Det här är en kärleksförklaring till Säkert! 💘

På samma sätt som jag ibland inte med ORD kan förklara hur jag känner för Melissa Horns texter, blir jag liksom stum i fingrarna när jag ska försöka knåpa ner HUR MYCKET JAG ÄLSKAR SÄKERT!’s (aka Annika Norlins) lyrik.

Så nä, jag försöker inte ens. Jag lägger in några låt-tips istället.

Sen du kom ser jag hur bladen knoppas, löven faller, jag är ett av dom
Du är ingen ångest, jag inser jag också ska multna och allt tillhör dig
Ser himlen åter bli grå

Jag bryr mig inte om nån
Bryr mig inte om nåt annat än dig
– ”Dian Fossey” (handlar om när hon blev förälder)

Hej du, det var ju ett tag sen
Sexhundra dagar, men vem räknar precis?
Och jag tänkte jag skulle höra av mig och säga att allt är fint
[…]
Och är du fortfarande arg?
Är du fortfarande trött?
Önskar du fortfarande att vi aldrig hade mötts?
– ”Är du fortfarande arg?”

Likadana hjärnor som redan tänkt på allting när någonting hänt
Gjort om till ironi, rädd för något som känslor
Låt mig slippa vara smart i kväll
– ”Vi kommer att dö samtidigt”

Hej gamla klasskamrat till mig
Nej, jag vill inte gå på återträff och återträffa dig
Och sen en gammal tjej som är gift och har barn nu
Det var aldrig jag, det var du
Nej, vi passade aldrig ihop
För du passar inte ihop med någon
– ”Sanningsdan”

Och jag har sett dina pupiller växer
När du är med mig
Du vet inte om det än
Men det kommer att bli du och jag till slut
– ”Någon gång måste du bli själv”

Jag tror inte på att du ska laga någon av mina trasigheter
Men du vill vara med
Hålla mig om ryggen när jag lagar mig
– ”Modifiering”

Allting var en öppen yta och man gick i nån riktning
Som man tänkte skulle göra att man fattade mer
– ”Det ska hända dig med”

BÄST just nu!! Tips! Tips!

Lite grejer som gör mig lycklig eller bara gör livet slightly vassare för stunden: 

TILL HÅRET! (L’oreal Stylista ”The Big Hair Spray” och Sebastian ”Drynamic” torrschampoo.

 

TILL MINA MÖRKA RINGAR! (Studio Fix Perfecting Stick från MAC)

 

TILL NYLLET! (Makeup Mist & Set och Poreless Face Primer från E.l.f)

 

🎶🎧💕

 

Min lägenhet. 💖

✨/The best thing you could do is just to ignore me/ ✨

Vibes:

YO.

Boop.

SOMMARTID! Hah! Hur kom vi fram hit? Varför går jag alltid runt i någon slags uppfattning om att det NYSS var nyår? Alltså, ÅRET RUNT? Visst är det ett tecken på åldrande? Ack och ve.

Jag tog ur mina extensions (igen) i fredags och det känns… okej. Men det tar liksom ett tag att vänja sig. Känner mig extremt NAKEN, RÄDD och EXPOSED med bara mitt egna fjösiga, nordiska hår.
Det ÄR dock alltid skönt att kunna göra sådant som de som aldrig använt extensions tar för givet, typ sätta upp en slarvif tofs utan att behöva göra en 360-graders koll att inga fästen tittar fram, klia sig som en apa i hårbottnen eller att föna håret utan en strategisk krigsplan (som tar minst 20 minuter).
Ändå… älskar jag mina extensions, haha. Alltså på riktigt. KÄNSLAN när man har nyyyya, fräscha och underbart svallande, fylliga längder… Ahhh.

Eftersom jag inte tränat ordentligt på typ hela vintern så känner jag mig dock som the Blob nu när jag inte ens har extra hår som liksom drar åt sig uppmärksamheten. Plus att jag av lite olika anledningar som vi inte behöver gå in på här har superproblem med att jag samlar på mig vätska i kroppen igen. GAH. GAAAAAHHHHHHHHHHH.
Eftersom det är min kropps sätt att hantera typ… ALLT, så leder det även till att när jag väl börjar träna igen så blir jag extra svullen i början. Hahhhah. Åh, the irony.

Ni vet när det bara känns som att man måste bita ihop och bara streeeeeta på, tills man förr eller senare når någon slags milstolpe? Så kändes vintern pga uppbrottet. Nu känns DET bättre, men nu är det bara att smacka på den inställningen på kroppen och träningen istället.

PUSS!

/In this tug of war you always win / Even when I’m right/

On the first page of our story
The future seemed so bright
Then the saint turned out so evil
I don’t know why I’m still surprised

Even angels have their wicked schemes
And you take that to new extremes
But you’ll always be my hero
Even though you’ve lost your mind

  – 💔🖤

Jag älskar hur den här låten börjar: så odramatiskt och självklart, som om det är mitt i ett samtal som aldrig riktigt tog slut. Det är ju ofta så det känns i ett uppbrott, så mycket som blir osagt trots allt som sägs under tiden det äger rum.

Och sedan går det upp i rök, det som inte sades, tillsammans med det som var. Och det är både en lättnad och en sorg. Men när man kliver ut ur mörkret och röken skingras så känner man sig ändå lättare. Sorgen är inte betungande på samma sätt längre. Den bara är. Du glömmer den till och med och känner den bara när du blir specifikt påmind om den. Och då, med lite tur: Då blir den nästan något fint. Den lärde dig något och den betydde något.

Spotify wrapped 2017

Det börjar bli något av en tradition i vår klass-chat med mina Fendiez, det här att dela våra spotify wrapped-resultat. När de började med det 2015 så bjöd det på en del munterhet, i synnerhet när det visade sig att min mest spelade artist var… One Direction. NOTERA att det var året efter att Taylor tog bort all sin musik från spottan, så minst 25% av mitt musiklyssnande var tvunget att vara i annan spelare än Spotify.
Men… jag står för min kärlek till 1D goddammit!! Hahahah. Hallå, ”Story of my life”, ”You & I”, ”18”, ”The night changes”, ”Happily”!! Say no more, bitcheeeez. *mic drop*

Till mitt försvar så var dock min mest spelade låt det året Phoebe Ryan’s ”Mine”.  
Förra året var det ”Hummingbird” med Kyla LaGrange. 
Och jag äääälskar det faktumet, för de låtarna säger så mycket om hur mina år var. I put it together and fix myself eventually (”Mine”) och I’m a light left on, still waiting for the moment (”Hummingbird”)… *suckar och romantiserar vad som var både ångestfyllt men fint*
Ingen av dessa kom som en överraskning för mig, men i år var jag inte lika övertygad om att jag kunde gissa med 90% säkerhet vilken som skulle vara EL NUMERO UNO. Det fanns några kandidater. Rebecca & Fionas ”Shotgun” tex (som lyckades bli min 3:e mest spelade låt förra året, trots att den släpptes i mitten av november – ni hajar min faiblesse för repeat va?). MEN det blev Kyla igen!! Inte någon jätteskräll, but still.

Och well, vill ni ha runt 20 minuters KVALITIATIV poplyssning så BÖR ni knappa in min 5-i-topp. Juuust sayin’. 🎶✨🔥😜

November 🖤 | Några favoritsaker

✨/This is why we can’t have nice things, darling/ Because you break them / I have to take them/✨

Det är tre år sedan ”1989” släpptes. Åhhh vad jag har lyssnat på det albumet! INGET annat album har så MAXAT med minnen, känslor och upplevelser kopplade till sig för mig, som det har. Det var liksom som att releasen av den skivan var startskottet för de tre mest händelserika åren i mitt liv so far.
Varje album-release med Taytay är speciell, men den här känns liksom lite extra allt tack vare sin föregångare.

Reputation handlar till stor del om avslutade relationer – både gällande kärlek och vänskap. Om att säga BUH-BYEEE till människor som faktiskt inte bidrar med något riktigt bra, utan bara stjäl din tid och energi. Som skapar drama av inget och som saknar självinsikt. ”I did something bad”, ”Look what you made me do” och ”This is why we can’t have nice things” håller fanan högt där.
Och så om kärlek, när den är bra. ”New years day”, ”Call it what you want” och ”King of my heart” är underbara exempel på det temat (även om den första förvisso har ett styng av melankoli).

Mina favoriter JUST NU är: ”This is why we can’t have nice things”, ”Getaway car”, ”New years day” och ”Delicate”.

Så. Jag behövde bara få ur mig lite Reputation-snack. 😁 Nu ska jag träna, sedan är det BACHELORETTE! Wehooo.

💜 / Peach light in the morning / stays with me til’ evening / ✨

Musik: 
Maja Francis – Saved by the summer 🌸⭐️💔
Phoebe Ryan – James has changed 💚🖤
Taylor Swift – …Ready for it? + Gorgeous 👸🏼🙋🏼
Lady Gaga – The Cure ✨🔥

Titta på-tips: 
Gaga: Five foot two (Netflix, dokumentär)
The Deuce (HBO, dramaserie)

Beroende:
Marabou Daim Bites 🤤