Spotify wrapped 2017

Det börjar bli något av en tradition i vår klass-chat med mina Fendiez, det här att dela våra spotify wrapped-resultat. När de började med det 2015 så bjöd det på en del munterhet, i synnerhet när det visade sig att min mest spelade artist var… One Direction. NOTERA att det var året efter att Taylor tog bort all sin musik från spottan, så minst 25% av mitt musiklyssnande var tvunget att vara i annan spelare än Spotify.
Men… jag står för min kärlek till 1D goddammit!! Hahahah. Hallå, ”Story of my life”, ”You & I”, ”18”, ”The night changes”, ”Happily”!! Say no more, bitcheeeez. *mic drop*

Till mitt försvar så var dock min mest spelade låt det året Phoebe Ryan’s ”Mine”.  
Förra året var det ”Hummingbird” med Kyla LaGrange. 
Och jag äääälskar det faktumet, för de låtarna säger så mycket om hur mina år var. I put it together and fix myself eventually (”Mine”) och I’m a light left on, still waiting for the moment (”Hummingbird”)… *suckar och romantiserar vad som var både ångestfyllt men fint*
Ingen av dessa kom som en överraskning för mig, men i år var jag inte lika övertygad om att jag kunde gissa med 90% säkerhet vilken som skulle vara EL NUMERO UNO. Det fanns några kandidater. Rebecca & Fionas ”Shotgun” tex (som lyckades bli min 3:e mest spelade låt förra året, trots att den släpptes i mitten av november – ni hajar min faiblesse för repeat va?). MEN det blev Kyla igen!! Inte någon jätteskräll, but still.

Och well, vill ni ha runt 20 minuters KVALITIATIV poplyssning så BÖR ni knappa in min 5-i-topp. Juuust sayin’. 🎶✨🔥😜

November 🖤 | Några favoritsaker

✨/This is why we can’t have nice things, darling/ Because you break them / I have to take them/✨

Det är tre år sedan ”1989” släpptes. Åhhh vad jag har lyssnat på det albumet! INGET annat album har så MAXAT med minnen, känslor och upplevelser kopplade till sig för mig, som det har. Det var liksom som att releasen av den skivan var startskottet för de tre mest händelserika åren i mitt liv so far.
Varje album-release med Taytay är speciell, men den här känns liksom lite extra allt tack vare sin föregångare.

Reputation handlar till stor del om avslutade relationer – både gällande kärlek och vänskap. Om att säga BUH-BYEEE till människor som faktiskt inte bidrar med något riktigt bra, utan bara stjäl din tid och energi. Som skapar drama av inget och som saknar självinsikt. ”I did something bad”, ”Look what you made me do” och ”This is why we can’t have nice things” håller fanan högt där.
Och så om kärlek, när den är bra. ”New years day”, ”Call it what you want” och ”King of my heart” är underbara exempel på det temat (även om den första förvisso har ett styng av melankoli).

Mina favoriter JUST NU är: ”This is why we can’t have nice things”, ”Getaway car”, ”New years day” och ”Delicate”.

Så. Jag behövde bara få ur mig lite Reputation-snack. 😁 Nu ska jag träna, sedan är det BACHELORETTE! Wehooo.

💜 / Peach light in the morning / stays with me til’ evening / ✨

Musik: 
Maja Francis – Saved by the summer 🌸⭐️💔
Phoebe Ryan – James has changed 💚🖤
Taylor Swift – …Ready for it? + Gorgeous 👸🏼🙋🏼
Lady Gaga – The Cure ✨🔥

Titta på-tips: 
Gaga: Five foot two (Netflix, dokumentär)
The Deuce (HBO, dramaserie)

Beroende:
Marabou Daim Bites 🤤

/I’ll go beyond our fighting borders/ if you needed that from me/

Det här är en FAVORIT I REPRIS. Tycker att den här är så mysig (MEN JA, jag ORKAR inte med hur mycket jag använder det ordet numera) och av någon anledning känns den extra fin att ha i öronen när man sveps med i morgonrusningen i kollektivtrafiken. Med andra ord: Det här är en låt som får mig att le fånigt för mig själv på tuben.

However… videon är oooohhh-so-cheesy. Men det är okej. Allt är förlåtet när det är såhär trallvänligt. La-da-da-daah.

Höst!! Hurra!

Typot med det extra s:et STÖR mig SÅ INTENSIVT. Men jag är för upptagen och viktig för att ha tid att justera det.

