”Live life in warm yellows.”

Få saker suger så hårt som att vara sjuk när det är helg. Den dyrbara lilla tid man har att spendera tid i dagsljus och/eller få bocka av saker som man inte gjort under veckan går istället åt till att snörvla, hosta och bara tycka lite synd om sig själv i största allmänhet. Buu!

Jag har haft total skrivkramp den här veckan. Inget kommer ut. Inget ledset, inget argt, inget hoppfullt, inget glatt, inget kärleksfullt. Det är superfrustrerande. Kanske är det på väg att vända. Mitt humör är åtminstone det. 

(Peppar peppar.)

Kanske hade jag fel om att det bara var en dålig vecka, som jag skrev i förra inlägget. Jag tror det. Jag blev liksom ”väckt” i fredags och nu när jag blickar tillbaka så ser jag att det nog var MÖRKRET och inte något milt gråmul. 
Vanligt gråmul gör inte att man beter sig totalt okaraktäristiskt och får människor i ens omgivning att undra vad som pågår, men det gör Mörkret. 

Pom & Flora-lurre med Henry i torsdags 💕💛

Med andra ord kan jag tyvärr fortfarande vara blind inför de mörka perioderna, när jag befinner mig mitt i dem – trots att jag undermedvetet alltid har dem i bakhuvudet och försöker monitorera dem.

Jag menar inte att gå all in Ior här nu, men det är så sorgligt att tänka på att det är en allmän uppfattning bland MÅNGA att depression och ångest inte är på riktigt om man inte blir helt förstummad av det, inte kan ta sig upp ur sängen, inte kan ta sig för någonting alls, inte ens tvätta sig eller borsta tänderna etc. I själva verket är det ju fullt möjligt att likt en robot utföra sysslor och följa rutiner, hålla uppe en om inte strålande men åtminstone hel och ren fasad, medan det är totalt mörklagt och kalt inombords. Eller fullproppat och kaotiskt. 

Det är när saker inträffar, saker som gör att ens cirklar rubbas – må det vara den minsta lilla, till synes fåniga, detalj i vardagen –  som ytans bräcklighet ger sig till känna. 

Så var det för mig den här gången. Jag har turen att ha världens finaste människor omkring mig, både på min arbetsplats och i mitt privatliv. 
Jag blir ledsen av tanken på att det inte är så för alla. 

Rome is built on ruins
And is quite breathtaking; 
What makes you think
You can’t be too?

Hoppas söndagen behandlar er väl, kompisar! PUSS.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *