En slowcooked lördag

via weheartit

Yo.
Jag har knappt varit utanför dörren, men jag har fått mycket gjort. Dels så har jag äntligen lagt upp det nya temat på julbloggen (jääähhjj!!), tvättat och dammsugit här hemma och äntligen fått till det med den där restuppgiften som släpat efter mig ett tag nu. SKÖNT.

Mitt på dagen kom mutti hit med lite fika, det var mysigt. Och skönt att prata lite irl med någon annan än katten och mig själv.

Har Mums Måns nya låt på hjärnan. Tusen gånger bättre än Heroes ju. Gillade aldrig den. Den var ingen Cara Mia, liksom. Hehehe.
Oh well. Nu ska jag ta Puff i famnen och gå och lägga mig, tror jag. Puss!

Septembers sista helg

septembers-sista-helg
Ja, jomen precis. Kör en liten recap. Det börjar ju typ:ish bli tradition här nu.
Igår på dagen så tog vi oss ut på Ringvägen en stund. Det var ju MAXAT höstväder med sol, en ljummen bris och sådär precis lagom sval luft. Det var liksom en skön paus från det som i stort sett upptagit alla mina tankar sedan i fredags. (Jag kommer till vad det är snart.)
Kolla skuggan på min näsa btw! Hahahah. Häx-alert.

2015-09-26 19.42.38
Igår kväll hängde vi hos Sofia i stan och drack vin, mofflade ost & kex och hade tjejkväll, helt enkelt. Det var verkligen supermysigt. ♥ (bilden är snodd från Sofias insta.) Vi var ninja-maffian! SAMTLIGA (även fotografen alltså) var helt klädda i svart. (Fast jag hade en klarröd tröja över linnet åtminstone.) Svart är svart är svart är svart. *hjärtögon-emoji*

Och så det sorgligaste:
LIZZIE-color
Lizziemo är borta!!! 🙁 🙁 🙁 🙁 Hon måste på något sätt tagit sig ner via balkongen någon gång mellan kl 13-15 i fredags. Ramlat eller hoppat på något fiffigt vis. Min lilla tjej.♥

Plufsfejs eller Hej, det är tisdag!

Yo!
Igår redovisades det sista projektet innan vår första praktikperiod inleds på måndag. Inga mer föreläsningar förrän den 21:a och 22:a december. Snyft! Jag ser verkligen fram emot LIA:n, men kommer att sakna min klass SÅ mycket. Jag gillar’om! Skarpt!
Idag har jag iaf vikt åt mina egna små projekt (bygger ett responsivt och helt eget tema till julbloggen och ska fixa en hemsida till le storasyster) och imorgon ska jag och en klasskamrat sitta med en kompletteringsuppgift i skolan. Får se om den spiller över till torsdagen också… Oh well. Idag är vikt för roligheter! Mjau.
2015-09-22 10.31.22_instant

Kaffe-skål! (Med mitt plufsiga plyte. ALLTSÅ VARFÖR SKA MAN FÅ KÄNNA SIG NORMAL TYP TRE DAGAR TOTALT PÅ EN MÅNAD? Killar har det så JÄVLA LÄTT! Jag hatar dem!)
2015-09-22 10.23.51_instant

Sjörök, Nyhetsmorgon, varma drycker och äggmackor (med kaviar)

Först: Lite saker jag inspireras av just nu.

2015-09-19 22.55.42

2015-09-19 22.55.34
skärmdumpar från weheartit

Uppstyrda arbetsytor, mysiga stickade plagg, kaffe & te, höstluft och annat fint.

2015-09-20 10.28.57-1

Anteckningar från morgonen:
När jag som vanligt försöker bena ut frågan i mitt huvud den här morgonen så slår det mig (återigen).
Det handlar inte om vad i mitt liv som gör det komplicerat. Livet ÄR såhär. Det är inte komplicerat på grund av människor eller omständigheter – Det bara är vad det är. Livet.
Och när jag ser det så, så är det ju inte ett dugg komplicerat.

