Hejdå jobbet!

hejdåjobbet1-horz
Sista dagsformselfien i uniform – check! Frukost i solen utanför fraktkuren – check! Nu är det bara minuter kvar-snap till le göls – check!
Finaste svaret på mitt hejdå-mail, från Linnea. ♥
Finaste svaret på mitt hejdå-mail, från Linnea. ♥

Idag har jag gjort mitt sista pass på DG. Kanske någonsin. Det återstår att se. Oavsett: Det sista för den här sommaren. Och jag är så glad, så glad att jag fick avsluta med två veckors morgonpass, för då fick jag liksom avsluta på topp. Överlag så har den här jobbsommaren förflutit anmärkningsvärt smärtfritt. Jag har varit bitter över värdelösa tider (typexempel: 11-24 och 17-05) men det har varit det. Jobbet i sig har jag känt mig trygg och nöjd med. Alltså. Inte så att jag känner att jag skiiiiter i den här frontend-grejen och ba ”Jag spenderar resten av mitt liiiiv här, trots allt!!!”, men efter ett år som varit så stökigt och turbulent som mitt har varit så har det varit skönt att komma till den här platsen där jag har min ”andra familj” och där jag har full koll på vad som ska göras och vad som gäller. Enkelt uttryckt, och missförstå mig rätt nu, så skulle jag kunna göra mitt jobb i sömnen. Och de här två månaderna har det varit en befrielse snarare än något att beklaga sig över.

Nu håller jag på och fixar för fullt här hemma, tvättar och försöker styra upp så att det inte är värsta röran här när kattvakterna (pappa & Kerstin, Julia och sedan mamma) kommer hit. Imorgon bär det nämligen av till Finland! Men innan dess ska jag SOVA skiten ur sängen. Fast jag har bara typ tretusen grejer kvar att fixa innan det, förstås. Typ… att packa. Bland annat.

Bra saker: 28 juli

Glasunderlägg från Spode och Flora ljuslykta.

bra saker-spode och flora

Vi var en sväng på Mio igår och jag gjorde dessa två rea-fynd. Min studentbudget tillåter inte riktigt att jag investerar i Spode-kopparna, så till den dagen kommer så får jag helt enkelt hålla tillgodo med de fina glasunderläggen. Hrrm.
Sedan har jag ju velat ha en Flora-vas i evigheters evigheter nu, men det var bara de färgade som var på rea (bra rea dock! 179 spänn istället för 349 kr) och jag vill ha en i klart glas. Så även den får vänta, alltså. MEN jag slog till på en liten ljuslykta åtminstone, och det är jag MYCKET nöjd med.

Rosor, porslin och gryningen

Sådana här rosa små rosor får mig att tänka på flickrum och ungdomsböcker. Troligtvis för att jag hade dem på både tapeter och lakan när det begav sig.
rosor1

I onsdags åt jag och Danne veggoburgare och eftersom jag inte hade mitt bästa bbq-glaze-recept från Linas matkasse till hands så fick jag jobba utifrån eget huvud. Den blev lyckad! Var tvungen att samla braggingpoints från Julia på snapchat.
Och burgarna blev goda. Dessutom tycker jag att det där porslinet är så snyggt.♥
glazeburgare

Mer mat! (Och mer fint porslin♥ Som tyvärr har slutat säljas.) Mitt sug efter buffelost blev inte stillat av hamburgarna i onsdags, så igår gjorde jag något så ovanligt som att laga mat till endast mig! Det blev bönpasta, ruccola och en faktiskt rent magisk tomatsås (ni vet med honung, färsk basilika, sambal, pesto arrabbiata…) – toppad med buffelmozzarella, såklart. Jag dog självgodhetsdöden + förnöjdsamhetsdöden.
2015-07-24 14.51.03

Jag tar väl hand om mina minirosor på balkongen i år. Jag är som en gammal excentrisk dam som maniskt rår om sina blommor.
rosor2

Säga vad man vill om att börja jobba 05.00, men jag älskar verkligen att gå upp med solen.
2015-07-25 04.14.46

Sedan blir det bara bättre av att jobba med mitt lilltroll hela dagen!
2015-07-25 06.30.06

Det är lördag. Även om det lika gärna kunde vara typ tisdag for all I know. Men jag och Pulia firade detta med att luncha i hamnen och ta varsin frozen youghurt med MASSOR AV TOPPINGS till efterrätt.
2015-07-25 13.44.26-1

Ytlighet kan vara det fulaste jag vet

Alltså. Det är klart att i princip alla bär på ett visst mått ytlighet och det är väl inget fel med det egentligen. Vi är människor, arten som UPPFANN ytligheten. Större delen av oss skulle ljuga om vi påstod att det första intrycket av en person inte är grundat till stor del av hur personen ser ut. Lyckligtvis så kan man i regel se förbi det. Jag hoppas att det är den större skaran av oss? Det måste det väl vara?

Jag har länge känt att ytlighet på många sätt är kopplat till mognad. Omogna personer har en tendens att vara ytliga. Så vass är min djupa iakttagelseförmåga. Grejen är att jag på senare tid har börjat reflektera över det här mer på allvar. Gjort noteringar om hur ytligheten någonstans går över en magisk gräns för vissa och hur den en dag börjar hämma dem. Man inleder aldrig några förhållanden eftersom man har en bild av hur personen man en dag ska falla handlöst för och få vackra, perfekta barn med och bara i största allmänhet ha en perfekt tillvaro med ska vara. Hur han eller hon ska se ut, tänka, vara, klä sig. Man söker inte jobb som skulle kunna vara hur bra som helst för att de inte verkar tillräckligt kul eller coola på pappret. Alltså. Det är helt stört ju. Sättet som många begränsar sitt eget liv på eftersom de tror att de kan bestämma hur saker ska bli. Okej, jag har hört många lyriska uttalanden om affirmationer, men det här är inte det. Det här handlar om en osund fixering av vad man tror sig veta att man vill ha. Men alltså på riktigt, jag känner en så stor frustration gentemot sådana här människor.

För de har liksom helt missat hela grejen. Jag får lust att ruska om dem och leverera en sanning som jag önskar att de kunde ta till sig och därefter sätta igång att leva istället för att bry sig så förkrossande mycket om vad de kan tänkas göra för intryck på andra och om deras garderob är korrekt sammansatt och creddig.

Livet GÅR inte att planera och bestämma över. Sorry, men det är något alla som lite tveksamt börjar kalla sig vuxna har fått inse eftersom de har fått erfara just det. Saker händer som påverkar en och som MAN INTE KAN STYRA ÖVER. Känslor ändrar karaktär, uppfattningar om vad man gillar och tycker är snyggt ändras, vänner kommer och går (och det kan vara något fint och inget dåligt alls) och ens hälsa kan förändras. Du kan till och med gå ut genom dörren en morgon, bli påkörd av en buss och aldrig mer komma hem. Eller så gör någon som står dig nära det. DU KAN INTE STYRA LIVET. DU ÄR LIVETS BITCH.  Okej? Så sluuuuuta, sluta, sluta se mer på inredningen på ett fik än på personen som du träffar där. Sluta tänka att det tyder på dålig smak att han eller hon inte har något emot plaststolar framför dyra designvarianter. Och ge folk en chans, även om de har andra åsikter än du. (Okej, då menar jag liksom inte att du måste lyssna i en timme på någon du tycker ser halvtrist ut som berättar om sitt arbete med SD’s valkampanj, i dylika lägen stöttar jag alla beslut att avbryta samtalet, men ni hajar vad jag menar va?) Ja. Så säger vi. Ge alla och allt en chans. För ärligt talat så är det svårt att känna någon jättestor sympati för någon som inte inser att det är hen själv som begränsar hennes eller hans liv.