Jag har haft en… hm… Lite rörig vecka. Fast röran var mest i mitt huvud just den här veckan, hehe. Det berodde främst på att jag var tvungen att ta mig en ordentlig funderare och på sätt och vis omvärdera min PLAN. Ni vet, den där planen som man nästan har utan att man riktigt vet om det själv?
Jag var tvungen att fatta ett beslut – ett JÄTTEHÄRLIGT och FANTASTISKT beslut, ska tilläggas – och när jag står inför så stora val som det här var, så får jag EXTREM ångest. För ärligt talat: När du har två exakt lika grymma alternativ, hur i helvete väljer man?! Svaret är magkänslan, jag vet, jag vet.
Fast det var närapå omöjligt att känna av vad den sade den här gången. MEN nu har jag gjort mitt val och det känns skönt, främst för att den där fasen när man går i valet och kvalet är vidrig. Och nu kan jag äntligen bara slappna av och fokusera på fortsättningen. Hurra!!

Mina tankar har en tendens att hamna i något av en domino-situation när de väl har satt igång de stora kugghjulen. Därför har den här veckan varit en sådan där när man ifrågasätter saker, gärningar och relationer för min del. Vad behöver jag i mitt liv för att känna mig tillfreds och lycklig? Vad skulle jag må bättre av att – i brist på bättre uttryck – plocka bort?

Alla har vi väl relationer som i princip bara finns där för att de alltid gjort det. När man får ut absolut noll och inget av dem: Varför har man kvar dem? Det känns som det oftast rör sig om barmhärtighet. I tio års tid har jag aktivt hållit avstånd från någon, ändå känns tanken att säga rakt ut till den här personen att jag klarar mig alldeles utmärkt utan den som en onödigt grym handling. Att dennes vara eller icke vara i mitt liv idag gör varken från eller till.
… BORTSETT från de stunder när man hörs av och man blir påmind om hur långt ifrån den här personen man är idag. Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag är inte den tjejen som den här personen var vän med, längre. HERRE-MIN-GUD vad jag INTE är henne längre. När jag tänker på det… Jag talar inte ens på samma sätt längre. Min integritet har växt medan mitt tålamod för vissa beteenden har krympt.
Den här veckan kände jag hur jag stod på kanten och tvekade, för vad är egentligen värst: Att låtsas ha kvar något som inte längre finns för att du inte vill såra någon, medan åren går… eller att vara bryskt uppriktig?

För att avrunda med något lättsammare:
Höjdpunkterna på veckan var FRUKOSTKLUBB med några av mina älsklings-fendrar, TAYTAY:s nya SINGELSLÄPP och kräftskiva med Daniels familj igår. 💖 🎉

 

”I am no longer accepting the things I cannot change. I am changing the things I cannot accept.”
– Angela Davis

🌈 | No one is You | That is your power | ⭐️

Musik:
Kyla La Grange – Violet Blue 💜💙
Axwell^Ingrosso – More Than You Know (jag stör mig på att den är som en alternativ version av deras Sun is shining, men jag gillar den likt förbannat) 🎉
Carly Rae Jepsen – Your type 🎀

Boktips: 
Drew Barrymore – Wildflower (Tips-tips: Ljudboksversionen läser Drew själv. Jag vågar påstå att det höjer underhållningsvärdet en extra nivå… Well, duuuh. Men ni fattar.) 💁🏼🌻
Cat Marnell – How to murder your life (samma här: Författaren själv läser boken. Och det är något av det mest underhållande, mörkaste och ärligaste jag läst/hört på SÅ LÄNGE.)💊💉👸🏼
Carrie Fisher – The princess diarist (tredje gången gillt: Fina, fantastiska Carrie läser den här ”typ memoaren”.) ✨
Summa summarum gällande boktipsen: Tre fantastiska självbiografier av tre grymma kvinnor. 

Filmtips:
To the Bone 
med bl a Lily Collins och Keanu Reeves. Finns på Netflix.

/You better have my money when I come to collect/ PAY UP/ PAY UP/

GRLPWR-playlist:  Holler (Promise land remix) - Rebecca & Fiona | Amy - Little Jinder | Your song - Rita Ora | Sixteen - Chelsea Cutler | Violet blue - Kyla La Grange | GIRLS GIRLS - Icona Pop | Pay me - Rebecca & Fiona | Money - Rebecca & Fiona
Min lördag so far i bilder och ljud. TJEJLÖRDAG, JÄÄHH.

Igår var en sjukt bra musikfredag, R&F släppte två nya låtar och Little Jinder släppte sin nya singel. YASSS. Alla tre får toppbetyg, men Jinder vinner den här gången. Amy är en riktig hojta-med-i-refrängen-och-vifta-farligt-med-vinglaset-dänga. Mmmm. ”Jag slutade tro för längesen, men jag vill tro på kärleken igen.” FINT.💖 💖 💖