De talade om sjörök på väderleksrapporten och jag inser att det är något av det jag älskar mest med hösten. Att något så naturligt som kall luft som möter varmt vatten kan ge något som känns så övernaturligt fint.
Ytterligare en sak som får mig att känna ödmjukhet mot hela min existens.

Jag har köksfönstret öppet på vid gavel medan jag äter frukost. Det är bara 14 grader ute, men höstsolen värmer och även om det är lite kallt så klär jag hellre på mig en av mina stora collegetröjor än stänger fönstret. Som alltid.
Få saker kan ge mig en sådan olustkänsla som att vara för varm och instängd. Det är lite så man kan beskriva hela mitt liv. Jag behöver alltid ha ett fönster öppet och känna frisk luft inom räckhåll. (Med det villkoret uppfyllt kan jag slå mig till ro i en evighet.)

Ingen sjörök idag, åtminstone inte när jag vaknade vid nio. Jag sov nog förbi den. Imorgon är en ny vecka och en ny tidig morgon. Förhoppningsvis med sjörök-sighting.

/10 months older/I won’t give in/ Now that I’m clean/ I’m never gonna risk it/

hösten
Hej!
Weheartit visar som vanligt en ganska bra sammanfattning av vad jag har i huvudet, som idag: Höst. Höstmys. Och gulliga djur.

Annars då?
Jag tänker så jäkla ofta på det här att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Det gäller ju liksom allt. Främlingar som dina närmsta. Och jag försöker verkligen leva efter den devisen. Men när det känns som att det bara går en väg då? Hur länge ska man försöka? När är det dags att ge upp? Hur vet man att man inte ska ge upp? Hur vet man att människor är värda att ge nya chanser?
Jag är inte en långsint person, men om du gör mig riktigt jävla besviken, om du agerar så totalt tvärtemot hur jag själv skulle gjort (”så som jag själv vill bli behandlad”) – då kan jag vara som en surseg herre i en gammal brittisk roman. Det är nästan så att det skulle kunna gå en generation utan att jag kan glömma och förlåta. Det känns så åtminstone.
Men ett gammalt hederligt villkor för att man ska kunna bli förlåten är väl att man ska inse vad man faktiskt gjort fel? Och om det känns som att det inte har hänt än – då måste det här med att försonas och förlikas få vänta.

Jag har bott själv i 10 månader nu, slog det mig. Jag minns hur jag lyssnade på ”Clean” för tio månader sedan och försökte föreställa mig tiden så långt fram, men det gick inte. Jag kunde inte ens begripa hur jag skulle klara mig en månad framåt. Det kan tyckas att jag ältar, men det är inte det. Det är en slags fascination över hur livet kan vända som på en femöring och hur något du tror ska förgöra dig i själva verket leder till en hel massa bra saker istället.
Alltså. Det är ju helt sjukt. Det är så litet i världshistorien men så jävla stort i min livshistoria. Det är lite som att tänka på rymden och all dess oändlighet. 42.
Hisnande, på sitt sätt.
Livet. Livet!! ♥

Förra hösten.

Jag pluggar och älskar det, jag lär känna nya människor, nya underbara favoritmänniskor som tränger sig in i mitt hjärta som jag trodde var trångt nuförtiden, jag dricker mer och framförallt oftare än vad jag gjort på många år, jag är vilsen, jag är hittad, jag tvivlar, jag är säker, jag skrattar, jag gråter, jag åker tåg och strövar runt på gator som jag inte har någon aning om vad de heter, jag lyssnar på musik på högsta volym och har blivit totalt beroende av kaffe igen efter så många års uppehåll, jag försöker bena ut tusen tankar och känslor och intryck varje dag (känns det som) och jag lever. Jag lever och andas och försöker att leva i nuet eftersom det är så lätt att snubbla bakåt eller framåt och innan man vet ordet av så är nuet dåtid och man undrar varför man inte tog tillvara på ögonblick, upplevelser och stunder med vänner.”

– utdrag ur min dagbok på ett annat forum från den tredje november förra året.

