Ett livstecken!

Jag ber om ursäkt för den totala tystnaden här den här veckan. Som så många andra så har jag min första skolvecka och det är lite sådär fullt ös medvetslös just nu. Mycket nytt, många intryck att behandla. Jag går upp 05.30 (eftersom jag måste kunna äta frukost i någorlunda lugn och ro, annars fungerar jag inte ordentligt), är i skolan mellan 9-16 och kommer hem vid 18-tiden. BUSY DAYS, helt enkelt. Dagarna har bara sprungit iväg. Imorgon har vi sovmorgon dock! Börjar inte förrän 13. Det ska bli sköööönt. Jag ska passa på att springa imorgon bitti, eftersom jag vet hur trött jag kommer vara på kvällen… och skuldmedveten och irriterad om jag inte tar mig ut och springer. 😉
Mina klasskamrater är jättetrevliga och de flesta verkar hur härliga som helst, skolan är stor, hopplös att hitta i och fantastiskt mysig med sin gamla, robusta charm. Undervisningen känns intressant och uppdaterad och jag känner verkligen en genuin glädje över att jag valde den här utbildningen. Det kommer att bli grymt. Det ÄR redan grymt.

Första skolveckan
1) Skolan, säg hej! 2) Bara en trött morgonbild ut genom tågfönstret (i måndags) 3) Än så länge försöker jag faktiskt vara lite uppstyrd om dagarna, med smink och grejer. Vi får väl se om det varar. Punkt punkt punkt.

Förresten! Eftersom alla blir så brydda när jag säger att skolan ligger i Solna fast den heter Nackademin: Den låg i Nacka mellan 1997 – 2007. När de sedan flyttade till de nuvarande lokalerna hade namnet ”satt sig” såpass att det helt enkelt fick vara kvar. That´s it!

KÄRLEKEN till mina bästisar

Color run är VÄRLDENS BÄSTA GREJ att göra med sina bästisar. Just sayin´. Herregud vad vi skrattade och hade en fin dag i största allmänhet. På VARENDA BILD så ful-ler jag som en tok (se mittenbilden nedan). Man behöver inte ens vara någon löpning/joggningsfantast för att uppskatta det – det gick i princip inte att springa hela vägen för det var för mycket folk som chillade och bara hade det GÖTT liksom. Alltså åh. Och vi hade ”tur” med vädret också, faktiskt. Det började regna lagom tills jag, Sofia & Matilda kom i mål, så vi kom undan med livet i behåll. 😉

happiest 5K on the planet
Efter loppet.
happiest 5K on the planet
… och före.
happiest 5K on the planet
Och så jag och Sofia, being awesome as always.

”Det är väldigt mycket kropp på den där katten.”

(citatet är från Tobbe när han såg den här bilden.)
Alltså HERREGUD vad jag älskar den här lilla runda figuren. Få saker slår att riktigt gosa in ansiktet i den den tjocka kattkroppen som är helt solvarm och luktar gott av… katt. 😀
Puff-ballong

Jag, Matilda och Sofia ska åka in till stan och plocka upp våra color run-paket inför lördag. Känner samma för det som jag gjorde för bröllopet förra veckan: Är det verkligen dags nu?! Det har ju legat så långt fram i tiden så länge nu. Tiden rusar.

Upprop!

Jomen sesådärJA, nu är jag inskriven på Nackademin har har claimat min plats! Att hitta till och från skolan och uppropet gick bra, men dagen i övrigt alltså… Jag orkar inte ens på in på det ordentligt. Det var inga allvarliga saker, bara sådant som skapar stress- och irritationsmoment i vardagen liksom. OH WELL. Nu tänker jag njuta av min lediga tid resten av veckan!

Uppropsdagen
1 & 2: Jag försöker showoffa mina GEARS!!!! … men det går ju sådär. 3: Pressbyråns kaffe är INTE min favorit… men jag får nog lära mig leva med det. Inte något Espresso House eller Waynes i närheten av – eller snarare på vägen till – skolan, såvitt jag kunde se.

Sommaren avslutades med den festligaste dagen♥

Jenny & Jens bröllopsdag
Idag (och natten till idag!) har det verkligen blåst höstvindar. Ledsen, men det går inte att förneka. Jag brukar säga att sommaren officiellt är slut efter Jennys födelsedag den 31:a augusti, men en annan stor och viktig dag som i allra högsta grad hade med min storasyster att göra knöt ihop sommaren för den här gången, känner jag. Igår morse (eller snarare förmiddag, för att vara mer korrekt) gick jag nyvaken ut på balkongen och det var som om sommaren under natten hade hojtat ”Okej hörrni, it´s a wrap!” och under glatt tjoande och tjimmande hade packat ihop sitt och dragit vidare (till Australien) och bara lämnat lite trötta getingar och andra äckliga och oidentifierade insekter efter sig, på samma sätt som man smiter vidare från en fest och lämnar diverse oönskade deltagare kvar, på behörigt avstånd från efterfesten. Och så står hösten där i dörren och ba: ”Kan jag komma in eller?” med jackan lite tveksamt på trekvart.

Och eftersom det är upprop i skolan imorgon så förstärks bara höstkänslan! Och ganska pirrig är jag, det smyger sig sakta på. Medan jag på ett annat sätt känner mig väldigt lugn – det är skönt att börja i skolan i vuxen ålder, när man inte längre är helt vilse i sitt sökande efter en identitet och dessutom har listat ut vad man vill göra när man blir stor(!!!) samt är rik på vetskapen att vissa människor gillar dig för den du är, och vissa gör det inte – och det är helt okej. För du känner ju likadant för dem. Vissa människor fungerar man med och vissa inte. Det låter ju så självklart, men jag önskar verkligen att jag hade kunnat säga det till mitt 16-åriga jag under det första året i gymnasiet. Jag lade alldeles för mycket fokus på dem som inte ville hänga med mig – trots att det ju var ömsesidigt. Hahaha.

Eftersom att bröllopet mellan två av mina absoluta favoritpersoner agerar som slut- och startpunkt för sommaren respektive hösten 2014 så känner jag att det inte kunde vara bättre. Saker är i rullning. Jag vågar knappt säga det av rädsla för att jinxa alltihop, men jag känner på mig att den andra halvan av det här året kommer att bli FANTASTISKT. För mig och för de mina. TAGGAD är bara förnamnet. Bra saker väntar runt hörnet för varenda kotte jag bryr mig om, jag känner det på mig. På riktigt! Har nog aldrig stampat in genom höstens dörr med så stor tillförsikt som just nu.

Nu tänker jag slänga på mig springkläder och mina flyknits (som fortfarande inte fått ett eget inlägg! I´m on it!) och försöka springa bort lite fjärilar i magen. 🙂