”Run bitch, run!” pt 7: Från andra hållet.

Jag ställde alarmet på 05.30 idag, tjugo minuter tidigare än annars när jag ska springa. Eftersom jag kör ett Tone it up-pass och stretchning nu när jag kommer tillbaka så behöver jag de där extra minuterna för att inte komma igång med pluggandet alltför sent.
Jag har insett att jag måste börja variera mina rundor, för det blir tråkigt i längden och är inte särskilt utvecklande att springa exakt samma väg hela tiden. På samma sätt som det var värsta kicken bara att våga sig ut och springa och på det viset kliva ur min comfort zone så har den där gamla vanliga rundan blivit en ny sådan – och där inträffar ju ingen magi, det är vi ju överens om, right?

Idag sprang jag därför nerför Älgstigen istället för Höjdgatan, som jag brukar. Stora bitar av rundan är förstås detsamma, men det räcker med små förändringar för att skillnaden ska kännas stor. Nu började jag ju med de bitarna av stan som brukar vara slutet, liksom. Jag har nästan som en tvångstanke att jag måste springa genom Stadsparken (det är bara typ 50 meter, vår stadspark är anpassad till vår lilla stads storlek kan man säga), jag gillar att springa där för då känner jag mig som Claire Underwood och då får jag alltid liiite lite mer pepp och kraft att springa lite till.
Fotnot på det: Den enda besvikelsen med säsong 2 av House of cards var att man inte fick se Claire springa mer än typ… en gång?

Resultat: Nytt hastighetsrekord (vilket förvisso inte säger så mycket, men jag hänvisar till citatet här ovanför *wink wink*) och nytt distansrekord. Yay! Det är sant som Matilda sa när jag började: Det är extra roligt i början för då slår man ju sina rekord hela tiden! Haha. True dat.

”Run bitch, run!” pt 6: Den blå skräcken.

Redan efter första veckan som jag började springa ute så märkte jag att mina ”långtår” på min vänstra fot tycktes ha något fuffens för sig. De var liksom helt svullna – som ballonger! På riktigt! – och ömmande. För att inte tala om mörkröda. När svullnaden till slut lade sig efter ett tag (alltså ett tag som typ någon vecka eller så) så har de blivit mörkblå istället. Ilsket jättemörkblå. De har åtminstone inte svullnat upp sådär ballong:igt igen, tack och lov, sedan jag bytte skor. Men jag är så rädd att de löjliga små naglarna jag har där kommer att ryka snart. Jag lever i SKRÄCK.

… men jag hittade MIN gif!! 😀 (via tumblr)

Helgen i ett litet bildsvep *swooosh*

Lördag:
Jag och Tobbis lunchade på stan, sprang på min fina kusin Kaisa med familj och åkte därefter ut med lite katalaner från Konditoriet till Lisö, där mutti var hund- och husvakt under veckan som var. Jenny & co var på solcharter, de rackarna! Förvisso så har vi ju inte haft något att klaga på här hemma, och det hade vi inte då heller. Vi satt ute på trädäcket och solen verkligen stekte. Liiiivet på en pinne, som man brukar säga. (Fast jag begriper inte riktigt varför det skulle vara härligt att leva på en pinne? Ställer mig lite frågande till det faktiskt.)
Dagen och solen till ära hade jag faktiskt petat på lite mascara och sånt, så jag var tvungen att föreviga det.Oh la laa.

Tobbis & mutti på Lisö.♥ Hahaha, Tobbes hållning… Oh well. Jag lovar att han inte är en hunchback vanligtvis!

På hemvägen så veckohandlade vi frukostgrejer och så och jag föll för den här söta krukan med olika blomsorter. ”Romantic garden” kallade de arrangemanget. Tres bien!
Söndag:
Vi hade en lugn och skön dag. På e.m så kilade Tobbis till Snailey & Camilla för att glo på fotboll och jag bakade och förberedde middagen.
Efter frukosten så fick Puff lite ”borstmassage”. Båda katterna älskar att bli borstade, de lägger sig typ och ser växelvis döda eller helgalna ut när de antingen njuter eller vill leka med borsten. Haha. Älskar de där små mupparna. Killen med borsten också, för den delen.

Vad gjorde Lizzie, kanske ni undrar? Detta:

”- Spana-spana-spaaana. Du-di-dum-di-dum…”

Hon hade inte tid för borstning och sånt tjafs!

Vi tog en promenad bort till Coop som-jag-aldrig-kommer-ihåg-vad-det-heter-längre-inte-Forum-iaf för att handla grejer till middagen och jag presenterar här ett litet exempel på mina ”spegelbilder” som jag tar när jag står och velar mellan vilka glajs ska ha. Det blev vita wayfarers till slut. Och leendet kom på köpet! Meeheheh. He.
På Coop hittade jag jättefina och jättebilliga glasburkar och flaskor! Som ni kanske minns så har jag lite dille på det just nu. Eheh. Jag hade tänkt beställa en 4-pack med Mason jars i den där storleken, men de här är ju (närapå åtminstone) lika fina och kostade bara 30 spänn st, så jag sparade 40 kr per burk! Ohjjjääähhh.
Det roliga är att Bitte har en liten sådan här burk i fraktkuren på jobbet som jag sett och tänkt ”Undra vilken sylt man måste köpa för att få en sådan här?”… men det var ju tomma burkar! SCOOORE!

