Souvenirer med kärlek från Italien – the real deal

En katt(unge) gjord av vulkanisk sten (eller något dylikt, vi är inte helt säkra på materialet) – och till synes dränkt i glitter – som Jenny överraskade mig med på kvällen efter vårt besök i Pompeji (den sista dagen före hemresan, alltså i fredags). Jag är jätteglad över den, inte bara för att det var så fint av henne men också eftersom det verkligen är en regelrätt souvenir från den mytomspunna platsen som jag var smått besatt av under en period i början av tonåren. Sådär nördigt fascinerad som man kunde bli i den åldern, ni vet? Eller… som man fortfarande kan bli, faktiskt. Den står nu på fönsterbrädan i sovrummet, så att morgonsolen får den att glittra så mycket som möjligt. 😉

En liten ”lättlurad-turist”-tavla från Amalfi. En träbit med ett fint tryck på som någon suttit och lagt lite extra färg och glitter på. Jag gav €12 för den, men vi gillade den och ville ha ett litetminne från dagscruisen vi gjorde den dagen med en båt som gick via Capri, Positano & Amalfi innan den vände tillbaka till Sorrento. 
NOTERA att det är en katt inblandad! Haha. Den här är placerad på den lilla wc´n i sovrummet – så kan man sitta och drömma om Italien medan man gör sin business. Hehe.

Min Penny Lane-magnet från Liverpool har fått sällskap! Den här magneten fick Tobbis välja ut (eftersom jag valde Amalfi-tavlan). Klart att vi måste ha ett specifikt kitchigt minne från staden där vi bodde längst under vår resa! (4 nätter.) Underbara Sorrento. Må vi ses igen en dag.
Jag tänker att detta är början på en samling! Tänk när vi är pensionärer och sitter med barnbarnen och berättar om alla kylskåpsmagneter vi samlat på oss under våra resor tillsammans! Fantastico!

Det här är vad vi kan kalla en ofrivillig souvenir. Vår enda hela dag i Rom så var det över 40 grader varmt och jag hade på mig converse. De nya som jag knappt gått in ordentligt. Så utöver att det kändes som att ha fötterna i kokande kastruller efter någon timma på Colosseum så gjorde det något så överjävligt ont att jag förvandlades till en liten gnällande och självömkande barnunge ju längre tid jag var tvungen att gå. Jag kunde verkligen känna hur blåsorna växte på mina stackars väl tillagade fossingar. I slutet av dagen hittade jag till slut dessa och så fort jag betalat dem så sprang jag ut ur krimskramsbutiken, satte mig på trappan in till den och tog mödosamt – och TACKSAMT – av mig tortyrkamrarna (aka conversen). HERREGUUUUD! Det kändes som att gå på MOLN! Jag var så lycklig och lättad att lidandet var över att jag var nära att börja grina. Halva upplevelsen av att vara i och att uppleva Rom, denna fantastiska stad, hade ju liksom pajats av att jag inte kunde koncentrera mig på något annat än att jag hade så jävla f***igt ont: Nu, med dessa ”Titta här! Här har ni en tvättäkta turist minsann!”-skyltar på fötterna kunde jag äntligen börja njuta. De var mina bästa vänner under resten av resan. De vandrade på gatorna i Rom, Sorrento, Amalfi och Positano och dammades ner totalt under vår vandring i Pompeji och hettan där. Älskade turistskylt-flippiefloppies, jag är er evigt tacksam.

Souvenirer?

Det blev inte någon storshopping i Italien – men det var inte heller meningen, å andra sidan. Mitt dyraste inköp var Chloé-parfymen (Love edtsom jag har suktat och varit kär i denna doft! Och nu är den evigt förknippad med Rom och Amalfikusten. SCORE.) som jag köpte i taxfree-butiken på Skavsta innan vi ens lämnat landet förra lördagen, haha. ☺

