Julikväll

Det är tyst. Sådär tyst så att ljudet av tangenterna när jag skriver hörs tydligt och syrsorna lägger ljudkulissen tillsammans med någon kille som spelar tv-spel eller kollar på någon sport några hus bort; han brölar med jämna mellanrum. Ibland hörs några måsar på avstånd, ibland flyger en kvittrande svala förbi.

Jag sitter på min balkong och det är fånigt varmt fortfarande. 20 grader. Äntligen en rimlig temperatur, liksom?
Jag har inget direkt problem med hettan om dagarna (fast jag är tacksam över att vara ledig och inte behöva vistas i kollektivtrafiken), däremot oroar jag mig över katterna när jag märker hur besvärade de är av den. Jag håller ett ständigt vakande öga över dem och blir lika lättad varje gång jag ser dem stå vid vattenskålarna och dricka.

Lizzie har äntligen börjat äta ordentligt igen, efter sjukhusvistelsen. Idag har hon t o m gluffat i sig både sin egen och Puffs blötmat, den som han bara petat lite i och sedan tittat sorgset på mig som för att säga ”det är för varmt för att äta”.
Hon blir dock fortfarande SJUUUUUKT kränkt varje gång jag måste ge henne medicin, dvs 3 ggr/dag. Idag är det åtminstone mindre än en vecka kvar på medicinkuren. Sedan får vi se vad provsvaren säger på återbesöket.
Jag är orolig men hoppfull. Min lilla katt. 💘

Igår åt jag och Joppe middag med mamma och Jollis. Jolene gjorde kaffe åt oss efter maten. Hon börjar bli så stor, hon med. Lilly börjar femman nästa månad. FEMMAN!!! Jag har så mycket minnen från när jag själv började femman. Det är en sån där grej som känns som för bara några få år sedan, precis runt hörnet… och på samma gång som ett helt liv sedan. (Närmare bestämt 2/3 av mitt liv.)
Åh, jäkla kiddos att växa fort. Jolene har ju liksom varit vår lilla pluttis… och nu vet hon hur man gör en perfekt kopp bryggkaffe. 😭😍

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *