Borta jättebra

… Men hemma är ändå bra fint. Det har verkligen varit en SÅ MYSIG vecka, jag har inte haft tid att längta hem som jag annars lätt gör oavsett hur härligt jag har det. Men när 4G-nätet kickade igång på telefonen när vi gluffade i oss av frukostbuffén på båten och vi därefter gick ut på däck och latade oss lite i solen medan vi gled genom Stockholms skärgård… Ja. Hemma är ju trots allt hemma. Och när tjejen på Starbucks på centralen kommer ihåg en och frågar hur man har haft det på resan så känns det liksom himla fint.
Bonus på det: Jag hade ett ”frikort” på valfri dryck som jag fick för några veckor sedan och glömt använda! Som musik i en ekande tom post semester-plånka.
DESSUTOM har tågen börjat gå igen! Ingen ersättningsbuss! (ehhmm, peppar peppar)
Hallelujah!

Tjejresan till Visby

Förra året startade ju jag, Sofia och Lilly en liten tradition som vi planerar att föra vidare: En dagsresa till Visby. Förra året tog vi lite sovmorgon och åkte med 10.45-båten (jag har för mig att den gick typ den tiden då) dit och 19.10 hem, men för att komma hem en lite bekvämare tid på kvällen så tog vi 07.00-avgången i onsdags morse och 14.45 hem igen. På drygt 4 timmar så hinner man göra det vi kom dit för att göra: Äta god lunch (på Creperiet), shoppa lite på Kränku, bara strosa runt lite i Visby för att sedan avsluta med glass på Glasskompaniet innan man kilar till båten.

Tjejfest i Visby!
Tjejfest i Visby!

Vi hade en FANTASTISK dag helt enkelt, som dessutom inleddes mycket starkt eftersom Lilly var helt lyrisk över att vi hade bokat en av konferenshytterna, eller ”det bästa rummet” som hon uttryckte det. Hahah. Underbart. Tyvärr var det ju Gotlandia II på vägen hem och hon har bara vilstolar, vilket Lilly tyckte var lite tråkigt. MEN som tur var så visades ”Sällskapsresan” och den tyckte hon var kul, så jag tror inte hon tänkte så mycket på hyttens icke varande ändå, till slut.

Såhär nöjda var vi med vår hytt!
Såhär nöjda var vi med vår hytt!
creperiet i visby
Vi åt lunch på Visby creperie & logi. Jag åt en UNDERBAR galette (”Väster”) med västerbottenost, soltorkade tomater, ruccola, creme fraiche och rödlök: Typ ALLT jag älskar att ääääta! 😀 Sofia tog en galette med kyckling, jag minns inte riktigt vad mer… Hon var i a f lika nöjd (och mätt) som jag. Lilly tog en barn-crepes med sylt och grädde som hon glufsade i sig på nolltid. Vi skålade i jättegod fransk cider (jag och Sofia) och sockerdricka (Lillyn)!

Vi satt ute på balkongen på creperiet och hade den här utsikten.♥
Vi satt ute på balkongen på creperiet och hade den här utsikten.♥
Lilla fröken fräken på creperiets balkong.
Lilla fröken fräken på creperiets balkong.

Sofia och jag på båten hem. (Man måste ha med en blank selfie, liksom.)
Sofia och jag på båten hem. (Man måste ha med en blank selfie, liksom.)
Såhär ledsna var vi över att lämna Visby för den här gången.
Såhär ledsna var vi över att lämna Visby för den här gången.

Italien, del 3: Utflykter i paradiset aka Amalfikusten

Vi var faktiskt väldigt duktiga med att hitta på något varje dag under vår vecka i Italien. Det kan vi nog mest tacka Jens och hans rastlöshet för. Vi andra tre hade nog gärna haft åtminstone en dag till på stranden, men det hade han nog inte klarat av faktiskt, haha. 🙂 Och det är ju härligt såhär i efterhand att tänka på hur mycket vi faktiskt hann göra! Tur att vi hade Jens med oss, annars hade vi nog slöat alldeles för mycket. 😉

Visby♥ Eller: Glass, te & karameller.