Love, Chloé edt, white covets

Andra dagen i Sorrento så hittade jag till min lycka sötningsmedlet Truvia (som flera amerikanska hälsobloggare som jag följer använder sig av) på det lokala snabbköpet. Visst kan man hitta bra sötningsmedel baserat på Stevia här i Sverige – men det här är i portionsförpackningar, vilket tycks vara helt omöjligt att få tag på som privatperson i vårt avlånga land. (Av någon anledning tycks sukett-varianten av ett sötningsmedel i ströform aldrig smaka lika bra som ”ströet”. Det blir någon bismak som jag inte kan vänja mig vid, vilket märke jag än testar eller hur mycket jag än försöker.)  LYCKAN! LYCKAN! Och därefter: Nervositeten att det skulle se misstänkt ut i tullen med två lådor med vitt pulver i små påsar i vår väska. Skulle jag få behålla min Truvia?
Svaret är: Jadå. Väskan kom snällt utrullande bland de första tio som kom av planet på Skavsta.

Truvia

I torsdags morse var min i reseförpackning medhavda body lotion totalslut så till den grad att jag fick nöja mig med att smörja in mig med enbart solskyddsfaktor på morgonen. Efter en lång dag i Positano och därefter lite vandrande i Sorrentos utbud av souvernirbutiker så snubblade vi in på snabbköpet och där hittade jag en otippat bra body creme för knappt €2. Den var liksom anpassad efter luftfuktigheten som råder längs medelhavet och absorberades snabbt utan att lämna en sån där klibbig känsla men fick/får ändå huden att kännas jättemjuk. ASBRA JUE! Mycket bra köp, om jag får säga det själv.

Snabbköpet gav mig även en annan eftertraktad favorit: KIT-KAT MED VIT CHOKLAD. Lycklig greppade jag en 3-pack. Olycklig konstaterade jag idag på förmiddagen att de två som jag inte ätit låg kvar i kylen på rummet på det sista hotellet vi sov på, eftersom jag ville pigga upp dem lite efter en tuff dag i extrem hetta i bilen på parkeringen utanför Pompeji. WÄÄÄHHHH. Tack och lov har jag åtminstone en rejäl dos vit Toblerone att trösta mig med.

Några få, små riktiga souvernirer har vi faktiskt också med oss hem. Men de får ni se imorgon eller en annan dag inom kort, för jag är helt yr och måste verkligen gå och lägga mig nu. I VÅR nybäddade säng! Med världens finaste och gosigaste katter! Och imorgon bitti ska jag äta en rejäl frukost med en enorm kopp av mitt favorit-te, fullkornsbröd (åh du saknade!) och grekisk youghurt (åhh du efterlängtade!). Det kommer att bli FANTASTISKT.

Häringe♥

Yo!
Vi firade vår 6-årsdag med valborgsfirande på Häringe slott! Det var verkligen GRYMT på alla sätt och vis. När vi hade checkat in så var det lite körsång och varm oboy med grädde (det var inte igår) och rom (det var nytt – och genialiskt!) på altanen, sedan vankades trerätters valborgsmeny i stora matsalen. Vi körde på alla de rekommenderade vinerna till middagen och det var så himla gooott, i synnerhet det till förrätten men framförallt till desserten! MÅSTE köpa hem det. (Update: Det här var det. Dessvärre hittar jag det inte på systembolagets hemsida, men enligt personalen på Häringe så har de samma leverantör som dem, så man kan ju hoppas att det kommer?) Vår servitris talade så varmt om det att vi hade varit rent oförskämda om vi inte tog det, men jag är verkligen glad över vårt val, haha.☺
  Maten var också ljuvlig, inte bara vinerna. Kände att det kanske skulle tilläggas, hehe. Jag är sämst på att komma ihåg vad allt var, men huvudrätten var i a f Havsaborre med något med avancerat namn gjort på torskkind och så färskpotatis till det och efterrätten var med rabarber, kaksmulor och hallonsorbet. Det låter ju sjukt simpelt med mina okunniga ord, men det var verkligen galet gott. Även frukostbuffén imorse… Deras hembakta bröd och egna müsli var typ beroendeframkallande. Dessutom hade de en egen Häringe-teblandning med Litchi och något mer som var jättegott och som jag ångrar att jag inte köpte med mig en burk av hem. Men jag fick ju en Afternoon tea-date med Jenny där i julklapp som förhoppningsvis passar att lösas in snart, jag kan ta det då!
OCH så måste jag ju nämna Berit, min nya vän. Slottskatten Berit. Så himla fin. Hon följde med oss både igår kväll och idag efter frukosten när vi utforskade parkområdet runt slottet. Och större delen av den tiden purrade (eller ”kurrade” som Sofia säger) hon i min famn. Det var lite dämpande mot min Lizzie-&-Puff-längtan. 😉
Summan av kardemumman: Vi hade en underbar valborg. Hoppas ni hade detsamma!

