Plufsfejs eller Hej, det är tisdag!

Yo!
Igår redovisades det sista projektet innan vår första praktikperiod inleds på måndag. Inga mer föreläsningar förrän den 21:a och 22:a december. Snyft! Jag ser verkligen fram emot LIA:n, men kommer att sakna min klass SÅ mycket. Jag gillar’om! Skarpt!
Idag har jag iaf vikt åt mina egna små projekt (bygger ett responsivt och helt eget tema till julbloggen och ska fixa en hemsida till le storasyster) och imorgon ska jag och en klasskamrat sitta med en kompletteringsuppgift i skolan. Får se om den spiller över till torsdagen också… Oh well. Idag är vikt för roligheter! Mjau.
2015-09-22 10.31.22_instant

Kaffe-skål! (Med mitt plufsiga plyte. ALLTSÅ VARFÖR SKA MAN FÅ KÄNNA SIG NORMAL TYP TRE DAGAR TOTALT PÅ EN MÅNAD? Killar har det så JÄVLA LÄTT! Jag hatar dem!)
2015-09-22 10.23.51_instant

Sjörök, Nyhetsmorgon, varma drycker och äggmackor (med kaviar)

Först: Lite saker jag inspireras av just nu.

2015-09-19 22.55.42

2015-09-19 22.55.34
skärmdumpar från weheartit

Uppstyrda arbetsytor, mysiga stickade plagg, kaffe & te, höstluft och annat fint.

2015-09-20 10.28.57-1

Anteckningar från morgonen:
När jag som vanligt försöker bena ut frågan i mitt huvud den här morgonen så slår det mig (återigen).
Det handlar inte om vad i mitt liv som gör det komplicerat. Livet ÄR såhär. Det är inte komplicerat på grund av människor eller omständigheter – Det bara är vad det är. Livet.
Och när jag ser det så, så är det ju inte ett dugg komplicerat.

De talade om sjörök på väderleksrapporten och jag inser att det är något av det jag älskar mest med hösten. Att något så naturligt som kall luft som möter varmt vatten kan ge något som känns så övernaturligt fint.
Ytterligare en sak som får mig att känna ödmjukhet mot hela min existens.

Jag har köksfönstret öppet på vid gavel medan jag äter frukost. Det är bara 14 grader ute, men höstsolen värmer och även om det är lite kallt så klär jag hellre på mig en av mina stora collegetröjor än stänger fönstret. Som alltid.
Få saker kan ge mig en sådan olustkänsla som att vara för varm och instängd. Det är lite så man kan beskriva hela mitt liv. Jag behöver alltid ha ett fönster öppet och känna frisk luft inom räckhåll. (Med det villkoret uppfyllt kan jag slå mig till ro i en evighet.)

Ingen sjörök idag, åtminstone inte när jag vaknade vid nio. Jag sov nog förbi den. Imorgon är en ny vecka och en ny tidig morgon. Förhoppningsvis med sjörök-sighting.

/10 months older/I won’t give in/ Now that I’m clean/ I’m never gonna risk it/

hösten
Hej!
Weheartit visar som vanligt en ganska bra sammanfattning av vad jag har i huvudet, som idag: Höst. Höstmys. Och gulliga djur.

Annars då?
Jag tänker så jäkla ofta på det här att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Det gäller ju liksom allt. Främlingar som dina närmsta. Och jag försöker verkligen leva efter den devisen. Men när det känns som att det bara går en väg då? Hur länge ska man försöka? När är det dags att ge upp? Hur vet man att man inte ska ge upp? Hur vet man att människor är värda att ge nya chanser?
Jag är inte en långsint person, men om du gör mig riktigt jävla besviken, om du agerar så totalt tvärtemot hur jag själv skulle gjort (”så som jag själv vill bli behandlad”) – då kan jag vara som en surseg herre i en gammal brittisk roman. Det är nästan så att det skulle kunna gå en generation utan att jag kan glömma och förlåta. Det känns så åtminstone.
Men ett gammalt hederligt villkor för att man ska kunna bli förlåten är väl att man ska inse vad man faktiskt gjort fel? Och om det känns som att det inte har hänt än – då måste det här med att försonas och förlikas få vänta.