Det var verkligen en så fin dag igår, det var precis vad jag behövde: Att komma bort och bara vara lite. Inte tänka på studier eller jobb och allt däremellan. Bara hänga med två av mina absoluta favoritbrudar i en av mina favoritstäder (trots att det var medeltidsveckan som både jag och Sofia till stor del föraktar – på samma sätt som Stockholmsveckan) (sorry, men att jobba i dess närhet gör det med dig), äta glass och köpa massvis av te. Närmare bestämt 8 hg Earl Grey Cream. Det finns ingen variant av den klassikern som är lika god som Kränkus. INGEN!
Här har ni Lilly på Glassmagasinet – som hon väntat på att få komma dit!☺Hon fick en riktig specialare: Tre kulor i stor strut, sås, strössel… och det viktigaste: Glitterplymen! Hon var så nöjd med det lasset att sedan, när vi återvände för det utlovade ”innan vi åker hem-besöket” så nöjde hon sig med en brownie från Waynes istället! KORS IN THE ROOF. Det var efter det som vi satt en stund på en bänk vid vattnet och tittade på när besättningen klättrade runt i masterna på ostindefararen Götheborg.
Vi tog en vätskepaus på St. Hans café, i deras mysiga trädgård. Notera att jag och Lilly har våra bästis-halsband på oss! Men jag hade mitt ”With love”-armband som jag fått av Sofia också, så att hon inte skulle känna sig utanför. 😉 Dessutom matchade vi varann i våra aviators jue. Hehehe.

På vägen hem hade vi en egen kupé på M/S Visby. På vägen dit åkte vi med Gotlandia II och det var såpass mycket sjögång då att jag mådde riktigt dåligt, faktiskt. Det händer inte ofta, men bara för att jag hade varit så kaxig och sagt till Sofia att jag minsann inte blir sjösjuk så kände jag förstås av det. Hahah. Skämmigt! 😉
Tacka vet jag de stora båtarna.

… för på dem kan man ha högläsning i sin egen hytt utan att behöva känna att man stör någon. 😉
Vi läste ”En låda kattungar”, om ni undrar. Jag och Lilly var på leksaksförmedlingen för ett tag sedan och köpte några ”stor tjej”-böcker som passar bättre än bilderböcker nu när hon börjar skolan och allt.

Italien, del 2: Vi lämnar Rom och färdas till Sorrento!

Efter ett drygt dygn och två nätter i Rom så var det dags att hoppa in i hyrbilen och låta Jens erövra de italienska vägarna – och dess galna trafikanter. Något vi lärde oss i Italien är att vi svenskar använder tutan alldeles för lite! Ska du köra om? Tuta! Ska du svänga? Tuta! Ska du till kyrkan? Tuta!! Typ så.
Vår första lektion i italienskt körvett fick vi redan när vi lämnade flygplatsen på lördagen och taxichaffisen totalignorerade ett STOP-tecken, vilket ledde till en kör av – gissa? – (förvisso befogade) tutanden från bilarna bakom. Exotiskt.

I BILEN. Jenny och hennes ständiga följeslagare – kameran! Samt hennes sprojlans nya Ray Ban´s. Det finns INGEN som inte passar i ett par Aviators, säger jag bara. Nu har jag övertygat Jenny, Sofia & Emelie om detta. Moahaha. Ray Ban borde sponsra mig i egenskap av deras hängivna språkrör.

Efter några timmars resa äntrade vi paradiset. Den här bilden är tagen genom bilfönstret och är ett bevis på att det är omöjligt att ta en dålig bild om man befinner sig på Amalfikusten.

Sorrento. Underbara, underbara plats. Och det är Vesuvius ni ser där borta i diset. Tobbe vägrade tro på mig när jag sa det under hela veckan. När vi till slut kom fram till Pompeji så fick han erkänna att han – som alltid – borde ha lyssnat på mig, så hade han sluppit verka dum.

(Hehe.)

Ni ser vägen där? Bilden är tagen precis ovanför trappan som ledde ner dit. Den var ganska… mördande. Och det var alltså vägen ner till hamnen.

 Stiliga herrar i en vacker stad!

