här med träning och hälsa – och att hålla fast vid den känslan: inte gå vilse i måsten, restriktioner och krav längs vägen. Och ja, det låter som om jag har personlig kontakt med dem, haha. Men det känns så! De har en så mysig approach gentemot communityn de har skapat, det är värme och kärlek rakt igenom.
Därför har jag i synnerhet de senaste månaderna verkligen känt att jag vill ta del av mer än bara träningsdelen av communityn = kostdelen. Le VIP-avdelning liksom.
Och nu är jag där. Jag har typ tre- fyrahundra pdf-sidor att plöja. Bring it on!

En stor burk av VÅR♥

Yankee Candle, A childs wish, spring time!, spring, love

Det fick bli ett till ”A child´s wish”-ljus i år. Jag köpte ju en medium jar i mellandagarna och tänkte att den skulle räcka, eftersom jag säkert skulle vilja testa något nytt när det började gå mot sitt slut. Men jag hade fel! Ack så fel.
Den här doften är verkligen vår för mig. Den är diskret och inbjudande ”försomrig”. Och dessutom tycker jag att bilden som de valt är så fin… Hahah. Den matchar vår tavla som vi har ovanför soffan!

”Outside of your comfort zone – this is where the magic happens”

Jag sprang ikväll. Yes, IKVÄLL. För sisådär 2 timmar sedan nu. Och det kanske var min bulgur & lax-middag som gav det där extra springet i benen, eller så kändes det extra bra bara för att jag tog mig ut ur min comfort zone igen. Första gången var förra onsdagen, bara att ta mig ut och börja springa. Och den andra gången var idag: Att ge mig ut på kvällen, när världen inte är nyvaken och trött, utan lite mer alert.
Och vet ni en sak? Det var inte ett dugg läskigt. Jag känner mig inte dum en sekund när jag springer. Faktiskt.
Eller jo: när jag tänker på hur dum jag varit som envisats med att slaviskt springa på mina löpband i alla år, som en hamster. När jag bara har kunnat ta på mig skorna, kliva utanför dörren och gett mig av. Då, när jag tänker på det – då känner jag mig liiite dum.
Men inte när jag springer. Då känner jag mig fan STOLT. Det är något så otroligt befriande i att bevisa saker för sig själv. Man blir verkligen hög på känslan.

Och vet ni en sak till? Det var typ mindre folk ute nu, vid halv åtta, än vad det är vid 06 på morgonen.
Men nu känner jag att det kvittar. Jag är en morgonmänniska och älskar känslan av att vara vaken när staden vaknar, liksom. Men jag har alltid gillat känslan av att ha tränat på kvällen, när man går och lägger sig och är helt mör. Det går jämnt ut. Jag kommer att springa både morgnar och kvällar i fortsättningen.

Om jag vill ge mig själv en till utmaning så vore det att ge mig ut och springa mitt på dagen nudå! 😉 Men det är liksom mer opraktiskt och inget jag skulle få för mig att göra vanligtvis heller.

Jag är bara så sjukt nöjd just nu.