Jag vägrar se bara mörker

Året har haft en ganska knagglig start, både för mig personligen och sett till människor som står mig nära. Januari är… tung. För varje år tror jag att jag blir mer och mer desperat i min längtan efter vårljuset såhär i början.

Jag befinner mig i ett mellanläge på flera plan just nu också, vilket jag ALLTID har tyckt känts som tortyr. Att vänta på saker som jag inte har någon kontroll över har aldrig varit min starka sida.

via weheartit

Jag har varit dålig. Alltså ångest-dålig. Som vanligt insåg jag inte att jag var på väg nedåt förrän jag plötsligt var rasande på hela världen förra måndagen och därefter kände det som ett svart bläck rann ut i hela mig på kvällen, följt av total kraftlöshet dagen därpå.
Det är en så hemsk och otäck känsla, den av total maktlöshet. Och det otäckaste är att det där svarta bläcket färgar av sig på allt, skapar paranoia och gör att man vill dra sig undan, inte vara i vägen, inte störa någon: För varje gång jag tvingar mig själv att berätta för mina vänner så är det en seger.

via weheartit

Den här gången kom Joppe till undsättning. På kvällen tog vi med oss Tor ut på promenad. Det snöade så sjukt mycket till slut att min bruna teddyjacka var vit när vi klev in hos H & T för att lämna tillbaka vovvis.

Sedan drack vi te och åt skorpor. Te och skorpor är boten mot mycket ont.
… Och kan lägga en varm filt av ljus över det kalla mörkret.

via weheartit

Det är så frustrerande, den gamla vanliga visan om vår nordiska vinter:

Alarmet ringer – det är mörkt.
Man tar sig till jobbet – det är mörkt.
Man tar sig hem från jobbet – det är mörkt.
Man kommer hem – det är mörkt.
Ridå och upprepa.

Det är inte RÄTTVIST att det ska vara mörkt i ens sinne också.

via weheartit

Någonstans, ojojoj så långt inne, men ändå, det FINNS där, har jag en envis röst som säger åt mig att anstränga mig så att det nästan gör ont för att se ljus också. För det finns ju där. Verkligen, verkligen, verkligen.

För varje uns av mörker och ångest jag bär på så har jag ju den dubbla mängden ljus i världen utanför mig. Vänner!! Jag har på riktigt de BÄSTA vännerna som finns. Familj!!!! PUFF!! Mitt Playstation!!!

via weheartit

Jag kan inte styra allt. Jag vet det. MEN JAG VILLLLLLL.

(Skoja.)
(Eller inte, men typ.)

Jag kan inte ens styra den där sköra hinnan som ligger mellan mig och min ångest, men jag kan vara snäll mot mig själv. Det är typ det finaste och samtidigt svåraste man kan vara ju.

Hope is a dangerous thing for a woman like me to have
But I have it

Lana Del Rey

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *