En underbar gammal vän

Jag har inte läst en fysisk bok på över ett år, vilket är HELT HELT SJUKT egentligen, med tanke på hur mycket jag faktiskt uppskattar att ha en bok tillhands. Men jag skaffade BookBeat i början av förra året, vilket är guld värt när man pendlar, och det gjorde mig liksom lite bekväm.

På senaste tiden har jag saknat att läsa, inte bara lyssna, och jag visste precis vad jag var sugen på.

Det är sommartider = jag börjar automatiskt att sakna mina älskade Marian Keyes-karaktärer. Så nu på morgonen gick jag till min bokhylla och tog fram mitt tummade, solblekta och välbläddrade exemplar av ”En oväntad semester”.

Jag har tjatat om den här boken SÅ MÅNGA GÅNGER förr, men den är värd alla lovord. Den – tillsammans med i princip alla Marians romaner – blir nästan bättre för varje gång jag läser den, jag ser nya nyanser i den svarta humorn och förvånas ibland över att jag har större empati för karaktärer som jag tidigare avfärdat.

Om jag skulle hisspitcha den här boken så skulle det bli något i den här stilen:

Rachel är en 27-årig irländska som bor i New York i mitten av 90-talet. Hon gillar att festa och har lite svårt att få livet att falla på plats, som alla andra. En kväll blir det lite mycket av både kokain och sömntabletter. Hennes rumskamrat lyckas inte väcka henne morgonen därpå och misstar en dikt Rachel skrev när hon var hög som ett hus, om en snattare som ”inte kan ta mer” och får samvetskval, som ett självmordsbrev. Plötsligt är Rachel klassad som en missbrukare och hon ger efter viss kamp upp sina försök att övertyga familj och vänner om motsatsen och låter sig läggas in på ett behandlingshem på Irland. Hon behöver ju trots allt vila lite, så varför inte ta chansen när den erbjuds?

Om du inte läst den: GÖR DET!!! Och om du har det: Dags att läsa den igen!! 😍🤓

✨The Fools journey🌿

Hej kompisar!

Tarot- och orakelkortgrejen har ju blivit något av min hobby i år. Jag är väldigt glad och tacksam över att jag fann dem och har dem som sagt som ett verktyg för meditation och självrannsakan mer än något annat.
För en vecka sedan fick jag hem min senaste kortlek, The Linestrider Tarot, och den är FAN-TAS-TISK och alldeles, alldeles underbar. Såpass att jag bara var tvungen att visa er litegrann. 🤓

Linestrider is a tarot deck that dances on the edge of magic and logic, animal and human, the conscious and unconscious mind. Drawing inspiration from that edge while still moving forward on the Fool’s journey, that is line striding.
– Siolo Thompson

The deck is gentle and whimsical while not being overly superficial. The Linestrider deck features a lot of animal imagery, many of the important archetypes manifested as animal spirits (for example the Hermit as a bear and the Magician as a monkey) an important reminder to listen to nature and seek guidance from her voice rather than only looking to the cold intelligence of man.
– Siolo Thompson


För en liten stund sedan lade jag en order på min födelsedagspresent till mig själv! Eftersom jag inte hittade något att TREAT MASELF med i julas… så blev det faktiskt två saker. Hehehe.
Som jag konstaterade och informerade mina kollegor om igår så blir den här min första födelsedag som singel på över 10 år (!!!!), så jag måste ju splurge:a lite. 😎🔥💁🏼‍♀️

Nu ska jag ut i solen! PUSS!

Det här är en kärleksförklaring till Säkert! 💘

På samma sätt som jag ibland inte med ORD kan förklara hur jag känner för Melissa Horns texter, blir jag liksom stum i fingrarna när jag ska försöka knåpa ner HUR MYCKET JAG ÄLSKAR SÄKERT!’s (aka Annika Norlins) lyrik.

Så nä, jag försöker inte ens. Jag lägger in några låt-tips istället.

Sen du kom ser jag hur bladen knoppas, löven faller, jag är ett av dom
Du är ingen ångest, jag inser jag också ska multna och allt tillhör dig
Ser himlen åter bli grå

Jag bryr mig inte om nån
Bryr mig inte om nåt annat än dig
– ”Dian Fossey” (handlar om när hon blev förälder)

Hej du, det var ju ett tag sen
Sexhundra dagar, men vem räknar precis?
Och jag tänkte jag skulle höra av mig och säga att allt är fint
[…]
Och är du fortfarande arg?
Är du fortfarande trött?
Önskar du fortfarande att vi aldrig hade mötts?
– ”Är du fortfarande arg?”

