Hemma från…


HEJ!!
Sent i söndags (närmare bestämt vid halv ett) så klev jag in i hallen för att ta igen några dagars saknat kattgos, totalt uppfylld av underbara intryck av staden jag vetat att jag skulle älska så länge jag kan minnas.  Dagarna i Paris… Jag KAN INTE prata om det utan att låta som en fånig klyscha.

Det är intressant hur man kan ha en relation till platser man aldrig besökt på riktigt. Paris, New York och London är nog de städer jag känner allra mest på det viset inför. Man hör, ser, läser så mycket historier och bilder från dem under hela sin uppväxt (under hela sitt liv!) att det på ett nästan magiskt sätt nästan känns som att man varit där, upplevt dem, även om man inte har det. Än.

Paris… Åh, PARIIIIS! 😍 Staden överträffade alla mina helt orimliga förväntningar. Vi skämtade om hur vi mötte våren i Paris, men det stämde ju. Jag drömmer redan om att möta hösten där också. Kanske blir det så.

Kaffet var gott, parisarna förvånansvärt varma och öppna (större delen av dem åtminstone, de andra var ljuvligt franska och vägrade snorkigt att tala engelska utan svarade på tilltal på franska med en charmerande uttråkad min – jag älskade den varianten lika mycket, ärligt talat), maten fantastisk, miljöerna… förtrollande. Allt, allt, allt är så detaljerat och fotogeniskt: STUPRÖREN var prydda med snirkliga detaljer.

Det var liksom som när man träffar någon och blir kär, när det känns som att man har känt varann i århundraden även om man just har skakat hand och utbytt några lösryckta meningar. SÅ kändes det att komma till Paris.

Post Eiffeltornet-lycka💖

 

✨🎠

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *