Spotify wrapped 2017

Det börjar bli något av en tradition i vår klass-chat med mina Fendiez, det här att dela våra spotify wrapped-resultat. När de började med det 2015 så bjöd det på en del munterhet, i synnerhet när det visade sig att min mest spelade artist var… One Direction. NOTERA att det var året efter att Taylor tog bort all sin musik från spottan, så minst 25% av mitt musiklyssnande var tvunget att vara i annan spelare än Spotify.
Men… jag står för min kärlek till 1D goddammit!! Hahahah. Hallå, ”Story of my life”, ”You & I”, ”18”, ”The night changes”, ”Happily”!! Say no more, bitcheeeez. *mic drop*

Till mitt försvar så var dock min mest spelade låt det året Phoebe Ryan’s ”Mine”.  
Förra året var det ”Hummingbird” med Kyla LaGrange. 
Och jag äääälskar det faktumet, för de låtarna säger så mycket om hur mina år var. I put it together and fix myself eventually (”Mine”) och I’m a light left on, still waiting for the moment (”Hummingbird”)… *suckar och romantiserar vad som var både ångestfyllt men fint*
Ingen av dessa kom som en överraskning för mig, men i år var jag inte lika övertygad om att jag kunde gissa med 90% säkerhet vilken som skulle vara EL NUMERO UNO. Det fanns några kandidater. Rebecca & Fionas ”Shotgun” tex (som lyckades bli min 3:e mest spelade låt förra året, trots att den släpptes i mitten av november – ni hajar min faiblesse för repeat va?). MEN det blev Kyla igen!! Inte någon jätteskräll, but still.

Och well, vill ni ha runt 20 minuters KVALITIATIV poplyssning så BÖR ni knappa in min 5-i-topp. Juuust sayin’. 🎶✨🔥😜

Studenter! … och tankar kring dem och det.

Ett hopkok av skärmdumpar från min weheartit. Till höger kan ni se en liten tidsdödare jag börjat roa mig med: Att ge mina favoritsnyggon flower crowns (aka blomsterkransar, fast det låter ju waaay coolare på engelska, yass?) med hjälp av blomdekalerna i Aviary-appen. 🌸😁

Vi åt en sen frukost idag, såpass sen att det faktiskt är mer korrekt att kalla den brunch. Jag hade öppnat upp köksfönstret och glasen på balkongen och nedifrån vägen och centrum hördes hojtandet och tutandet från studentflaken.

Jag får alltid en så bitterljuv känsla i kroppen när jag tänker på studenten, alltså min egen. Det var en underbar dag på många sätt, men jag – liksom så många andra – vaknade upp med en känsla av ”WTF SKA HÄNDA NUDÅ?!” dagen efter.
Jag blir faktiskt illa till mods av att minnas det. Önskar att jag den dagen hade kunnat få se som en skärmdump av mitt liv idag, fått KÄNNA hur mitt liv är idag. Bara i en sekund. Det hade räckt: varit lite svalkande balsam på min oroliga, ängsliga, tonårsångest:iga och så jätte-jätte-vilsna själ. [insert tonerna av Anna Ternheims tolkning av ”Shoreline”]
(lyssnade faktiskt på den på repeat dagen efter studenten, i sann emo-anda)

Jag är definitivt inte avundsjuk på dem, men jag gläds åt deras glädje. Det är något så oskuldsfullt och naivt i den – livet har helt enkelt inte hunnit vara en utmaning för de flesta av dem än. Och det är bra. Det är en av fördelarna med att växa upp i ett land som Sverige.

När jag tog studenten:
– var jag ihop med en kille som inte var snäll. Han var faktiskt en jävligt oskön snubbe, enkelt uttryckt.
– hade jag just färgat håret mörkt igen efter att ha varit blond sedan sjätte klass.
– doftade jag av Britney Spears första edp ”Curious”.
– rökte jag. Inte bara feströkte alltså, utan jag var en rökare. Ugh.
– var jag arbetslös hela sommaren. Därefter jobbade jag som diskplockare på Storpub i Nynäs en gång i månaden medan jag pluggade på komvux.