Likadana hjärnor som redan tänkt på allting när någonting hänt
Gjort om till ironi, rädd för något som känslor
Låt mig slippa vara smart i kväll
– ”Vi kommer att dö samtidigt”

Hej gamla klasskamrat till mig
Nej, jag vill inte gå på återträff och återträffa dig
Och sen en gammal tjej som är gift och har barn nu
Det var aldrig jag, det var du
Nej, vi passade aldrig ihop
För du passar inte ihop med någon
– ”Sanningsdan”

Och jag har sett dina pupiller växer
När du är med mig
Du vet inte om det än
Men det kommer att bli du och jag till slut
– ”Någon gång måste du bli själv”

Jag tror inte på att du ska laga någon av mina trasigheter
Men du vill vara med
Hålla mig om ryggen när jag lagar mig
– ”Modifiering”

Allting var en öppen yta och man gick i nån riktning
Som man tänkte skulle göra att man fattade mer
– ”Det ska hända dig med”

✨ / Doing all right / ✨

Helgen hemma efter helgen i Paris.🌿
Det känns overkligt att det var en vecka sedan vi kom hem. Den där resan gjorde mig så jävla gott, jag behövde den mer än jag insåg själv. Inte för att tillvaron här hemma är outhärdlig på något enda litet vis, tvärtom så är jag ju extremt tillfreds med liiiivet just nu – men att få ett bryt och leva några dagar i en dröm: det var vad jag behövde.
Att ha något som symboliserar ett före och ett efter. 
Ja. GUD vad jag längtar tills jag får knata på Paris gator igen! 💖

Och så FÖRSOMMAREN här hemma. Maj och juni är helt klart mina favoriter av de varmare månaderna. ”Skolavslutningskänslan” som genomsyrar vardagen… Det är så fint. Det är mer regel än undantag just nu att jag står och fånler på tuben, blickandes ut över Stockholm och med mitt morgonkaffe i handen.

Och!! I slutet av månaden ska det fixas lite här hemma i Drömmis. Jag bestämde mig för att bordlägga mitt letande efter bostad i Stockholm tidigare i år och stanna här för nu – och istället revampa lite. Lite målning, lite nya möbler och lite annat detaljfix… Det kommer att bli SÅ BRA! 😍 Är verkligen så jäkla taggad.

DOCK så ska jag inte sticka under stol med att Paris fick mig att längta efter att bo i en storstad, framförallt morgonljuden. Det är lustigt hur ljudet av lastbilar som levererar varor till restauranger och caféer och sopbilar som brummar på morgontrötta gator kan få en att känna en sådan hemtam känsla av magpirr.

Jag var iaf på Mio häromdagen och beställde möbler. De kommer dock inte förrän första veckan i juli, vilket känns som en evighet… Men, den som väntar på något gott etc etc.

Nu ska jag ta tag i den här dagen! Puss!

Hemma från…


HEJ!!
Sent i söndags (närmare bestämt vid halv ett) så klev jag in i hallen för att ta igen några dagars saknat kattgos, totalt uppfylld av underbara intryck av staden jag vetat att jag skulle älska så länge jag kan minnas.  Dagarna i Paris… Jag KAN INTE prata om det utan att låta som en fånig klyscha.

Det är intressant hur man kan ha en relation till platser man aldrig besökt på riktigt. Paris, New York och London är nog de städer jag känner allra mest på det viset inför. Man hör, ser, läser så mycket historier och bilder från dem under hela sin uppväxt (under hela sitt liv!) att det på ett nästan magiskt sätt nästan känns som att man varit där, upplevt dem, även om man inte har det. Än.

Paris… Åh, PARIIIIS! 😍 Staden överträffade alla mina helt orimliga förväntningar. Vi skämtade om hur vi mötte våren i Paris, men det stämde ju. Jag drömmer redan om att möta hösten där också. Kanske blir det så.

Kaffet var gott, parisarna förvånansvärt varma och öppna (större delen av dem åtminstone, de andra var ljuvligt franska och vägrade snorkigt att tala engelska utan svarade på tilltal på franska med en charmerande uttråkad min – jag älskade den varianten lika mycket, ärligt talat), maten fantastisk, miljöerna… förtrollande. Allt, allt, allt är så detaljerat och fotogeniskt: STUPRÖREN var prydda med snirkliga detaljer.

