Tramp, stamp och röjning

Jag rensar, röjer, slänger och skänker bort. Just nu känns det som det enda jag gör. Och uppriktigt sagt känns det som jag befinner mig i valvet på Gringotts, där Harry, Ron och Hermione letar efter horrokrux-bägaren medan allt de rör vid mångdubblas. SÅ MYCKET PRYLAR som jag samlat på mig genom åren… Det tar liksom aldrig slut.

Det är svårt att inte bli nostalgisk över saker som man köpt eller fått, men jag fortsätter påminna mig själv om att det är saker, inte minnena i sig, som jag låter gå vidare. Jag lämnar bort sakerna för att de förtjänar att fylla en funktion i någon annans liv och hem nu!

Men lätt är det inte alla gånger. Igår började jag nästan gråta när jag var på väg att slänga kylskåpsmagneter jag hade som liten, som nu har legat i en låda i flera år. Till slut gjorde jag en deal med mig själv och behöll två, medan de andra, som var kantstötta och trötta, fick åka i soporna.

Dessutom kommer TVÅ LÅDOR med gosedjur från min barndom att följa med i flytten. Från ett källarförråd till ett annat. Jag har så specifika minnen till alla att det hugger i hjärtat av bara tanken på att lämna bort dem. 😩 SO SUE ME.

Kolla på det där LEENDE PLYTET i VÅRSOLEN. Jag klagar inte på livet just nu, nej.

I mångt och mycket är det dock såklart en större del som åker än som stannar. Och det må vara påfrestande att gå igenom allt, men den sköna känslan som lägger sig efteråt väger upp för det tio gånger om.

Men jävlar vad prylar man samlar på sig… Ohhhh boy.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *