spend some time to rock a rhyme

mjau

Fredag!!!

Och det firar jag med att ha min finaste t-shirt! 😀 Blommigt + oversize + RUN DMC = Count me in! Boooooom. Tack H&M!

Vi hade vårt första prov/test i skolan idag. Jag behövde bara gå ut från klassrummet två gånger för att hosta (tills jag nästan kräktes) på toaletten. Hallelujah i höjden och så vidare.
Två veckor in i utbildningen och jag kunde inte vara gladare att jag valde som jag gjorde. Allt är bara FUN FUN FUN just nu. (peppar peppar)

Över å ut.

Saker jag köpt de senaste dagarna:

Jeans + senilsnören

Någon av mina jobbnätter förra helgen (jag är hyfsat säker på att det var natten mellan lördag och söndagen) så hittade jag mina älsklingsjeans i grått på rea. Klick klick. Jag hade ett par gråa jeans sommaren 2006 som jag köpte på rea på Gina Tricot. Jag älskade verkligen de där jeansen. De var dessutom mina första stuprörsjeans, minns jag nu. Som sagt, jag älskade dem. Kände mig som Kate Moss i dem. (Rent löjeväckande önsketänkande, förstås.) Sedan gick jag ner massor i vikt och de där grå stuprörsjeansen blev baggy istället – not in the good way, så att säga. Sedan dess har jag inte hittat ett par grå jeans som gett mig samma känsla som de där billiga gina-jeansen gjorde under sensommaren och hösten 2006 (som var en ganska miserabel tid i mitt liv på många sätt, men jag hade åtminstone ett par jeans som jag älskade och det betyder mer än man kan tro, I tell you! På samma sätt som ens favoritgosedjur eller en snuttefilt gjorde en trygg som liten så kan de perfekta jeansen eller solglasögonen – oh yes – ge dig samma känsla i vuxen ålder, påstå inget annat!).
Okej, de här var knappast lika billiga. Reapriset låg på drygt 700. Men det är min jeansmodell och de har den perfekta nyansen av grått. Och bortsett från att jag svettades som en gris efter att ha krängt på mig dem i 25 plusgrader så fick de mig att känna mig lite, lite mer som Kate Moss än jag gjort sedan jag använde de där gamla jeansen sista gången.

Igår hade jag ett mindre trauma när jag upptäckte att jag tappat mina älskade Ray Ban Clubmasters på Kvantum medan vi handlade. PANIKEN. Jag var helt övertygad om att jag sett dem för sista gången och i bilen hem grät jag förtvivlade och bittra tårar. Jag hade dock lämnat mitt nummer i förbutiken ifall de skulle få in dem – och vi hann knappt komma hem och plocka upp varorna förrän min telefon ringde. Någon kille hade hittat dem i entrén och lämnat in dem. Alltså!! Underbara, ärliga människor.♥ Jag = världens mest lättade och lyckliga tjej. Helt oskadda var de också.
Så idag, efter att jag och Sofia ätit lunch på stan, knatade jag in på AH Optik och pekade på ett par senilsnören som jag spanat på i skyltfönstret. Jag vill ALDRIG mer vara med om att tappa ett par av mina älsklingar! Herregud.
Jag har ju nämnt det förut: Jag måste traumatiserats av att ha tappat bort ett gosedjur eller något när jag var liten, för jag hatar verkligen att tappa bort saker. Jag mår fysiskt illa av ångesten det orsakar. Min förtvivlan står liksom inte i vettig proportion till vad det är jag saknar (även om mina Ray Bans räknas som några av mina käraste ägodelar). För mig är det som om någon dött. Som sagt: Inte vettigt. Men man kan ju inte rå för hur man känner, heller.

Mina nya följeslagare:

Jag berättade ju att vi varit och provat ut och köpt nya jeans till mig och att jag nu hittat modellen jag älskar och tänker hålla mig till så länge det är möjligt, Diesel Skinzee. Bara några snabba kommentarer om dessa raringar:

1) Kvalitén på tyget vid hällorna är under all kritik. Tjejerna i butiken berättade att de också haft sönder varsitt par och varit i kontakt med Diesel om den sugiga kvalitén – jag hade sönder dessa i provhytten. Men det här var det enda paret i min stl som de hade inne och på samma sätt som när jag träffade Tobbis så kände jag att NOPE, this is it, jag ska ha dessa om jag så måste gå över lik. Typ. Så vi fick 10% rabatt, åtminstone. Vilket ju var trevligt eftersom de då kom ner i samma pris som de övriga paren jag testat och tyckt var okej.
Jag ska sy fast den där hällan men har inte kommit mig för än.

2) Jag tycker det prickiga fodret i fickorna är så gulligt. ♥ Klar bonus på det.

