Äntligen fredag ❤️

2015-10-30 09.45.17
Hahah, det där böjda ljuset stör mig verkligen. Måste elda upp det så att jag kan byta.

Jag har jobbat hemma sedan i onsdags när Lizzie kom hem och det har varit såååå mysigt. Igår kom Daniel hit istället för att, som det var planerat, jag åkte till honom, så det har verkligen varit kattmys nonstop. Och imorgon ska äntligen Lillyn & Jollis sova här, det var för längesen nu igen och jag längtar verkligen efter dem. Så myset fortsätter, helt enkelt! Jollisbollis fyllde 5 år igår, så hon ska få bestämma lite extra den här gången. ? Jag hoppas att Lilly är okej med det…
Jag känner mig så himla tacksam över både dagens teknik som gör det möjligt för en att inte vara bunden till kontoret och min fina praktikplats som har förståelse för att jag haft köket som kontor de här dagarna. ?

Kolla bara på bilden till höger däruppe! Åhhhh jag blir helt blödig av tanken att jag faktiskt började tro att jag aldrig mer skulle kunna ta en sådan bild, med båda mina bebisar. Lyckan!?
Nu har de dessutom vant sig vid varann igen… Puff var SÅ FÖRBANNAD på Lizzie när hon kom hem igen. Han har alltid varit under henne i rang, så han blev väl kränkt över att hon kom tillbaka nu när han har vant sig vid att vara ensam King of the castle. Så… Det var ett jäkla morrande och ylande det första dygnet. Det blir intressant att se om de ska bråka om saken sedan när hon har ätit upp sig igen, eller om det är en annan ordning i ledet från och med nu. Nyss nosade de snällt på varann faktiskt, utan minsta lilla morr. Weeey!

Okej, nu har jag svept mitt kaffe. Dags att fortsätta med petandet i kod. Latergaterrr!

The Queen is back

IMG_20151028_145355

Jag hade verkligen börjat tappa hoppet. Från att någonstans ha hyst en säker känsla av att hon skulle ta sig hem förr eller senare så började jag de senaste dagarna att vackla. Tanken slog mig att jag kanske inte skulle få se henne igen, någonsin. Aldrig få ”boop!:a” på den där lilla suriga nosen, klia hennes lilla haka eller känna hur hon strök sig mot mina ben när jag bredde mina frukostmackor igen.

Och så trillar det in ett mail. Och sedan skriver en gammal kollega på facebook. Skickar en bild. Och hjärtat exploderar nästan. Otvivelaktigt är det min Lizzie!! Ren tur att jag jobbar hemifrån idag. Det var liksom meningen. Åhhhhh.

Hon är mager så att man nästan skär sig på de utstickande benen när man klappar henne, men hon är sig lik i övrigt. Älskade lilla katt! Herregud vad lättad och lycklig jag är. Kan liksom inte riktigt fatta att det är sant.

#Amen

quote

You ever thought that maybe the reason girls say they’re fine when they’re not, or they’re not mad when they are, is because the second they show any semblance of emotion they’re written off as hysterical bitches that are probably on their period?

–  eradicategirlhate /tumblr

När jag blir riktigt glad grinar jag. När jag är ledsen grinar jag. Och när jag blir riktigt arg… Gissa? DÅ GRINAR JAG. Känslostormar = tårar. Det är svårt att styra. Och de där tårarna betyder inte att jag är superkänslig och måste behandlas med silverhandskar. Och FRAMFÖRALLT: det gör inte det jag försöker säga mindre relevant.

#NoteToSelf #Puss

quote
Osynlighet är inte ett naturligt tillstånd för någon människa.

– MITSUYE YAMADA

Dagens citat på haket. Egentligen inget banbrytande eller spektakulärt ögonöppnande, men det fick mig ändå att haja till och liksom nicka medhållande. Det är när man inte känner sig sedd som man mår dåligt. Och det värsta är när man inte kan se sig själv, när man är så vilse och ihopkrupen i mörkret att man inte kan se sin egen hand utsträckt framför en, trevandes efter strömbrytaren till ljuset. Har man riktig tur då, så har man människor runt sig som öppnar dörren utan att knacka och bara kliver in och resolut tänder lampan. Jag har det. Och jag är så tacksam över dem, min familj och mina vänner som det senaste året ihärdigt har bytt lampa när jag låtit dem brinna upp. Fan vad jag är lycklig att jag har dem! Mitt livs vaktmästare. <3

Med det sagt: Hoppas att måndagen behandlar er väl. Må ert kaffe vara ständigt nära tillhands!

… and I tell you all about it when I see you again

Hej buddies!
Veckorna springer iväg. Imorgon avrundar jag den tredje veckan på praktiken(!!!!!), liksom. Huh?! Jag är faktiskt mer aktiv på julbloggen nu, så saknar ni mig för mycket under mina MIA’s här så kan ni alltid skutta (klicka er) dit. Kom å mys ba! 😉 Några snapshots från vad som pretty much fyller mina dagar för tillfället:

2015-10-15 07.31.35
Alltså SJÖRÖKEN på Lidingö har varit MAGISK these days. Sådär så att när bussen åker över bron till Ropsten så ser man hur alla liksom ser upp från sina mobilskärmar, pausar och stirrar ut på den. (Jag står och ler fånigt långt i förväg eftersom jag redan spanat in den såhär i förväg från Dannes balkong.)

2015-10-14 10.18.25
Egentligen en missvisande bild, för jag dricker betydligt mer kaffe på praktiken än te. Men teet är ju mer fotogeniskt.

2015-10-01 13.11.06
Detta fönster på kontoret alltså. DETTA FÖNSTER. Som vi debatterar om dess öppna alternativt stängda läge. Jag och Elias öppnar det hela tiden eftersom vi tycker att det blir sjukt dålig luft på kontoret, vilket leder till huvudvärk och allmän lökighet. Lisa sitter dock dumt till samt är frusen av sig överlag, i draget som uppstår. Så hon kämpar för att det ska få vara stängt. Ja. Dessa konflikter i vardagen alltså. Pust.

2015-10-15 20.42.20
… och det är ju ingen nyhet, men när jag inte är på kontoret eller hos Daniel så är jag hemma och gosar med den här gostussen. Lizzie har fortfarande inte behagat komma hem dock. 🙁

Jag skulle vara en fruktansvärt dålig hemlig agent

… Med tanke på att jag skulle bli hjärntvättad på nolltid om jag blev tillfångatagen.

Exempel: 

Hör Norlie & KKV’s ”ingen annan rör mig som du” på radion på kontoret.

1-2 ggr: Irritation över att melodin låter som en popsvensk version av den där ”Am I wrong” med Nico & Vinz. 

3:e gången (samma dag, alltså): Hmmmmmmm.

På tåget hem: Köar ”Ingen annan rör mig som du”  varannan låt på Spotify.

En slowcooked lördag

via weheartit

Yo.
Jag har knappt varit utanför dörren, men jag har fått mycket gjort. Dels så har jag äntligen lagt upp det nya temat på julbloggen (jääähhjj!!), tvättat och dammsugit här hemma och äntligen fått till det med den där restuppgiften som släpat efter mig ett tag nu. SKÖNT.

Mitt på dagen kom mutti hit med lite fika, det var mysigt. Och skönt att prata lite irl med någon annan än katten och mig själv.

Har Mums Måns nya låt på hjärnan. Tusen gånger bättre än Heroes ju. Gillade aldrig den. Den var ingen Cara Mia, liksom. Hehehe.
Oh well. Nu ska jag ta Puff i famnen och gå och lägga mig, tror jag. Puss!