Och medan Tobbe glodde på fotboll med Snailey (aka Snigel aka Niklas) så bakade jag TIU´s protein-blåbärsmuffins, som en förberedelse för #bikiniseries-starten. De blev bra! Till och med Tobbe godkände dem. 🙂

The #Bikiniseries med TIU och ”Run bitch! Ruuun!” pt5

tone it up, bikini series, runner, morning

Hej buddies!
Måndagar är springdagar och eftersom jag har styrelsemöte med brf ikväll och de brukar dra ut lite på tiden så tog jag det säkra före det osäkra och sprang en morgonrunda idag. Efteråt körde jag arm/axlar/ryggövningar och något jag måste bli bättre på – stretchning. Den här videon var perfekt för min ihopknycklade knutbulle till kropp – och lagom avancerad. Ibland gör superflexibla Karenas yoga-moves att man (läs: jag) bokstavligt talat känner sig formad som ett stort frågetecken halvvägs in i videon.

 Idag startar dessutom Tone it up´s årliga BIKINI SERIES och i den ingår en spring-utmaning: 100 by summer. Man ska springa 100 miles innan de 8 veckorna som utmaningen pågår är över, helt enkelt. Omräknat till mil så är det nästan 17 mil. *Waaaahhhhh!* Det är drygt två mil i veckan. MEN det ÄR ju inte så farligt egentligen! Förra veckan sprang jag 1,2 mil ju och då sprang jag bara min lite längre runda, som är nästan 5 km en gång av mina tre springtillfällen. Min korta runda nu i början är förvisso bara en knapp kilometer kortare. But still. Först började jag räkna på hur mycket jag skulle behöva springa per dag (ungefär 3 km), men det gjorde mig lite ängslig med tanke på mitt knä. (Jag vill INTE behöva vila och bli degig all over the place i två, tre veckor igen.) Så Tobbis tipsade mig om att springa 5 km 4 dagar i veckan istället och det är ju bättre. Då kan jag fokusera på benövningar de dagarna jag springer och armar/axlar/rygg när jag har ”vila”. Just idag blev det ju inte så iofs, men det slog mig nu att det är så jag borde göra.

Jag har redan kommit ur den där nyförälskade fasen med springandet, det måste jag erkänna. Nu är vi mer i ett fast förhållande: Trygga med varann. Och det är ju bra att det har blivit så så fort! Jag känner mig kanske inte suuuupertaggad och typ pirrig när jag ställer alarmet på 05.50 längre, men jag väljer ändå att gå upp när klockan ringer framför att ligga kvar och sova en halvtimma till. Ska jag springa på kvällen så är det dock fortfarande lite kärlekspirr i magen, ibland.
Jag börjar redan nu oroa mig för att det ska bli en helvetesvinter med väder som gör det svårt att springa och jag har gjort upp en lista i huvudet vad jag ska försöka spara till när jag jobbar i sommar (förhoppningsvis bara i sommar, that is. Utbildning och så, ni vet.):
 – Körkort. (Helst en intensivkurs.)
 – Vinteranpassade löparskor.
 – Vinteranpassade löparkläder.

Man kan väl säga att jag planerar att hålla fast med löpningen in the long run, så att säga. (pun unintended)

Jag läser Martina Haags ”Heja! Heja!” för tredje eller fjärde gången, men den här gången är det med helt nya ögon. Förut peppade den mig med min träning överlag, men nu har den nästan superkrafter. För nu läser jag den ju med mina LÖPARGLASÖGON PÅ! Liksom. Den är så himla rolig och inspirerande, jag menar det verkligen: Springer du så kommer du att finna nöje i den här boken. Och om du inte springer med, för den delen. Igår läste jag kapitlet om Tjurruset och tänkte då förstås på mina goingar till vänner som ska springa Tough Viking nästa lördag (!!!!!!) (den 10:e maj, alltså).
Det absolut BÄSTA med Tough Viking är att jag inte ska vara med. HAHAHAHAHA. *vanvettigt förnöjt skratt*
Jag tänker vara på plats och smutta på en drink medhavd i termos, typ, medan de springer runt i Hagaparken och blir torterade på alla möjliga vis. Och sedan kommer jag vara stolt som en tupp (eller höna kanske?) när de kommer i mål. ♥ Mina tuffa finisar.

Nu ska jag klicka hem ”Born to run: Jakten på löpningens själ” från cdon, sedan måste jag se till att göra lite nytta för jag vill kunna ha tid att hänga lite med Matilda och Sofia den här veckan!

I got this – you got this – now you know it!

Yo!
Hittills idag: Jag sprang den sämsta rundan ever. Typ. Det kändes så iaf. Kroppen var inte med på tåget, så att säga. Kändes som att springa i… tjära? Kola? Meterhög snö? Äh, TUNGT, helt enkelt. Det kändes liksom rent omöjligt att lyfta och böja ordentligt på benen. När jag kom hem försökte jag göra några utfall men det gick inte. Kroppen sa bara stopp. Goddammit.
Oh well. Jag är stolt över mig själv och det faktum att jag tog mig upp ur sängen och ut, trots att jag kände på mig att det skulle bli en sådan runda. Ett plus var att jag fick lite frukosthäng med min gosing när jag satt och mulade i mig min snabbgröt. Dessutom är det underbart ute nu. Ledsen att jag state:ar det uppenbara, men de här dagarna som är nu, preciiiis när allt är på väg att slå ut på allvar – det är magi i luften. Hoppingivande.

Nu ska jag betala räkningar innan jag fortsätter med den där uppgiften jag skjutit upp. Den ska slutföras och lämnas in idag, THAT´S IT!