Okej, that´s it. Jag tänker samla på mig dessa i så många tvättar som möjligt. Nästa gång vill jag nog ha de ljusgrå. De är underbart tunna, stretchiga och mjuka. Just som jag vill ha det!

jeansLove

Vitt är det nya svarta.

lindex, kate hudson, clothes

Ursäkta klyschan. Jag försöker inte ens vara modeblogg:igt fyndig i rubriken – från att i princip inte ha ägt ett enda vitt plagg på många, många, många år (vi snackar MÅNGA, okej?) så har jag fått dille på denna icke-färg. Allt som jag tidigare skulle ha köpt i svart vill jag nu ha i vitt. Hence: Min glädje över vårens modepalett – som till största delen är viiiit! Yay!

Jag såg de här tre i skyltfönstret på Lindex igår kväll och kände hur det där ha-begäret som alltid uppstår på våren aktiverades. Ping! Så fina!! Och uppenbarligen är jag inte ensam om att tycka det eftersom både koftan och blusen redan är slutsålda online.
Tråkiga nyheter bara: Min studentbudget för kläder uppgår endast till 0kr. Vad kan man få för det? *ser mig hoppfullt omkring*

Gaptooth ridge

Jag vet inte riktigt varför, men alltid när jag ska ta ett självporträtt med frontkameran på telefonen så får den mina framtänder att se enorma ut. Paus. Utropstecken.
Det är typ som om den har en inbyggd fisheye-effekt som enbart aktiveras när jag försöker smila upp mig och göra ett colgate-smile?
Ett av livets stora mysterium.

För övrigt så har s4:ans frontkamera lika många megapixlar (2 MP) som min första 3-telefon hade på huvudkameran. Haha! Och då (2006, fast jag skaffade den våren 2007) tyckte man att det var grymt liksom. Nu ba: ”Wtf, vad är det för 1800-talsfoto? Grynigt som fan!”
 Min s4 har 12 MP. Och det säger jag bara för att jag vill ha ett skäl till att återigen yttra mig om hur mycket jag älskar denna underbara skapelse.

En annan sak jag verkligen gillar är min nya jacka från H&M. Det är den här och det var den jag försökte fånga lite på bild när jag tog bilden här bredvid och fascinerades över mina Snurre Sprätt-gaddar.
Den är så gosig och snygg!

Rubriken förresten. Jag får förvisso större tänder på bilden, men ingen glugg åtminstone. Gaptooth ridge är en region i Red dead redemption som bara poppade upp i mitt huvud på tal om tänder. Så nu vet ni det och behöver inte grubbla er sömnlösa inatt. Nu ska jag fortsätta programmera! Tjing!

Den där lyckan…

… när du hittar en tröja som du trott att du slängt/lämnat bort och ångrat dig – på vinden! Icke slängd eller bortlämnad! 

Detta hände då mig för någon månad sedan, när jag röjde i vårt vindsförråd. I en av byrålådorna som varit helt blockerade av flyttlådor och kassar med böcker så låg den så fint hopvikt. Varför jag tyckt att det var ett bra ställe för en enda tröja någon gång för typ två år sedan kan man ju undra… men där var den i alla fall.
Känns som att ha fått en ny tröja, gratis. Hehe.
Anyways, då när jag hittade den så var det fortfarande för varmt för att den skulle komma till användning, så den fick ligga kvar där i lådan och vila lite till. Men idag var jag så frusen att det var dags för den att komma ner. Jäääh.

Och detta, mina damer och herrar, kan vara ett av de mest menlösa inläggen ni läser idag. Över och ut!

Princess

reebok, princess, sneaker
Sedärja. Till slut så har jag då ÄNTLIGEN fått tummen ur och ordnat så att jag har ett par Reebok princess i min ägo. Nu blev det ett par svarta eftersom jag tänker använda dem på jobbet (bland annat), men jag planerar att införskaffa ett par vita också – det är vita som jag har velat ha i flera år. Men för en gångs skull så fick hjärnan styra framför hjärtat vid ett shoppingtillfälle liksom.
Jag troooor att dessa kan vara en sådan där vattendelare: Antingen så älskar man dem eller så hatar man dem. Personligen tyckte jag att de var svinfula under många år, tills jag en dag i typ gymnasiet vaknade upp och insåg att de är så fula att de är fina. Sedan har jag ju haft mina ceriserosa high tops i x antal år och levt ett mycket lyckligt liv fyllt av imponerade utrop över dessa skönheter. Jag är familjär med fulsnyggheten alltså.
Personligen tycker jag att de här är att föredra om man jämför med en annan klassiker: Converse. Mina fötter mår tusen gånger bättre av dessa! Och ser dessutom nättare ut eftersom modellen är så smal.
Ja. That´s it. Det var allt jag ville visa er idag! Tack och hej leverpastej!