Tänk vad skönt det är ändå, att se tillbaka på tiden före något som skakade om hela ditt väsen – efter att du tagit dig igenom det.
Jag känner mig bara sådär fint tacksam och… fridfull i själen på ett sätt jag inte gjort på länge. Hösten alltså. *drömsk blick ut genom fönstret med hakan vilande i handflatan*

När inte ens kaffe i oändlighet kan få dig att vakna.

Idag har varit den tröttaste tisdagen på väldigt länge, känner jag. Det kändes lite som om hela världen gick runt med små kisande ögon och blinkade sömnigt mot omgivningen. Eller så var det bara vi. Men vi var så trötta att det åtminstone upplevdes så. Några stolpar om dagen:
kaffeseptember

– Jag kom på att jag glömt kolla upp en sak som vår lärare bett oss att kika lite på till dagens workshop. Så. Ja. Hej datorn.

– Dagens första och ABSOLUT INTE sista kopp kaffe.

– På väg ut till cykeln och tåget. Ni vet – bilden du tar för att du inte hann spegla dig i sista stund innan du gick. (Det kan ju inte vara bara jag?) (Den här bilden skulle ju varit före kaffet. Oh well.) Det blåste kallt rakt igenom min stickade tröja när jag väntade på tåget. Buwäähh.

– Trött och fnissig stämning på lunchen. Jag bash:ade Patriks kramar (”du bjuder in men leverar inte!”) och beklagade mig över att Henry är så otroooooligt disträ. MEN!! Åh vad jag ju tycker om dem ändå. Livet! Utan dem?! Nej! Det skulle jag ICKE gilla.

Nu har jag druckit ytterligare en kaffe och ska byta om till LE RUNNING GEAR. Håhåhå. Önska mig och mitt trötta nylle lycka till.

Höst.

Måndag-september
Hej!
Idag var det tågstrul på typ alla tåglinjer, så jag hamnade på det som annars är ”snabbtåget” som går typ 10 minuter före det jag annars tar (och som hoppar över ett gäng stationer på vägen till sthlm), men blev först dumpad på centralen eftersom det togs ur trafik där och kom sedan till Karlberg bara fem minuter:ish tidigare än vanligt. Kerstin var på samma tåg iaf, så vi hade sällskap till centralen!
Henry var gisslan på ett stillastående tåg strax innan Karlberg, så jag stod och huttrade lite i höstluften och försökte värma mig med vårt kaffe medan jag väntade in honom. Men ÅHHH vad det har känts som höst idag, alltså. Så jäkla mysigt.
Nu måste jag springa till ett brf-möte. Puss!

Fredag – Lördag – Söndag

helgkoll

Yo.
Åh. Var tog helgen väääägen?! Alltså jag lovar och svär att det var torsdag kväll nyss? Etc etc etc. Men det känns verkligen så ikväll.

Fredag: Ansiktsbehandling (födelsedagspressie från Daniel♥) och därefter långlunch med Sofia. DESSUTOM drack jag årets första Pumpkin Spice Latte på Starbucks!! Kunde inte stå emot när jag såg att den dykt upp på menyn. NÅGON gång ska jag testa hardcore-varianten med grädde också, men jag har hittills bara kört med sojamjölk och utan grädde. Sjukt gott bara det ju liksom. På kvällen körde jag och katterna ett Drop Dead Diva-race. (Jag kollar om på hela serien, tycker den är så mysigt feelgood.)

Lördag: Hemmamys. Färgläggningsterapi med kaffe och poddar. Sedan tog jag och Matilda ett varv runt ringvägen och på kvällen blev det liksom spontanfest med tjejerna när vi crashade stuveriets fest. Haha!

Söndag: Kalas för Jenny som fyllde år i måndags.♥ Familjemys mao. Alla ville ta kort på Jennys fina bakverk, vilket gjorde att jag ville ta kort på alla som tog kort på bakverken.
Nu ska jag ta bort smink, byta klänningen till mjukisar och brygga kvällskoppen med te. Och försöka klura ut något kul spel att göra till projektet vi ska jobba med de närmaste veckorna. . . Ja. Let’s get to it.