 Min man, havet och den oändliga horisonten.

Jaa… alltså… Behöver man ens rättfärdiga de här bilderna? Vi knatade runt och utforskade Sorrento, helt enkelt.

Jenny i hatt 2.0!

På B&B´t hade de en liten PONNY!!!!!!! Och sötvovven Ciro. 

Uteplatsen på B&B´t, precis utanför dörren till mitt & Tobbes rum.

 Mer uteplats. Här satt vi nästan varje kväll innan vi gick ut och åt middag. ☺ För att inte tala om mognarna, i väntan på frukosten.

Notera CITRONTRÄDEN! Och väggmålningarna. Och alla blommor. Och jag önskar att ni kunde känna hur liksom mjuk luften var. Medelhavsluft♥

 Mer uteplats. Jag är kär i den där gården.

 VAMOS A LA PLAYA! Man tog sig ner till den här stranden genom att gå nerför tunnlar i berget. Ser ni de små ljusinläppen på bergsidan?

 Medelhavet alltså. Jag gillar´t.

På kvällen när vi var ute och åt – minns ej om det var på tisdagen eller onsdagen? – så var det som en karneval för att fira något helgon vars kyrka låg precis i Sorrentos centrum. Så mitt när vi sitter i all ro och äter middag så börjar ett HELT SJUKT och evighetslångt fyrverkeri att lysa upp hela centrumet. Vi satt på en restaurang precis runt hörnet och blev typ döva, hahah. Men vilken stämning! Underbart.

Vi var ju i Italien, som ni kanske minns? Eller: Italien, del 1: ROM!

Hehehe. Insåg att jag knappt postat några bilder alls från värsta underbara resan. Sååå… här kommer ett litet gäng!

Första kvällen, på vårt 4-stjärniga hotell (som hade massiva vattenskador typ överallt – men jag älskade det ändå! Och jag älskar italienarna för att de typ inte bryr sig. De ba: ”Ahhhh, är det ett hål i taket i frukostmatsalen där vatten bokstavligt talat rinner ner i en strid ström? Äsch, sätt en balja under, dölj den med dekorativa skärmar och låt gästerna njuta av det avkopplande porlandet!”). Fråga mig inte varför Tobbe gör den där minen. Han ville väl photobomb:a skiten.

Utsikten från min & Tobbis balkong. Balkongen i sig var STOOOR. Det var synd att vi inte hann njuta mer av den.

 COLOSSEUM! COOOOLOSSEUM! Och som jag tidigare nämnt så var det SÅ JÄVLA VARMT här. Jag tror aldrig jag har svettats så mycket som där och då! Det var… en omvälvande upplevelse. Jag älskar Jenys krökta uppenbarelse här. ”Allt för den perfekta bilden! Ohoj!”

Tänk… TÄNK bara. På hur mycket svett det måste ha luktat härinne när 80 000 pers var intryckta här för att se gladiatorerna springa runt i sina bollburar och ta sig genom hinderbanor slåss för sina liv.

 Komiskt  nog (om man någonsin varit i Colosseum) så ser det nästan ut som om vi var ensamma på den här bilden!

Min cola light VS Jens öl.

Lunch i Rom♥ MY KIND OF LUNCH. Amen.

 Gosing framför Fontana di trevi.

Jag blir så full i skratt när jag ser de där pyttesmå huvudena som sticker upp nere i högra hörnet. ☺
NI PAJAR MIN BILD GODDAMMIT!

 Bästa Jens & Jenny♥ (Jenny i sin €5-hatt som hon lämnade kvar – med flit – när vi lämnade b&b´t i Sorrento. Jag kan inte riktigt förlåta henne för det, hon var ju så gullig i den!)

 Spanska trappan. Hittar ni Jenny? 😀

Väl tillbaka på hotellet igen så tog jag och Jens varsin latte macchiato. Italienarna kan sitt kaffe. Fast jag är fortfarande lite sur över att de inte har Starbucks. (hehe)

Mer dryck: En Sex on the beach före middagen – ja tack!

Kontraster, ja.