Det var liksom som när man träffar någon och blir kär, när det känns som att man har känt varann i århundraden även om man just har skakat hand och utbytt några lösryckta meningar. SÅ kändes det att komma till Paris.

Post Eiffeltornet-lycka💖

 

✨🎠

 

✨THE INFINITE WITHIN THE FINITE✨

HEJ GULLISAR. 
Förhoppningsvis har ni en piggare helg än jag – jag är sååå sjuk. (Haha, dramatic much?)
Det är SÅ FRUSTRERANDE när det är så UNDERBART väder och det enda jag vill göra är att sticka ut på jättelånga promenader och (aningens kortare) löprundor, men knappt lyckas ta mig till och från Willys utan att kallsvettas.
Är så rastlös samtidigt som jag är trött… och obviously oerhört självömkande.
Bahahahhahah.  Behövde bara få lite gnäll ur mig. VIDARE!


Det är ABSURT att vi snart kan checka av april i kalendern. 😍 Under de inledande månaderna av året såg jag fram emot april med en nästan barnsligt naiv otålighet, inte för att våren kommer etc etc (det gör den ju varje år), utan för att i min Year ahead spread så var månadskortet för april Döden. Vi snackar tarot nu alltså, ifall ni inte hänger med. 🤓

Det första jag lärde mig när jag skaffade mina tarotkort var att kortet Döden är – åtminstone i mina ögon – inte något som automatiskt är dåligt eller skrämmande. Snarare tvärtom. Enkelt uttryckt så står det för avslut. Avslut och förändring, transformation.

Of course, this card means much more than literal physical death. We see the Death card and realize that some situations in our lives are beyond hope of having life breathed back into them. Relationships decay, friendships dissolve, careers are vanquished. Habits, thought patterns and beliefs are laid to rest.
Carrie Mallon

Och let me tell you: När du är väldigt ledsen och sitter med ett trasigt och hopplöst hjärta i januari, då ger det en känsla av tröst och hopp att se att i april… där väntar ett avslut och en förvandling.

Om vi ska dröja kvar vid lite mer djupgående reflektion en kort stund här, så har jag på senare år insett att tydliga avslut är och har alltid varit viktiga för mig. Känslan av att sluta cirklar och/eller sätta punkt och gå vidare ger mig den mest tillfredställande känslan; den som gör att man sover gott om natten. Om jag måste välja mellan att låta något rinna ut i sanden eller klart och tydligt dra ett streck över det så väljer jag utan tvekan alltid det senare.

Sometimes we choose our endings, but often they are unceremoniously forced upon us. We can try to deny, we can cling to situations even as they are rotting before us. But no amount of wishing and will-power can counteract the sweeping force of Death.
Carrie Mallon

Det finns dock en uppenbar baksida till det: När det gäller relationer så är den andra parten inte alltid av samma åsikt, vilket gör att det från deras sida uppstår en konflikt. Med andra ord så har jag förstått att det inte spelar någon roll hur hänsynsfullt och diplomatiskt jag försöker uttrycka mig när det kommer till sådana situationer: Ibland såras känslor och stolthet även om det är exakt det man försöker undvika. Ärligt talat vet jag inte hur man ska komma runt det.

För ett tag sedan lärde jag mig att Döden är det ena av mina två ”birth cards”, tillsammans med Kejsaren. Makes sense!!
Går även ihop med min totala Tvilling-personlighet: ”Death and The Emperor have in common the qualities of polar absolutes”. (Om du vill veta dina birthcards kan du ta reda på det här.)🔮

There is wisdom in respecting closures, and even embracing them. After the hollowness of winter comes the regeneration of Spring. After one chapter comes the next. We see these cycles repeated throughout nature, the universe, and our own psyches. Infinite deaths make way for infinite transformations.
Carrie Mallon

Hah! Om ni inte bryr er ett jota om sånt här: SORRY NOT SORRY.

ANYWAYS: 
På torsdag åker jag och Matilda till Paris. EEEEEEEEEEEK. Såatteehh det är ju tur i oturen att jag är sjuk nu. (Upprepar detta för mig själv som ett mantra.)
JAG LÄNGTAR SÅÅÅ MYCKET. 💖🌸💐

/Handsome, you’re a mansion with a view/

Yo.

I måndags väckte Lizzie mig vid fyra på morgonen. Och sedan var jag vaken! Så ironiskt med tanke på vad jag skrev i söndags om hur veckan förmodligen skulle bli.

Det har faktiskt varit nästan tvärtom – har haft oförskämt mycket energi till att fixa med grejer hemma, gå ut och gå samt springa efter att jag kommit hem från jobbet. NU är jag dock så trött att ögonlocken knappt håller sig uppe, så jag kastar in handduken och går och tvättar nyllet nu.

PUSS!

”The shark is only dangerous when we don’t acknowledge it.”

Heeeej folket!

Porträttfunktionen på iphone gjorde så att stången på sängen ser mystiskt avsmalnande ut, haha. 🙊

I fredags myste jag med tjejgänget hos Linnea och igår var det 25-årsfest/inflyttningsfest för Julia och Tjoffis inne i stan, så det har varit två sena (och onyktra) kvällar nu. Jag skulle kunna säga att I’M TOO OLD FOR THIS SHIT, fast då skulle det låta som att det var något jag just upptäckt, vilket inte stämmer. Jag har inte varit ”flerdagarsfestvirke” sedan jag var 21, typ.
Jag försöker bara låtsas som att jag inte vet det ibland. Nu kommer jag att vara ORIMLIGT trött veckan som kommer och inte kunna sluta berätta det för alla som gör misstaget att fråga hur läget är. Det blir kul!

Med det sagt att så är DET VÄRT DET, såklart! Jag eeeelskar att hänga med le göls och festen igår var TOP NOTCH. Min lillasyster är ju (obviously) en underbar människa = hon har fantastiska människor omkring sig = en kul crowd att mingla med på fest.

Note to self.

Överlag… så är jag väldigt lycklig och tillfreds med tillvaron just nu. Jag har allt jag behöver och jag saknar absolut ingenting i den här stunden. Jag befinner mig där jag ska vara och jag är tacksam.

Nu ska jag ut och maxa söndagen! PUSS!

BÄST just nu!! Tips! Tips!

Lite grejer som gör mig lycklig eller bara gör livet slightly vassare för stunden: 

TILL HÅRET! (L’oreal Stylista ”The Big Hair Spray” och Sebastian ”Drynamic” torrschampoo.

 

TILL MINA MÖRKA RINGAR! (Studio Fix Perfecting Stick från MAC)

 

TILL NYLLET! (Makeup Mist & Set och Poreless Face Primer från E.l.f)

 

🎶🎧💕

 

Min lägenhet. 💖

✨/The best thing you could do is just to ignore me/ ✨

Vibes:

YO.

Boop.

SOMMARTID! Hah! Hur kom vi fram hit? Varför går jag alltid runt i någon slags uppfattning om att det NYSS var nyår? Alltså, ÅRET RUNT? Visst är det ett tecken på åldrande? Ack och ve.

Jag tog ur mina extensions (igen) i fredags och det känns… okej. Men det tar liksom ett tag att vänja sig. Känner mig extremt NAKEN, RÄDD och EXPOSED med bara mitt egna fjösiga, nordiska hår.
Det ÄR dock alltid skönt att kunna göra sådant som de som aldrig använt extensions tar för givet, typ sätta upp en slarvif tofs utan att behöva göra en 360-graders koll att inga fästen tittar fram, klia sig som en apa i hårbottnen eller att föna håret utan en strategisk krigsplan (som tar minst 20 minuter).
Ändå… älskar jag mina extensions, haha. Alltså på riktigt. KÄNSLAN när man har nyyyya, fräscha och underbart svallande, fylliga längder… Ahhh.

Eftersom jag inte tränat ordentligt på typ hela vintern så känner jag mig dock som the Blob nu när jag inte ens har extra hår som liksom drar åt sig uppmärksamheten. Plus att jag av lite olika anledningar som vi inte behöver gå in på här har superproblem med att jag samlar på mig vätska i kroppen igen. GAH. GAAAAAHHHHHHHHHHH.
Eftersom det är min kropps sätt att hantera typ… ALLT, så leder det även till att när jag väl börjar träna igen så blir jag extra svullen i början. Hahhhah. Åh, the irony.

Ni vet när det bara känns som att man måste bita ihop och bara streeeeeta på, tills man förr eller senare når någon slags milstolpe? Så kändes vintern pga uppbrottet. Nu känns DET bättre, men nu är det bara att smacka på den inställningen på kroppen och träningen istället.

PUSS!