Inte mycket är som då, nu. Tack gode gud. Det mesta känns ju liksom ganska naturligt att det inte är detsamma idag.
Vi pratade om det där med att jag var ihop med en så sjukt oskön snubbe och att det ju är något som är ganska vanligt för tjejer i den åldern, det där att finna sig i att behandlas illa och förminska sig själv i ett förhållande. Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag kan ju se ett samband mellan att jag själv kände mig så vilsen just då (”Vad ska jag göra när jag blir stor?”, ”Vem är jag egentligen?”, ”Vad håller jag på med?” etc) och det faktum att jag var med någon som a) var 5 år äldre (”vuxen” i mina ögon vid det tillfället. HA. HA. HA.) och b) ansåg sig ha rätt att bestämma åt mig vad jag hade för åsikter och vad jag ville och borde göra med mitt liv.

Det var ju enkelt. Om jag inte själv vet vad jag vill så kan jag ju lika gärna låta någon annan berätta det för mig.
Weeeell… Det visade sig ju relativt snabbt ändå att så inte var fallet. Men jag var ändå ihop med honom i exakt ett år. Synd på ett säkert annars trevligt år.

Det är många, många år sedan jag använde ”Curious” sista gången. Men det var min signaturdoft ett tag och jag tycker fortfarande om den – bara inte på mig. Men när jag känner en dust av den komma mot mig från någon på tuben eller på stan så blir jag glad och nostalgisk. Den påminner mig om en tid som är behagligt avlägsen.

Rökningen, komvux, diskplockningen. Det är de där lite trista, grå sidorna av livet. De som mest är utfyllnad och inte ger något specifikt innehåll. Mixen av de tre sakerna tillsammans ger mig lite lätt ångest. Överlag när jag tänker på mitt liv mellan studenten och fram till sommaren året efter, när jag började på DG, så ser jag det framför mig i grått. Men ärligt talat har minnena från den perioden bleknat. Det är trots allt över 10 år sedan. (HERREGUD.)

Onsdag!

Har haft en major girlcrush på Rebecca och Fiona ett tag nu. Jag försöker utveckla en stil som är en hybrid av dem, Kyla La Grange, Taylor Swift och skandinaviskt torr (in a good way). PÅ RIKTIGT. #STYLEGOALS 🦄💁🏼

Iaf. I den här låten sjunger de ju om sina Buffalo-skor. Att ha ett par Buffalo’s var min högsta dröm när jag gick i 5:an, 6:an och 7:an. På riktigt. Det var DRÖMMEN. Jag fick aldrig några. MEN vi brukade bytlåna skor av varann, så jag fick ändå gå runt i Linas beige:a och Evelinas svarta i några veckor. Det var ljuvligt.
Buffaloskorna införskaffades då som nu på Sko Uno (klicka för att få nostalgitrippen 3000, förutsatt att du är född på 80-talet och gick i högstadiet i slutet av 90-talet) här i Stockholm. Det ligger precis i närheten av 3’s servicecenter där jag ju varit en frekvent besökare under sommaren. Alltså… Bara att se skylten och skorna i skyltfönstret ger mig nästan gåshud. När jag lämnade in min iphone sista gången (nu har jag haft den tredje i snart två veckor och so far so good!! *peppar peppar*) så tog jag tillfället i akt att gå in och klämma och känna på dessa för mitt 13-åriga jag totalt ouppnåeliga heliga graaler till skor. Sådär knarrigt nya och skinande blanka. Alltså. Jag skulle kunna köpa paret i rosa satin bara för att ha som prydnad.😻😅

SAYONARA 👋🏻

En dag i ensamhet *tokroligt musikmontage*

Yo.
Ni vet när man har en dag som från början är frivilligt självständig, så att säga, men ju längre den lider desto mer känner du att du är trött på ditt eget sällskap och hellre skulle hänga med någon annan? Men alla är redan upptagna med annat (eftersom du kom till denna insikt lite för sent), eller jobbar, eller blablabla. Aa. Så var min dag.

Den började tidigare än jag tänkt, eftersom en elektriker ringde på dörren strax före åtta för att förvarna om att de skulle stänga av strömmen i tio minuter. Jaja. Jag hade vaknat till en liten stund tidigare och funderat på om jag skulle gå upp, men valt att sova lite till. Det hade ju varit ett lysande alternativ i det här läget: att somna om och sova förbi den där strömlösa stunden. Men det tyckte såklart inte min kropp, som var pigg som en mört – troligtvis till följd av att hjärtat tog ett jätteskutt av ringklockan. Så det var bara att gå upp och vänta på ström och frukost.
Strax efter tolv så kom det pakeeeet:
macbookairbeats
YES. Jag har gått över till den mörka sidan. Alltså, på riktigt. I min klass är det inte ens ett skämt, utan blodigt allvar. PC vs MAC. (Fan vad jag längtar efter min klass btw. På måndag får jag se deras gulliga nunor igen, weee!)
Jag är mest uppspelt över att den är så tunn och lätt. Min gamla laptop har inte bara blivit smärtsamt seg utan är dessutom en KLUMP. Jag kommer att få bättre hållning av att slippa släpa på den!
Och så fick man med ett par feta hörlurar på köpet. Åh. Ljudet. ♥
Jag var lite fundersam efter att ha lagt ordern och ångrade mig lite halvt att jag inte tog rosa lurar, men nu är jag glad att jag valde de vita. De står sig bättre i längden liksom.

När jag ledsnade på att mecka med datorn – och rastlösheten började sätta in – så tog jag cykeln och åkte ut på ringvägen.
2015-08-13 16.12.04

Hemma igen. Det var nu tristessen satte klorna i mig på allvar. SÅ. JÄVLA. UTTRÅKAD.
Men jag och Puff gick ut lite. Min lilla tiger.
2015-08-13 18.46.45

Och kvällen spenderades med te och mackor framför Clueless. Det var många år sedan jag såg den nu och jag blev bara så sugen på att frossa i lite nostalgisk romantik. Den är ju så braaaaa!!!

2015-08-13 23.14.49


Bra saker: 8 augusti [Finland edition]

Min mugg med hästmotiv tecknat av Lena Furberg.

lena-furberg-mugg-brasaker

Jag har inte sådär supermycket minnen från när jag var typ 9-11 år gammal. Ni vet den där tiden mellan att man är en liten unge och en tonåring, man är för stor för de barnsligaste grejerna men för liten för att ha hjärnan ska ha kapats av pubertala hormoner.
However. Något som jag faktiskt minns från den perioden av min barndom är att a) jag var hästtokig. HÄÄÄÄÄST!!!! TOOOOKIIIIG!!!! och b) En av mina hobbies var att rita hästar. Och då övade jag stenhårt för att försöka rita lika fina hästar som tidningen Min Häst’s bästa serietecknare, Lena Furberg. Det fanns ”kurser” i tidningen där Lena delade med sig av tips på hur hon gjorde när hon tecknade fram sina serier och dessa satt jag med tungan i mungipan och kisande, koncentrerad blick och försökte följa. Jag blev aldrig lika bra som Lena, men än idag är hästar det enda som jag är någorlunda bra på att rita.

På en K market i Finland släntrade jag runt bland porslinet och fick först syn på ett gäng muggar med Mulle-motiv (Min Häst’s maskot, för er icke insatta n00bs) vilka direkt slungade mig in i en nostalgisk sinnesstämning. När jag kom närmare fick jag syn på den här, med tre vita arabhästar. Och okej, Lena må vara svensk, men jag har ju minnen till varenda en av mina många, många muggar. Och den här kommer alltid att påminna mig om Finland. Rackarns fin är den.
Och vem sa att man måste komma hem med en Mumin- eller Iittala-mugg bara för att man är på besök i de tusen sjöarnas land?

Rosor, porslin och gryningen

Sådana här rosa små rosor får mig att tänka på flickrum och ungdomsböcker. Troligtvis för att jag hade dem på både tapeter och lakan när det begav sig.
rosor1

I onsdags åt jag och Danne veggoburgare och eftersom jag inte hade mitt bästa bbq-glaze-recept från Linas matkasse till hands så fick jag jobba utifrån eget huvud. Den blev lyckad! Var tvungen att samla braggingpoints från Julia på snapchat.
Och burgarna blev goda. Dessutom tycker jag att det där porslinet är så snyggt.♥
glazeburgare

Mer mat! (Och mer fint porslin♥ Som tyvärr har slutat säljas.) Mitt sug efter buffelost blev inte stillat av hamburgarna i onsdags, så igår gjorde jag något så ovanligt som att laga mat till endast mig! Det blev bönpasta, ruccola och en faktiskt rent magisk tomatsås (ni vet med honung, färsk basilika, sambal, pesto arrabbiata…) – toppad med buffelmozzarella, såklart. Jag dog självgodhetsdöden + förnöjdsamhetsdöden.
2015-07-24 14.51.03

Jag tar väl hand om mina minirosor på balkongen i år. Jag är som en gammal excentrisk dam som maniskt rår om sina blommor.
rosor2

Säga vad man vill om att börja jobba 05.00, men jag älskar verkligen att gå upp med solen.
2015-07-25 04.14.46

Sedan blir det bara bättre av att jobba med mitt lilltroll hela dagen!
2015-07-25 06.30.06

Det är lördag. Även om det lika gärna kunde vara typ tisdag for all I know. Men jag och Pulia firade detta med att luncha i hamnen och ta varsin frozen youghurt med MASSOR AV TOPPINGS till efterrätt.
2015-07-25 13.44.26-1

Återträff med en gammal (fiktiv) vän.

Bridget Jones Mad about the boy
Såg nu att redigeringen blev rent ut sagt apkass på bilden, ledsen att den är blurrig och ful! #fail

Nappade åt mig den tredje Bridget Jones-boken när jag stod i kön på Willys i lördags. Jag har tänkt skaffa den sedan den kom ut, men så har det inte blivit av. Jag har hört lite blandad kritik om den, bland annat hos Josey , så det är nog skälet till att jag inte gjort mig någon brådska. Det låter liksom så… avlägset den Bridget man är van vid. Men nuså! Måste bara läsa ut boken jag läser för tillfället först.

Jag är aldrig riktigt i synk med Bridget rent åldersmässigt, känner jag. Jag läste de första två böckerna om och om igen från att jag gick i nian och genom gymnasiet och i dem så är ju Bridget 32-33. Nu när jag börjar komma ikapp henne där så går hon och blir 51(!). Typiskt.
Älskade verkligen de där böckerna – och filmerna. Jag blir helt nostalgisk av att tänka på dem. Jag kan se den gula, tummade pocketboken med de där röda läpparna ligga på nattduksbordet i mitt flickrum framför mig, hur tydligt som helst. Av någon anledning så ger det mig vårkänslor.

Oh well. Jag får återkoppla till detta när jag faktiskt läst boken. Nu ville jag bara dela med mig av min förväntan! Heehe.

Episkt på så många nivåer!

Peter Cetera – The Glory of love

Hörde den här på Lugna favoriter i bilen igår. Jag kände inte igen den från min Chicago-samling (för den formligen skriker Chicago) vilket fick sin förklaring med det faktum att det faktiskt bara är Peter Cetera från gruppen/bandet som har gjort den här 80-talsgoingen. Älskar låten! Älskar videon! Har inte sett filmen!
Peters hår. Peters tänder – och de har en framträdande roll i videon, I gotta say. Peters awkward dance moves i videons slutskede. Maaaaaaaaaaaaaagiskt! Blir så lycklig av sådant här!