Det icke-tillrättalagda.

Jo, jag menar det som ett ord. Bindestrecket är inget missförstånd.

via weheartit

Jag fastnade vid den här bilden på weheartit efter att jag hjärtat den. Försökte komma på varför jag hjärtat den så fort. För när jag klickade mig in på den och synade den mer noggrant så ser jag ju att den liksom inte är särskilt märkvärdig. I synnerhet inte om man jämför med många andra bilder som ligger i samma album som den.
Jag fastställer ganska snart att det är känslan i bilden jag uppenbarligen fastnat för. Troligen så fastnade min blick först på den husformade tekannan och sedan… bara letade den sig utåt. Vad ÄR det egentligen på bilden? Vad har fotografen tagit kort på egentligen? Jag tänker att han eller hon kommer ut i köket för att diska och bara slås av en sådan där fin tacksamhetskänsla, ni vet? Hen ser ljuset som faller in i det lilla köket, på saker som man tar för givet i sin vardag. Den lite kitchiga tekannan, de omaka muggarna, träskålen från Ikea. Och det slår en att det här är små bitar i mitt liv. De små bitarna som spelar en roll i ditt liv varje dag. Och det är något så fint och ärligt i det. Den här bilden känns så kärleksfullt avlägsen alla de tillrättalagda inredningsbilderna som man hittar utan problem – och som man njuter av att beskåda i all deras glans. Men den känns mer hemma än vad man ens ser i bilden.
Jag blev bara sådär varm i hjärtat av det icke-tillrättalagda.

Hoppas att fredagen behandlar er väl!♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *