Redo for förändring?

Jag har bott i Drömmis i sex år nu. SEX ÅR!!!!! Det här blir min sjunde jul i min borg uppe på höjden, blickandes ut över vattnet.

Jag älskar den här lägenheten, det vet ni ju redan. Jag har älskat i den, känt så mycket kärlek och sorg och glädje här. [Om det här vore en realityserie så skulle ett montage av mig och andra människor spelas här till tonerna av ”… cause I’ve… had… THE TIME OF MY LIIIIFE!”] Mer än något annat så har – och gör fortfarande – jag känt mig trygg här. Kanske är det just därför som jag nu känner mig redo att kanske, eventuellt, möjligen spana utåt – förutsatt att Den rätte ersättaren skulle dyka upp, that is.

Som sagt, det finns mycket historia här. Jag är tacksam för det och kommer aldrig att ångra någon bit ur den. Men kanske… så kan historia göra att man är onödigt rädd för att släppa taget? Jag tror det. Och ibland kan det vara befriande att röra på sig. Sedan om det blir närmare stan eller i Nynäs, det återstår att se. Om det ens blir av det närmaste året likaså. Men tanken är planterad och det ser jag ändå som ett sundhetstecken.

Känner mig dock skuldmedveten av att skriva detta, haha. Som sagt, jag står min lägenhet väldigt nära. ❤️🙈

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *