Tidsfördriv och ”mindfulness” (HELVETE vad jag avskyr det ordet)

clouds-by-me-in-PScc
Jag har målat moln i Photoshop. Det var härligt.

Jag vet inte om det är januari eller om jag bara är i ett mood som gör att jag vill fördjupa mig mer i saker som jag redan kan the basics av. Just nu vill jag iaf bli bättre på JavaScript och Photoshop. Häromkvällen roade jag mig därför med att sitta med en steg-för-steg-tutorial och måla mitt ENASTÅENDE verk ovan aka typ det enklaste du kan måla och få det att se ganska proffsigt ut, dvs MOLN.Moln i skymningssol. Jag gillar dem.
Som så mycket annat som har med färger och former och en kreativ process av dessa att göra, så var det avslappnande att sitta och klicka och dra streck och blurra områden på skärmen. Mysigt!

Idag är det FREDAG och både jag och Daniel är hemma sjuka. Kan inte låta bli att tycka att det är ganska mysigt, framförallt att inte vara hemma själv hela dagen och gå runt och harkla och hosta slem. #livingthedream
Man måste ju liksom se det från den ljusa sidan, amirite?🙏🤧💏

HUR??

💤💤💤

HUR ORKAR MAN GÖRA SAKER PÅ EN MÅNDAGSKVÄLL I JANUARI?

Snälla, DO TELL. Det är liksom som om all vintertrötthet har staplats i ett svajande torn som idag bestämde sig för att tippa över och begrava mig. Så MAGISKT trött är jag.

Jag försöker visualisera hur jag byter om, kliver i (mina trötta och i behov av att bytas ut) löparskor och sedan springer iväg med energiska steg, när jag avslutat jobbet för dagen.
SOM jag försöker!! Men jag har svårt att se att det kommer bli mer spring i benen än vad det varit under hela dagen. Dagen som bland annat burit på en ovilja att kliva av tunnelbanan eftersom det var så skönt att sitta ned både på väg från och till Gullmarsplan.

Nåväl. Springa ska jag iaf. Med eller utan springsug i benen. Det finns i huvudet åtminstone.
Jag behöver verkligen komma igång igen nu, jag mår dåligt av att inte springa. Eller: Jag mår SÅ MYCKET BÄTTRE både fysiskt och psykiskt när jag springer och är inne i min rutin med löpningen. Det känns som att jag har varit sjuk konstant sedan november och det har verkligen fått mig helt ur fas – sååå STÖRIGT!!! *irriterad tonårstjej-röst*

Och sedan ska jag dricka te, äta äggmacka och somna tidigt. SOM EN FUCKING ROCKSTAR.

Helgspäckbonanza

Jag och Jollis snapchatar loss.✨📸👩‍👧
Förra, den här och nästkommande två helger har vi haft och har fullbokade. Det är familjekalas och fester i en vad som tycks vara en aldrig sinande ström. Supermysigt med samkväm men lite jobbigt att inte ha någon helt blank dag under en så lång period.

Natten till igår så sov Jollis här, första gången helt själv utan Lilly. Stora lilla tjej!💗 

Hoppas att helgen har behandlat er väl!

Nya och gamla favvisar

… för håret.

Gamla:
– Philip B’s Lovin’ Leave-In Conditioner. Alltså. Bara DOFTEN gör den här produkten värd sitt pris. 💖 MEN så råkar den vara grym på alla andra sätt också. Gör håret mjuuuukt och får en att glömma vad vinterflygigt hår ens ÄR.
– Revlon’s Nutri Color Creme i nyansen 1002 White platinum. Min favorit när det gäller silverinpackningar.

Nya:
– Lee Stafford’s Coco Loco Coconut Balm. Kokosolja med lite extra superkrafter, kan man säga. Har den mysigaste, mildaste doften av kokos med en hint av… något blommigt?
– Björn Axen’s Cool silver schampoo. Det mest välpigmenterade silverschampot jag stött på so far. Och oh my, oh my, jag har testat många! 😉 Riktigt BRA SKIT.

”Hur lång tid tar det innan sjön lägger sig?”

”När det slutar blåsa fortsätter vågorna långa sträckor innan de når en kust. De mindre vågorna försvinner fortast medan de längre vågorna rör sig många hundratals mil eftersom friktionen mellan vattenpartiklar är mycket liten. Dessa vågor kallas för dyning.”

– SMHI, om vindvågor

Ni vet, när man finner budskap på de mest oväntade ställen?

 

2017

Yo.
Det här året ska behandla mig väl. Så är det bara!!!!! Det har inletts med sjukdom och en väldigt dålig nyhet – men jag väljer att se det senare som en möjlighet som kommer tidigare än jag hade räknat med. Det är en förändring som jag velat ha men inte känt mig riktigt redo för att ta tag i – men nu gjordes den åt mig. Då får man ta den bajsmackan, doppa den i guld och se det som ett tecken. 🙋🏼

Jag har åtminstone äntligen slutat hosta i stort sett helt. Det är mest rösten som fortfarande sviker. Jag lär inte kunna springa den här veckan heller, så mycket kan jag konstatera. Januari får nog mest bjuda på promenader för min del, tyvärr. Promenader och TIU. Är så sjuuuukt otight just nu att det är FÖRFÄRLIGT.

Årets första vecka. Däruppe till höger är mitt bleka nylle (varför måste jag alltid lägga in ett epitet som förstärker min hudtons transparens? Det vore ju liksom betydligt mer anmärkningsvärt om jag – såhär mitt i vintern, i synnerhet – kunde skriva ”mitt lystriga nylle” el. dyl) när jag sminkade mig för första gången på en vecka och gick ner och tog en kaffe på stan. ”På stan”, i Nynäs. Kändes som att jag inte varit ute sedan januari i fjol.

”In the middle of every difficulty
lies opportunity.”
– Albert Einstein