Run bitch, run! pt ????: När löpningen har ett eget liv

Du tittar ut genom fönstret. Det har börjat snöa?! Du tänker att ”en normal människa stannar inne i det här läget”. Men du går ändå och plockar fram springkläderna. Som en sim med fri vilja avstängd byter du om, drar på dig mössa och vantar och trampar i skorna. Och sedan är du ute. Slav under löpningens makt.
2016-02-01 18.32-snooow
Grejen är ju att det aldrig är så farligt när man väl är ute som det ser ut när man tittar ut genom fönstret. Och när jag väl kommer iväg så störs jag inte av regn eller snö – jag ska ju ändå bli svettig! Men den där känslan innan jag kliver ut genom porten – den jag försöker porträttera här ovan till vänster – när man liksom undrar ”VARFÖR GÖR JAG DET HÄR MOT MIG SJÄLV?”… hehe.
Sedan är det förstås alltid lika skönt att komma hem igen och veta att det är avklarat. Nu ska jag steka ett ägg! Jävlar vad gott det ska bli! Har inte stekt ägg på flera månader!

Burrrrr

Heeeejsan!20160128_111950-picsay
Jag tvingade mig ut och sprang en motsträvig sväng nu på fm, för att liksom sparka igång mig själv plus skönt att ha det gjort innan jag sätter mig med plugg. HERREJÄVLAR i min lilla låda vad det blåser. Var som att springa på ett löpband stundtals: Man ba knotade på men det kändes inte som att jag kom någonstans. Urrrgh. Helt mör när jag äntligen kom hem igen.
Ska tona också, men det får vänta till lite senare. Jag har blivit sjukt ofit efter ”the holiday seasons” moffande och sjukdomar.

Rosa smoothie på bilden innehåller sojamjölk, en matsked turkisk youghurt, proteinpulver med vit chokladsmak (Fitnessguru),  frysta lingon och jordgubbar samt en halv banan.
Äntligen börjar suget efter bättre kost komma tillbaka. Har ju haft en period när jag verkligen bara velat ha… socker och kolhydrater. Eheeeheheh.

Puss!

Lördag: Grönt te! Plopp! Löpning!

Heeeej!
Kom hem från Daniel vid tre-halv fyra. Enligt min väderapp på telefonen så är det ”iskallt” idag. Japp. Och soligt! Himla mysigt var det faktiskt, med sol.
2016-01-16 14.07.21

Väl hemma så var jag taggad på att testa mitt nya Kusmi-te som jag fick av Jenny & co i julas: Ett grönt jasmin-te. Jag har ju verkligen en pågående struggle med grönt te. Jag vill så gärna tycka att det är åtminstone nääästan lika gott som svart, men so far så har jag inte testat något som har fått mig att bli frälst. Jag vill ju ha mitt te starkt (och ”svart som min själ”, gammalt skämt som jag alltid drar *infoga artiga skratt*) men jag tycker liksom inte att grönt te BLIR ordentligt starkt och så smakrikt som jag vill ha det, oavsett hur länge jag låter det dra. I ALLA FALL. Jasmine-te gör mig nostalgisk, vi brukade ha det, fast svart,  hos pappa och Kerstin på den gamla goda tiden när man bodde hemma och vi hade våra familjefrukostar på helgerna. Så bara doften av det här teet får mig att mjukna. Och jag måste säga att det absolut är ett av de bättre gröna teer jag druckit! Jag uppskattade det faktiskt riktigt ordentligt. Faaast. Det är ju trots allt Kusmi. Jag älskar ju Kusmi. TROTS att de har slutat göra mitt favorit-te: Kusmi christmas. ?

2016-01-16 16.29.56-1

Alltså jag har blivit helt beroende av youtube-vloggar under julledigheten. Har aldrig tyckt att det varit särskilt intressant förut, jag följde exempelvis bara Jenna Marbles ”veckokanal” där hon lägger upp en video i veckan som liksom är uppstyrd och redigerad, men hennes vlogchannel har jag inte ägnat mycket uppmärksamhet. Men nu är vloggar typ det enda jag vill kolla på. Det är så mysigt och avslappnande!! Eeeek.

2016-01-16 16.46.41 2016-01-16 17.26.09-1

Jag sprang för en stund sedan och det var – quelle surprise! – kallt. Så RÖVIGT kallt alltså. Herreguuuud. Men som TUR var hann jag posera och leverera lite ducklips innan jag stack iväg.
Nu? Nu ska jag duscha. Puss!

Run bitch, run! pt 5023

2015-09-03 19.01.55Att springa idag var… ja, som det kan vara ibland helt enkelt. Jobbigt som fan. Inte ett dugg kul. Bara avklarat på vilja och ilska. Jag blir alltid seg i kroppen den här tiden på månaden, så att säga. Dock så ser jag alltid till att få träningen gjord, för jag vet ju med mig att även om det inte är ett dugg lockande innan och ofta inte ens särskilt kul under tiden så är jag ju alltid glad (och aningens mindre pms:ig) efteråt.
Men jävlar i min lilla låda vad segt det kan kännas alltså. Som om jag springer i slowmotion. Som om benen är spaghettitrötta efter första NERFÖRSBACKEN bort från mitt hus. Som om jag Darth Vader-andas redan efter den första kilometern och de trötta armarna fastnar i hörlurarnas sladd hela tiden så att jag blir vansinnigt irriterad av att de sätter sig fel i örat. MEN. Som sagt. Alltid lika skönt när jag väl får sjunka ner på bänken utanför huset och stretcha.