DrömVåningen?

Av en slump blev jag förälskad i den här vindsvåningen som säljs här i Nynäs nu. Den är så häftig! Jag ser framför mig hur det skulle bli när man tar bort de omoderna tapeterna – måla allt i vitt! Vitt är vitt är vitt är VITT♥ – och bytte ut kyl/frys och spis i köket… samt förr eller senare fixade till den lilla wc´n och då främst tog bort heltäckningsmattan. Sedan är man one (VERY) happy camper, skulle jag vilja säga!

Det är den första lägenheten jag sett sedan vi hittade Drömmis som jag ens fantiserat om att bo i… Känner mig nästan otrogen. Hahah:)

bilder via hemnet

There´s no place like home. Fast Visby visade sin bästa sida idag!

HEEEJ!
Åh, jag är så taggad men ärligt talat vågar jag inte slå på min stationära dator och sätta mig att börja mecka med hardcore-bloggande, för då är jag rädd att jag fastnar där framför skärmen halva natten. Jag sätter mig med min nya bebis i soffan istället och fastnar kanske bara till midnatt… Hehe.

Heeeemma!

Jag och Natha har haft en kalasmojsig dag i Visby. Jag är så glad att vi fick till det här lilla studiebesöket just den här veckan också, för det är lugnet före turistinvasions-stormen som råder innanför ringmuren just nu. Nästa vecka sätter det igång på allvar… Vi hade en jätteintressant och trevlig förmiddag på huvudkontoret med tjejerna på ekonomiavdelningen – de är så goa! – och efteråt gick vi och lunchade innan jag äntligen fick visa Natha min favoritplats i Visby: Kränku! 😉 Därefter strosade vi runt lite innan vi kilade ner mot hamnen, köpte glass på Glassmagasinet och hängde i solen i drygt 1,5 timmar tills det var dags att gå till båten.
De viktigaste punkterna på en dag i Visby (åtminstone för min del) är därmed avprickade – frukosten på Hamnhotellet inräknad. ☺

Jag minns aldrig vad det här caféet/restaurangen heter, men det ligger precis vid Kränku och har den här mysiga innergården där man kan sitta i solen och höra fåglarna kvittra:) Och så har de de godaste arraksbollarna jag vet!
Kränku-loot: Jag hamstrade Andre Kåppen den här gången! Förra sommaren köpte jag bara en liten påse och det ångrade jag bittert sedan – det är så gooott. Tobbe hade väntat på min tripp till ön också eftersom hans grillkrydda som vi köpte förra sommaren tog slut för ett tag sedan, haha. 🙂
En trött yours truly imorse innan utcheckning från hotellet.
Den som hade rummet innan mig hade av någon anledning ställt tv´n på att  sättas på klockan 03.05, typ. Wtf?
Oavsett så kom vi ju fram sent (båten lägger till 00.20) och jag vaknar ofta av mig själv stup i ett när jag sover själv, så det var inte p g a just det som jag var så trött – men det hjälpte ju till. Hah.

(drygt) 24 timmar i Nyköping

ONE HAPPEE STUDENTFIRARE!=)♥♥
Med bästa vännen Elin. Fina!

Nyköpingsån, på min och hjärtats promenad tillbaka till hotellet på kvällen.
Jag har sått fröet till Lillys framtida historia-intresse genom att berätta om Nyköpings gästabud när vi passerade den tidigare under dagen. 😉
Solnedgång från hotellkorridoren – våt utsikt från rummet var inte fullt så imponerande;)
HOTELLFRUKOST!♥☺
På hotellet imorse.
Lite shopping tog vi oss tid för också (hehe):

Att gå in på Indiska utan att komma ut med minst en kopp är omöjligt om du är som jag. Minns ni att jag bloggade om de där ”Bookmark”-kopparna (bilderna i inlägget var ju lånade från Indiskas hemsida och finns inte längre kvar, så inlägget i sig utan bildlänken känns inte så givande längre) för ett tag sedan (ganska exakt 2 månader sedan, till och med). De har inte funnits på hemsidan på ett tag nu, så jag gissade att min chans var förbi och att de inte längre såldes – men jag hade sörjt i onödan! 😀 Två sådana och en ”Cow” fick följa med hem till Drömmis.
Men inte utan en rensning i skåpen – några koppar fick flytta upp på vinden för en stund. Det känns lika hemskt varje gång… Men inte tillräckligt för att jag ska sluta köpa nya. Heheee.

Cervera plockade jag upp en 0,75 centiliters Marghrete-skål till samlingen, en rosa bidde det. Den bryter av fint mot de limegröna och gula! Och så slog jag till på ett kit med 12 minimatlådor från Rice. Perfekt för mellanmåls-soyghurt & flingor (till jobbet), sås, dressing, sockerbitar till stranden, två kakor… ja, möjligheterna är oääändliga!;)

Nu är vi hemma hos de här små bebisarna igen och det är sååå mysigt. Borta är bra men hemma är alltid, alltid, alltid allra bäst. ♥
(Var vänlig ignorera berget av skor i bakgrunden.)

Liverpool-mixtape (De små, men viktiga detaljerna)

En sån där rolig turistbuss som åker både på land – och, som synes, i vatten.

Beatles!!:D För att föreställa ett musikaliskt geni så ser dockan inte särskilt smart ut…

Spegelblankt vatten utanför hotellets frukostmatsal vår sista morgon på plats.

En sådan här vill jag ha!!! (alltså själva apparaten som gör youghurt, inte bara påsarna med youghurt-pulver)

Brittiska magasin, cola light i hotellmugg och Tobbes gamla favoriter Hula Hoops (eller HOLLA HOPS som han säger, hahaha . . .).

Gaaaaah. Kan inte titta på den här bilden utan att typ få svåra begär. En skinny caramel macchiato… av de x antal jag förtärde under resan. Inte för att det syns på något vis, men det här är det Starbucks som är helt tillägnat Beatles, vilket man äntrar när man har avslutat rundturen på Beatles-museet.
Den här dagen (dag 2) hade jag så sjukt ont i huvudet till och från, tror faktiskt att det var någon slags migrän. Jag fick som anfall då det kändes som om pannan var gjord av metall och någon satte en superstark magnet mot den, typ.
Om man mår så illa att man knappt får i sig sin Starbucks-muffin, då är det illa liksom.

Cheesecake från dag 2, en italiensk restaurang vi åt middag på. Mycket god – men såhär i efterhand tror jag att den godaste cheesecaken jag förtärde var på The Philharmonic!

Första Liverpool-bilderna comin´ up. Det börjar med middag i John Lennons fotspår och… fotboll. Förstås.

John Lennon ska ha sagt att det värsta med att bli berömd var att han inte längre kunde stanna till på ”the Phil” för en stillsam pint. Jag förstår honom. Vilket ställe! Så vackert och inspirerande. Dessutom var maten grym – när den väl kom. Vi fick vänta länge! Men det var värt det, om du frågar mig. Emely och Jonas kanske inte svarar detsamma, deras kött var inte vad de hade hoppats på (jag åt lax och Tobbe åt en sjuuuuuuukt god kyckling & svamp-paj). Men det är sådant som händer!

Det slutade 2-2, men det var som om Liverpool vann för de behövde bara de där poängen för att gå till final i den där cupen eller hur det nu var… [Tjejen med koll.] Publiken betedde sig som om de vann iaf! 😀
Jag tycker det är jobbigt med allt folk och blir likson nojig för… ja, whatever, men det var faktiskt en mysig stämning vid arenan ändå. Engelsmännen är liksom inte bara intresserade av fotboll – de lever fotboll. Det är deras religion. Jag har ju hört detta så många gånger, men nu förstår jag verkligen vad som menas. Det är på något sätt så rörande att en hel stad bubblar av förväntan när det är matchdag. Som en karneval. Fast minst en gång i veckan. 
Jag måste kila och handla nu. Vad fan ska man hitta på till middag idag då? Gah. Later!