Jag har bott själv i 10 månader nu, slog det mig. Jag minns hur jag lyssnade på ”Clean” för tio månader sedan och försökte föreställa mig tiden så långt fram, men det gick inte. Jag kunde inte ens begripa hur jag skulle klara mig en månad framåt. Det kan tyckas att jag ältar, men det är inte det. Det är en slags fascination över hur livet kan vända som på en femöring och hur något du tror ska förgöra dig i själva verket leder till en hel massa bra saker istället.
Alltså. Det är ju helt sjukt. Det är så litet i världshistorien men så jävla stort i min livshistoria. Det är lite som att tänka på rymden och all dess oändlighet. 42.
Hisnande, på sitt sätt.
Livet. Livet!! ♥

Förra hösten.

Jag pluggar och älskar det, jag lär känna nya människor, nya underbara favoritmänniskor som tränger sig in i mitt hjärta som jag trodde var trångt nuförtiden, jag dricker mer och framförallt oftare än vad jag gjort på många år, jag är vilsen, jag är hittad, jag tvivlar, jag är säker, jag skrattar, jag gråter, jag åker tåg och strövar runt på gator som jag inte har någon aning om vad de heter, jag lyssnar på musik på högsta volym och har blivit totalt beroende av kaffe igen efter så många års uppehåll, jag försöker bena ut tusen tankar och känslor och intryck varje dag (känns det som) och jag lever. Jag lever och andas och försöker att leva i nuet eftersom det är så lätt att snubbla bakåt eller framåt och innan man vet ordet av så är nuet dåtid och man undrar varför man inte tog tillvara på ögonblick, upplevelser och stunder med vänner.”

– utdrag ur min dagbok på ett annat forum från den tredje november förra året.

Tänk vad skönt det är ändå, att se tillbaka på tiden före något som skakade om hela ditt väsen – efter att du tagit dig igenom det.
Jag känner mig bara sådär fint tacksam och… fridfull i själen på ett sätt jag inte gjort på länge. Hösten alltså. *drömsk blick ut genom fönstret med hakan vilande i handflatan*

När inte ens kaffe i oändlighet kan få dig att vakna.

Idag har varit den tröttaste tisdagen på väldigt länge, känner jag. Det kändes lite som om hela världen gick runt med små kisande ögon och blinkade sömnigt mot omgivningen. Eller så var det bara vi. Men vi var så trötta att det åtminstone upplevdes så. Några stolpar om dagen:
kaffeseptember

– Jag kom på att jag glömt kolla upp en sak som vår lärare bett oss att kika lite på till dagens workshop. Så. Ja. Hej datorn.

– Dagens första och ABSOLUT INTE sista kopp kaffe.

– På väg ut till cykeln och tåget. Ni vet – bilden du tar för att du inte hann spegla dig i sista stund innan du gick. (Det kan ju inte vara bara jag?) (Den här bilden skulle ju varit före kaffet. Oh well.) Det blåste kallt rakt igenom min stickade tröja när jag väntade på tåget. Buwäähh.

– Trött och fnissig stämning på lunchen. Jag bash:ade Patriks kramar (”du bjuder in men leverar inte!”) och beklagade mig över att Henry är så otroooooligt disträ. MEN!! Åh vad jag ju tycker om dem ändå. Livet! Utan dem?! Nej! Det skulle jag ICKE gilla.

Nu har jag druckit ytterligare en kaffe och ska byta om till LE RUNNING GEAR. Håhåhå. Önska mig och mitt trötta nylle lycka till.

Höst.

Måndag-september
Hej!
Idag var det tågstrul på typ alla tåglinjer, så jag hamnade på det som annars är ”snabbtåget” som går typ 10 minuter före det jag annars tar (och som hoppar över ett gäng stationer på vägen till sthlm), men blev först dumpad på centralen eftersom det togs ur trafik där och kom sedan till Karlberg bara fem minuter:ish tidigare än vanligt. Kerstin var på samma tåg iaf, så vi hade sällskap till centralen!
Henry var gisslan på ett stillastående tåg strax innan Karlberg, så jag stod och huttrade lite i höstluften och försökte värma mig med vårt kaffe medan jag väntade in honom. Men ÅHHH vad det har känts som höst idag, alltså. Så jäkla mysigt.
Nu måste jag springa till ett brf-möte. Puss!

Fredag – Lördag – Söndag

helgkoll

Yo.
Åh. Var tog helgen väääägen?! Alltså jag lovar och svär att det var torsdag kväll nyss? Etc etc etc. Men det känns verkligen så ikväll.

Fredag: Ansiktsbehandling (födelsedagspressie från Daniel♥) och därefter långlunch med Sofia. DESSUTOM drack jag årets första Pumpkin Spice Latte på Starbucks!! Kunde inte stå emot när jag såg att den dykt upp på menyn. NÅGON gång ska jag testa hardcore-varianten med grädde också, men jag har hittills bara kört med sojamjölk och utan grädde. Sjukt gott bara det ju liksom. På kvällen körde jag och katterna ett Drop Dead Diva-race. (Jag kollar om på hela serien, tycker den är så mysigt feelgood.)

Lördag: Hemmamys. Färgläggningsterapi med kaffe och poddar. Sedan tog jag och Matilda ett varv runt ringvägen och på kvällen blev det liksom spontanfest med tjejerna när vi crashade stuveriets fest. Haha!

Söndag: Kalas för Jenny som fyllde år i måndags.♥ Familjemys mao. Alla ville ta kort på Jennys fina bakverk, vilket gjorde att jag ville ta kort på alla som tog kort på bakverken.
Nu ska jag ta bort smink, byta klänningen till mjukisar och brygga kvällskoppen med te. Och försöka klura ut något kul spel att göra till projektet vi ska jobba med de närmaste veckorna. . . Ja. Let’s get to it.

Det är september!!

Weeeeee!!! Alltså jag är så reeeedo för höööösten. För att förtydliga: Redo att lägga den här sommaren till arkivet.

septembertisdag
Tisdagsmorgon ba.

Och september inleds ju på klassiskt vis: Med regn. Men det gör mig liksom inte så mycket just idag. Känner pirr i magen för september. Måste säga ordet igen: SEPTEMBER. Septembrrrrr. Mmm ♥

Vi har redovisat vårt projekt nu på morgonen och var klara prick tio. Ooooch pga nedskärningar i kollektivtrafiken så är det bara timmestrafik till Nynäs den här tiden på dagen, så det var en timma kvar tills nästa tåg gick. Weeeyyyy. Tur att man har datorn. Och le interweb. Samt en klasskamrat plus lärare att sitta och lyssna på medan de snackar nörderier på hög nivå. Mysigt ändå.

Nu ska jag börja plocka ihop mig för att röra mig hemåt och spendera lite kvalitetstid med kaffe, te och min soffa. Mmmmm.
Ironiskt nog så har jag kodat så mycket den senaste veckan att nu när jag äntligen kan ta ledigt under resten av den här dagen så kliar det i fingrarna att ta tag i en massa små projekt som jag funderat på. Får se hur det blir.
Laters, puuuuss!

Another day, another selfie

another-day-another-selfie
Heeeeeej!
Ojojoj. Jag vet. SOM ni har saknat mig. Undrat var jag hållit hus. ”Varför bloggar hon inte?”, ”Har hon dött?”, ”Har hennes internetleverantör, telefonoperatör och skolnätverk kollapsat på en och samma gång?” och så vidare.
Men nejdå. NI KAN SLUTA OROA ER! Jag lever i allra högsta grad! Såpass att jag faktiskt inlett årets julbloggsäsong redan, lite sådär försiktigt (fast ändå inte försiktigt alls, faktiskt). Så det, plus att vi jobbar med ett projekt i skolan har gjort att jag helt enkelt inte haft tid att uppdatera er om mitt spännande, händelserika liv (…).

Men ja. Ovan ser ni som ett potpurri av vad veckan bjuckat på. Från den första bilden som illustrerar vårt missnöje när vi måste vänta på att kaffet bryggs i skolans restaurang vid 10-rasten (det ska vara preppat och klaaaart!!!), med ett härligt svoooschande genom eftermiddagsboost, soluppgångar, ett festligt (rent genialt) instagramkonto, lunchpaus i projektjobb, kattgos, ännu mer projektjobb, löpning, häng med systrar och gullungar, lördagsmorgon med katter och frulle till en rafflande final idag med kaffefestival på Mosebacke med lilltrollet.

En bra vecka, sammanfattningsvis. Alltså… En bra vanlig vecka. Den har haft en hög lägstanivå, så att säga. Imorgon flyttar Julia tillbaka till Örebro och det tycker jag är rövigt för det har varit så himla fint att henne på så nära håll hela sommaren. ♥

Okej. Hej.