För en vecka sedan (på måndagen) lade jag upp den här bilden på facebook. En piña colada mot Sorrentos marina. Där satt vi och hade det gött i största allmänhet liksom. Svettiga, men nöjda. Vi hade kommit till Sorrento en eller ett par timmar tidigare och sökt oss ner till havet. Vi satt verkligen precis vid vattnet: Jens satte sig och doppade fötterna precis bredvid vårt bord vid ett tillfälle under det här besöket. 😀

Idag kan jag ge er detta:
En is-cappucino i sängen, framför laptopen. Med en sänggavel och en Puff i bakgrunden. Och om ni undrar varför jag dricker min cappucino i ett vinglas så är det för att alla latteglasen (ironiskt nog samma Ikea POKAL-glas som drinken på bilden ovan serverades i) står i diskmaskinen. Men det gav ju faktiskt en aningens mer ”semestrig” touch till drinken!

Ska jag vara ärlig så trivs jag väldigt bra med båda situationerna. Men nog är det lite svårt att greppa att man befann sig i Italiens hetta för bara några dagar sedan. Det känns redan så avlägset! Konstigt det där.
Det var en helt fucking underbar vecka, verkligen.

Den sista kvällen i Sorrento.

I torsdags tackade vi av Sorrento för besöket, köpte ett gott mousserande vin av den söta äldre herren som tillsammans med sin fru ägde det B&B som vi bodde på under vår vistelse i staden och drack det som ”fördrink” innan vi sökte oss ner till Marina Grande och åt middag nere vid bryggorna. Jag tänker lite extra på det idag, när min planerade solning (för att bevara Italien-brännan) har fått lite förhinder i form av moln och vind. Ehum.

Souvenirer med kärlek från Italien – the real deal

En katt(unge) gjord av vulkanisk sten (eller något dylikt, vi är inte helt säkra på materialet) – och till synes dränkt i glitter – som Jenny överraskade mig med på kvällen efter vårt besök i Pompeji (den sista dagen före hemresan, alltså i fredags). Jag är jätteglad över den, inte bara för att det var så fint av henne men också eftersom det verkligen är en regelrätt souvenir från den mytomspunna platsen som jag var smått besatt av under en period i början av tonåren. Sådär nördigt fascinerad som man kunde bli i den åldern, ni vet? Eller… som man fortfarande kan bli, faktiskt. Den står nu på fönsterbrädan i sovrummet, så att morgonsolen får den att glittra så mycket som möjligt. 😉

En liten ”lättlurad-turist”-tavla från Amalfi. En träbit med ett fint tryck på som någon suttit och lagt lite extra färg och glitter på. Jag gav €12 för den, men vi gillade den och ville ha ett litetminne från dagscruisen vi gjorde den dagen med en båt som gick via Capri, Positano & Amalfi innan den vände tillbaka till Sorrento. 
NOTERA att det är en katt inblandad! Haha. Den här är placerad på den lilla wc´n i sovrummet – så kan man sitta och drömma om Italien medan man gör sin business. Hehe.

Min Penny Lane-magnet från Liverpool har fått sällskap! Den här magneten fick Tobbis välja ut (eftersom jag valde Amalfi-tavlan). Klart att vi måste ha ett specifikt kitchigt minne från staden där vi bodde längst under vår resa! (4 nätter.) Underbara Sorrento. Må vi ses igen en dag.
Jag tänker att detta är början på en samling! Tänk när vi är pensionärer och sitter med barnbarnen och berättar om alla kylskåpsmagneter vi samlat på oss under våra resor tillsammans! Fantastico!

Det här är vad vi kan kalla en ofrivillig souvenir. Vår enda hela dag i Rom så var det över 40 grader varmt och jag hade på mig converse. De nya som jag knappt gått in ordentligt. Så utöver att det kändes som att ha fötterna i kokande kastruller efter någon timma på Colosseum så gjorde det något så överjävligt ont att jag förvandlades till en liten gnällande och självömkande barnunge ju längre tid jag var tvungen att gå. Jag kunde verkligen känna hur blåsorna växte på mina stackars väl tillagade fossingar. I slutet av dagen hittade jag till slut dessa och så fort jag betalat dem så sprang jag ut ur krimskramsbutiken, satte mig på trappan in till den och tog mödosamt – och TACKSAMT – av mig tortyrkamrarna (aka conversen). HERREGUUUUD! Det kändes som att gå på MOLN! Jag var så lycklig och lättad att lidandet var över att jag var nära att börja grina. Halva upplevelsen av att vara i och att uppleva Rom, denna fantastiska stad, hade ju liksom pajats av att jag inte kunde koncentrera mig på något annat än att jag hade så jävla f***igt ont: Nu, med dessa ”Titta här! Här har ni en tvättäkta turist minsann!”-skyltar på fötterna kunde jag äntligen börja njuta. De var mina bästa vänner under resten av resan. De vandrade på gatorna i Rom, Sorrento, Amalfi och Positano och dammades ner totalt under vår vandring i Pompeji och hettan där. Älskade turistskylt-flippiefloppies, jag är er evigt tacksam.

Souvenirer?

Det blev inte någon storshopping i Italien – men det var inte heller meningen, å andra sidan. Mitt dyraste inköp var Chloé-parfymen (Love edtsom jag har suktat och varit kär i denna doft! Och nu är den evigt förknippad med Rom och Amalfikusten. SCORE.) som jag köpte i taxfree-butiken på Skavsta innan vi ens lämnat landet förra lördagen, haha. ☺

Love, Chloé edt, white covets

Andra dagen i Sorrento så hittade jag till min lycka sötningsmedlet Truvia (som flera amerikanska hälsobloggare som jag följer använder sig av) på det lokala snabbköpet. Visst kan man hitta bra sötningsmedel baserat på Stevia här i Sverige – men det här är i portionsförpackningar, vilket tycks vara helt omöjligt att få tag på som privatperson i vårt avlånga land. (Av någon anledning tycks sukett-varianten av ett sötningsmedel i ströform aldrig smaka lika bra som ”ströet”. Det blir någon bismak som jag inte kan vänja mig vid, vilket märke jag än testar eller hur mycket jag än försöker.)  LYCKAN! LYCKAN! Och därefter: Nervositeten att det skulle se misstänkt ut i tullen med två lådor med vitt pulver i små påsar i vår väska. Skulle jag få behålla min Truvia?
Svaret är: Jadå. Väskan kom snällt utrullande bland de första tio som kom av planet på Skavsta.

Truvia

I torsdags morse var min i reseförpackning medhavda body lotion totalslut så till den grad att jag fick nöja mig med att smörja in mig med enbart solskyddsfaktor på morgonen. Efter en lång dag i Positano och därefter lite vandrande i Sorrentos utbud av souvernirbutiker så snubblade vi in på snabbköpet och där hittade jag en otippat bra body creme för knappt €2. Den var liksom anpassad efter luftfuktigheten som råder längs medelhavet och absorberades snabbt utan att lämna en sån där klibbig känsla men fick/får ändå huden att kännas jättemjuk. ASBRA JUE! Mycket bra köp, om jag får säga det själv.

Snabbköpet gav mig även en annan eftertraktad favorit: KIT-KAT MED VIT CHOKLAD. Lycklig greppade jag en 3-pack. Olycklig konstaterade jag idag på förmiddagen att de två som jag inte ätit låg kvar i kylen på rummet på det sista hotellet vi sov på, eftersom jag ville pigga upp dem lite efter en tuff dag i extrem hetta i bilen på parkeringen utanför Pompeji. WÄÄÄHHHH. Tack och lov har jag åtminstone en rejäl dos vit Toblerone att trösta mig med.

Några få, små riktiga souvernirer har vi faktiskt också med oss hem. Men de får ni se imorgon eller en annan dag inom kort, för jag är helt yr och måste verkligen gå och lägga mig nu. I VÅR nybäddade säng! Med världens finaste och gosigaste katter! Och imorgon bitti ska jag äta en rejäl frukost med en enorm kopp av mitt favorit-te, fullkornsbröd (åh du saknade!) och grekisk youghurt (åhh du efterlängtade!). Det kommer att bli FANTASTISKT.