Gröt

God morgon!

Sedan jag var sjuk(are) så har min aptit varit på halvstång, kan man säga. Såpass att jag inte ens får i mig mina FRUKOSTMACKOR!!! Det är faktiskt något av en katastrof. HOWEVER så har jag fått totaldille på gröt igen, istället.

Grahamsgröt med massa frön, kardemumma, kanel och jordnötssmör.

FÖRSTÅR NI HUR GOTT DET ÄR?

Min hosta har liksom laddat om, så jag sov ganska dåligt inatt och känner mig inte så utvilad i kroppen. OH WELL.

Snapshots från de senaste två veckorna 📸✨

Jag har varit SÅ FANTASTISKT jättesjuk den här veckan, och är egentligen fortfarande inte frisk. MEN jag har åtminstone energi nog att fungera någorlunda normalt. Hurra! Har en mycket lugn helg, dock. Idag har jag bara hängt hemma. Passat på att bleka skiten ur mina mörka rötter, tvätta lite och glo på youtube. Ahhh. It’s a sweet life. Förhoppningsvis är det fint väder imorgon (igen) så att jag kan ta mig ut en sväng.

I ALLA FALL. Lite bilder från kamerarullen då.

/I’ll go beyond our fighting borders/ if you needed that from me/

Det här är en FAVORIT I REPRIS. Tycker att den här är så mysig (MEN JA, jag ORKAR inte med hur mycket jag använder det ordet numera) och av någon anledning känns den extra fin att ha i öronen när man sveps med i morgonrusningen i kollektivtrafiken. Med andra ord: Det här är en låt som får mig att le fånigt för mig själv på tuben.

However… videon är oooohhh-so-cheesy. Men det är okej. Allt är förlåtet när det är såhär trallvänligt. La-da-da-daah.

SEPTEMBER!

HEEEEEJ!!
Så lycklig att det faktiskt är september nu. Och jaa, känner nästan lite dåligt samvete gentemot alla sommar-lovers därute, men alltså nu har ni haft ert, nu är det dags för oss som älskar våra stickade tröjor, PSL och mysiga doftljus att få ha vår tid, okej?

Daniel fyller år idag ❤️ Han fick frukost på sängen och hans mami, papi och lillebror har varit här på em och fikat. Mysigt!!!

Jag kom tillbaka från min löptur för snart 40 minuter sedan och sitter vid köksbordet och slösurfar, planerar julbloggsinlägg (jag testar något nytt tillsammans med ett gäng andra grymmisar till julbloggare i år!), lyssnar på Säker stil-podden och dricker smoothie. Är lite bummed out på det faktum att vi inte har 11:an för tillfället pga ComHem VS Discovery-gate. De brukar ju leverera min mysfix på söndagskvällarna!! Antingen med Bachelor/Bachelorette eller med en cheesy, totalt förutsägbar Hallmark-film. Nåväl. 🤷🏼‍♀️

Ska hoppa in i duschen nu. Tjoflöjt!

Höst!! Hurra!

Typot med det extra s:et STÖR mig SÅ INTENSIVT. Men jag är för upptagen och viktig för att ha tid att justera det.

Jag har haft en… hm… Lite rörig vecka. Fast röran var mest i mitt huvud just den här veckan, hehe. Det berodde främst på att jag var tvungen att ta mig en ordentlig funderare och på sätt och vis omvärdera min PLAN. Ni vet, den där planen som man nästan har utan att man riktigt vet om det själv?
Jag var tvungen att fatta ett beslut – ett JÄTTEHÄRLIGT och FANTASTISKT beslut, ska tilläggas – och när jag står inför så stora val som det här var, så får jag EXTREM ångest. För ärligt talat: När du har två exakt lika grymma alternativ, hur i helvete väljer man?! Svaret är magkänslan, jag vet, jag vet.
Fast det var närapå omöjligt att känna av vad den sade den här gången. MEN nu har jag gjort mitt val och det känns skönt, främst för att den där fasen när man går i valet och kvalet är vidrig. Och nu kan jag äntligen bara slappna av och fokusera på fortsättningen. Hurra!!

Mina tankar har en tendens att hamna i något av en domino-situation när de väl har satt igång de stora kugghjulen. Därför har den här veckan varit en sådan där när man ifrågasätter saker, gärningar och relationer för min del. Vad behöver jag i mitt liv för att känna mig tillfreds och lycklig? Vad skulle jag må bättre av att – i brist på bättre uttryck – plocka bort?

Alla har vi väl relationer som i princip bara finns där för att de alltid gjort det. När man får ut absolut noll och inget av dem: Varför har man kvar dem? Det känns som det oftast rör sig om barmhärtighet. I tio års tid har jag aktivt hållit avstånd från någon, ändå känns tanken att säga rakt ut till den här personen att jag klarar mig alldeles utmärkt utan den som en onödigt grym handling. Att dennes vara eller icke vara i mitt liv idag gör varken från eller till.
… BORTSETT från de stunder när man hörs av och man blir påmind om hur långt ifrån den här personen man är idag. Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag är inte den tjejen som den här personen var vän med, längre. HERRE-MIN-GUD vad jag INTE är henne längre. När jag tänker på det… Jag talar inte ens på samma sätt längre. Min integritet har växt medan mitt tålamod för vissa beteenden har krympt.
Den här veckan kände jag hur jag stod på kanten och tvekade, för vad är egentligen värst: Att låtsas ha kvar något som inte längre finns för att du inte vill såra någon, medan åren går… eller att vara bryskt uppriktig?