Ett år med löpningen

Den 19:e mars förra året gav jag mig ut på min första löprunda utomhus. Innan dess hade jag avverkat oräkneliga mil på löpband, men jag hade liksom inte känt mig bekväm nog att våga mig på att springa ute. När jag läser det inlägget som jag skrev efter den rundan idag så inser jag – likt så många före mig, som frälsts utav löpningen och dess magiska kraft – att det har hänt SÅ MYCKET under det här året som gått sedan den rundan. Att springa är ju så tacksamt på det viset – du utvecklas snabbt om du ”stick to it”. Dock så vill jag faktiskt säga att det bästa med löpningen inte är att min kondition förbättrats, utan att det har blivit som en slags meditation för mig.
Jag har sprungit när jag varit glad, jag har sprungit för att bli glad.
Jag har sprungit när jag varit ledsen, rent förtvivlad och med tårar rinnande nerför kinderna och jag har sprungit för att lätta på min ångest.
Jag har sprungit i i stort sett alla väderlekar, något jag aldrig hade trott när jag började. Regn, snö(storm), tryckande sommarvärme och svala eller ljumma vår- och höstkvällar. (Senast idag: I hagel och strålande kvällssol – samtidigt.) Och jag har haft röviga rundor, under vilka jag svurit över hur segt och tungt det känns i kroppen, men jag har aldrig ångrat en enda liten tur med mina Nike’s på fötterna.
runbitchrun
Mina bästa investeringar i löpningen?
1) Mina flyknits, helt klart. Från att ha haft en jäkla massa strul med knäna de första tre månaderna så gick jag till att inte ha haft några problem alls sedan jag införskaffade dem i juni. Förklaringen är så simpel och blir som en uppenbarelse för dig om du läser…
2) ”Born to run” av Christopher Mcdougall. Åhhh, jag blir helt lyrisk av att tänka på den! Det går liksom inte att inte finna inspiration att springa av att läsa den.

Sammanfattningsvis: Jag älskar att springa. Det har blivit en självklar del i min vardag och i mitt liv i största allmänhet. Det är en kärlekshistoria, helt enkelt.

/Like a stranger/ vanish like a vapor/

Yo.
Var tog helgen vägen egentligen? Inte för att jag klagar – för min del kan veckan få snabbspolas fram till torsdag nu. But still! Det var nyss fredag ju.
Jag har haft en minst lika mysig söndag som lördag, I gotta say. På förmiddagen promenerade jag och le wimmie ute på Lövet, på eftermiddagen hämtade jag min cykel hos pappa och Kerstin, för pappa hade fixat den efter att kedjan hoppat i torsdags morse. Han fixade till lite annat också, bytte några trasiga ekrar och sånt. Nu är den som ny! Söta pappa alltså. ♥
Som avslutning på dagen så stack jag ut och sprang. Det blev drygt två mil totalt den här veckan. Trots att jag har varit en liten tröttvante så har det ändå funnits en del spring att finna i benen, med andra ord. Duktiga ben. *klappar på*

Söndagsmiddag: Scramble på ägg, spenat, ruccola, haricot verts och soltorkade tomater med veggie-filéer.
Söndagsmiddag: Scramble på ägg, spenat, ruccola, haricot verts och soltorkade tomater med veggie-filéer.
Träning och kvällste.
Träning och kvällste.
Söndagsmys. Faktiskt.
Söndagsmys. Faktiskt.

Nu tänker jag sova skiten ur sängen. GOD NATT!

/Having no regrets is all that she really wants/

Yo!
Det här har varit den tröttaste dagen på länge. Både jag och Henry called it a day efter att vi ätit lunch, det fanns inte ens chans i hela jävla universum att jag skulle få något vettigt gjort i skolan om jag stannade kvar. Kände mig helt förstörd hela eftermiddagen. Så sjukt trött. MEN jag tog mig ut och sprang en halvmil ikväll åtminstone. Kände att jag var tvungen att göra något produktivt innan läggdags liksom. Nu är det bara att ladda om och köra igen imorgon! UP AND AT ‘EM! God natt kompisar!

KAFFE♥
KAFFE♥
Mjauu
Mjauu. ”En selfiefest utan dess like” pt 230 (typ).

Kvällshäng vid datorn

Det VAR faktiskt springväder ändå! 6 km blev det, fast de kändes som åtminstone 7 för det var ganska tungt att springa i snön. God bless mina flyknits dock! Älskar verkligen de där pjucksen.
springa i snö

Eftersom jag tog mig ut och sprang så blir det lite extra häng vid datorn nu ikväll. Med TE OCH MACKA. Som varit min huvudföda i många, många år, men i synnerhet de senaste tre månaderna. Jag älskar te och macka. Bara uttrycket är så trösterikt och fint på något sätt. Vi brukade alltid ha te och macka som kvällsmat med mamma när vi var små. Få saker kan få mig att känna ett sådant lugn och liksom känslan av att vara tröstad som – säg det med mig!! – TE OCH MACKA.
Ge mig en kopp te och några ostmackor och jag älskar dig för evigt. Amen.

Te och macka, baby!

Snabba tankar efter den bästa löprundan på länge:

– Du är inne i ett jävligt bra flow om du kan finna det igen (flowet alltså) efter att trampat rakt ner i en djup vattenpöl och blött ner ena benet upp till knät.

– Kommunen borde verkligen satsa på en ljusslinga längs med grusvägen borta vid katthemmet. På det viset skulle man kunna undvika att trampa i djupa vattenpölar och bli blöt upp till knät.

– Är det bara jag som känner ett starkt behov (som jag dock står emot) att high five:a mötande löpare när man passerar varann? Ba: YOU GO! FORTSÄTT SÅ!