För att avrunda med något lättsammare:
Höjdpunkterna på veckan var FRUKOSTKLUBB med några av mina älsklings-fendrar, TAYTAY:s nya SINGELSLÄPP och kräftskiva med Daniels familj igår. 💖 🎉

 

”I am no longer accepting the things I cannot change. I am changing the things I cannot accept.”
– Angela Davis

#LYCKLIG


HEEEEEJJJJJ!

Ni vet det där citatet om pilbågen? Att för att hämta kraft att slungas framåt så måste pilen först dras bakåt? Well… Något säger mig att jag kommer att hänvisa till det citatet i framtiden och syfta på de senaste två månaderna.
Juli var krafttaget bakåt. Men jävlar i min lilla låda vilken uppladdning! …uppenbarligen, eftersom jag lever i ett lyckorus just nu. Sedan har jag dock ett JÄTTESTORT beslut att fatta som jag måste överväga under helgen, men ikväll tänker jag bara vara sååååå glad och tacksam för vad jag har åstadkommit.

| ”Jag tog mig hit på egen hand.” |

Går igenom lite anteckningar från det senaste året och känner lite som jag gjorde när jag skrev inlägget som jag döpte till ”När det inte blir som man trodde att det skulle bli”. Det vill säga, att de inte känns lika nära och sorgliga längre, utan mer som bleknade polaroidbilder. Innehållet slutar inte vara sant eller existera, men det ligger en behandlingsprocess bakom mig nu.

Texterna i sig handlar nog mest om att läka, våga släppa in och våga släppa taget och att INSE SIN FUCKING STYRKA!!!!!! i största allmänhet. Jag är min egen största hjälte, goddammit.

Förra sommaren var tuff på många sätt, men även fin på andra. Som man brukar säga: Det behövs mörker för att man ska se ljuset. Typ.

Mellanrum.

Jag plockar upp och slipar ner de vassa kanterna på skärvorna vi lämnade mitt krossade hjärta i.

(Jag saknar dig samtidigt som jag minns det dåliga mer och mer men det som var bra överväger det hemska hela tiden. Jag kommer inte undan sorgen även om den inte känns lika fysiskt smärtsam längre.)
– augusti 2016

Vintern blev inte som jag väntat mig – på ett underbart, väldigt fint vis.

Här bor du nu.

Du bor här nu,
Jag släppte in dig
och det var så enkelt,
Det enklaste jag gjort.

Du bor här nu,
och varje bit av dig hör hemma här,
Det vet jag
och det vet du med.

Här bor du nu,
Med mig,
mitt förr så sköra hjärta
och allt som varit bara mitt,
Allt är nu också ditt.
– november 2016

Jag har haft tid att processa och få någon slags överblick över en period som var väldigt… låt oss säga intensiv. Och jag är så oändligt tacksam för den tiden. Tro inget annat.

Stranden, havet och himlen.
Det var som att jag satt på stranden och betraktade dig
Du var havet

Jag visste aldrig vilken version av dig jag skulle få
Vissa dagar var du stormig och mörk
Andra var du rofylld och mjuk

Dina vågor fascinerade mig samtidigt som de slet mig sönder och samman;
Jag lyftes upp på de högsta toppar för att rasa ner och slås mörbultad mot botten

När du likt ebb drog dig undan orkade jag till slut inte följa med dig
Jag stannade på stranden
Låg där du lämnade mig och försökte se uppåt istället för utåt

När floden förde dig tillbaka till mig
hade saltet du lämnat i mina sår gjort mig starkare
Jag höll mig vid vattenbrynet,
rädd för att finna mig själv uppslukad av vågorna igen

Och en dag blev jag tvungen att välja
Jag skulle väntat på dig varje gång
Ebb och flod
Men jag hade blickat upp mot himlen
och funnit något högt ovan molnen.
– februari 2017

Jag blir hög av ruset av att utvecklas. Helvete, vad pretto! SORRY NOT SORRY.

Slösad tid.
Ni vet när tåget står stilla på perrongen, men du ser ut genom fönstret och tror att du och ditt tåg rör dig – innan du inser att det är tåget på andra sidan som lämnar perrongen?
Så kändes mitt liv i några år. Som att jag satt på ett tåg som jag trodde tog mig framåt när det i själva verket höll mig kvar på en plats jag ville bort ifrån.
– maj 2017

✨ | I KNOW GOOD THINGS ARE COMING | BECAUSE I’M MAKING THEM HAPPEN. | ✨

”So please ask yourself:
What would I do if I weren’t afraid?
And then go do it.”
– Sheryl Sandberg

Augustis första dag 2017 har levererat. Känner mig tokglad och PEPPAD till tusen på MITT NYA JOBB! 🎉⭐️