När ett till synes litet inköp kan göra hela din dag.

Jag köpte de här tofsarna idag på Kicks och jag ääääälskar dem! Utöver att vara snälla mot håret så är de ju så fina, så fina.
(De senaste två åren har jag ENBART använt Blax och Invisibobble som ju också är snälla mot håret, men de här är liksom lite mer ”vardagspiffiga” och det gillar jag. ??)
2015-12-30 17.23.44-1
Mitt hår är verkligen ett katastrofområde just nu. Blekning, vinter och det faktum att det mest stressfyllda året i mitt liv nu går mot sitt slut har tagit ut sin rätt på det, minst sagt. Jag har övervägt att kapa det… Men sedan känner jag att NEJ! Jag vill fan ha långt hår nu! Jag får härda ut den här risiga perioden, låta det slitna växa ut och bli längre och sedan klippas av eftersom.
För mig är ju att ha långt hår samma ovana känsla som för de som har haft det i alla år och sedan klipper sig jättekort.

Oh well. Jag ville bara visa mina fina tofsar. Över och ut!

Rosor, porslin och gryningen

Sådana här rosa små rosor får mig att tänka på flickrum och ungdomsböcker. Troligtvis för att jag hade dem på både tapeter och lakan när det begav sig.
rosor1

I onsdags åt jag och Danne veggoburgare och eftersom jag inte hade mitt bästa bbq-glaze-recept från Linas matkasse till hands så fick jag jobba utifrån eget huvud. Den blev lyckad! Var tvungen att samla braggingpoints från Julia på snapchat.
Och burgarna blev goda. Dessutom tycker jag att det där porslinet är så snyggt.♥
glazeburgare

Mer mat! (Och mer fint porslin♥ Som tyvärr har slutat säljas.) Mitt sug efter buffelost blev inte stillat av hamburgarna i onsdags, så igår gjorde jag något så ovanligt som att laga mat till endast mig! Det blev bönpasta, ruccola och en faktiskt rent magisk tomatsås (ni vet med honung, färsk basilika, sambal, pesto arrabbiata…) – toppad med buffelmozzarella, såklart. Jag dog självgodhetsdöden + förnöjdsamhetsdöden.
2015-07-24 14.51.03

Jag tar väl hand om mina minirosor på balkongen i år. Jag är som en gammal excentrisk dam som maniskt rår om sina blommor.
rosor2

Säga vad man vill om att börja jobba 05.00, men jag älskar verkligen att gå upp med solen.
2015-07-25 04.14.46

Sedan blir det bara bättre av att jobba med mitt lilltroll hela dagen!
2015-07-25 06.30.06

Det är lördag. Även om det lika gärna kunde vara typ tisdag for all I know. Men jag och Pulia firade detta med att luncha i hamnen och ta varsin frozen youghurt med MASSOR AV TOPPINGS till efterrätt.
2015-07-25 13.44.26-1

Saker jag köpt de senaste dagarna:

Jeans + senilsnören

Någon av mina jobbnätter förra helgen (jag är hyfsat säker på att det var natten mellan lördag och söndagen) så hittade jag mina älsklingsjeans i grått på rea. Klick klick. Jag hade ett par gråa jeans sommaren 2006 som jag köpte på rea på Gina Tricot. Jag älskade verkligen de där jeansen. De var dessutom mina första stuprörsjeans, minns jag nu. Som sagt, jag älskade dem. Kände mig som Kate Moss i dem. (Rent löjeväckande önsketänkande, förstås.) Sedan gick jag ner massor i vikt och de där grå stuprörsjeansen blev baggy istället – not in the good way, så att säga. Sedan dess har jag inte hittat ett par grå jeans som gett mig samma känsla som de där billiga gina-jeansen gjorde under sensommaren och hösten 2006 (som var en ganska miserabel tid i mitt liv på många sätt, men jag hade åtminstone ett par jeans som jag älskade och det betyder mer än man kan tro, I tell you! På samma sätt som ens favoritgosedjur eller en snuttefilt gjorde en trygg som liten så kan de perfekta jeansen eller solglasögonen – oh yes – ge dig samma känsla i vuxen ålder, påstå inget annat!).
Okej, de här var knappast lika billiga. Reapriset låg på drygt 700. Men det är min jeansmodell och de har den perfekta nyansen av grått. Och bortsett från att jag svettades som en gris efter att ha krängt på mig dem i 25 plusgrader så fick de mig att känna mig lite, lite mer som Kate Moss än jag gjort sedan jag använde de där gamla jeansen sista gången.

Igår hade jag ett mindre trauma när jag upptäckte att jag tappat mina älskade Ray Ban Clubmasters på Kvantum medan vi handlade. PANIKEN. Jag var helt övertygad om att jag sett dem för sista gången och i bilen hem grät jag förtvivlade och bittra tårar. Jag hade dock lämnat mitt nummer i förbutiken ifall de skulle få in dem – och vi hann knappt komma hem och plocka upp varorna förrän min telefon ringde. Någon kille hade hittat dem i entrén och lämnat in dem. Alltså!! Underbara, ärliga människor.♥ Jag = världens mest lättade och lyckliga tjej. Helt oskadda var de också.
Så idag, efter att jag och Sofia ätit lunch på stan, knatade jag in på AH Optik och pekade på ett par senilsnören som jag spanat på i skyltfönstret. Jag vill ALDRIG mer vara med om att tappa ett par av mina älsklingar! Herregud.
Jag har ju nämnt det förut: Jag måste traumatiserats av att ha tappat bort ett gosedjur eller något när jag var liten, för jag hatar verkligen att tappa bort saker. Jag mår fysiskt illa av ångesten det orsakar. Min förtvivlan står liksom inte i vettig proportion till vad det är jag saknar (även om mina Ray Bans räknas som några av mina käraste ägodelar). För mig är det som om någon dött. Som sagt: Inte vettigt. Men man kan ju inte rå för hur man känner, heller.

Meteor

Idag har vi varit i Farsta och shoppat lite, främst inför Jenny & Jens´ bröllop som är om mindre än två veckor nu. Äntligen så är vi helt klara med våra outfits, både jag och Tobbis, det känns jätteskönt.
På vägen ut till bilen så mötte jag Fedex-budet som kom med mina ”höstsolglasögon”: Ett par Ray Ban Meteor i färgen ”Havana” (de ser dock svarta ut på bilden, men det är de inte). Jag har ju velat ha dessa raringar länge nu men inte fått tummen ur. Nu var det dags. De är så fina. ♥ Som en lite kantigare modell av Wayfarer.
Ray Ban Meteor

Jag handlade även några vardagstoppar till i höst på H&M. H&M har en bra höst, måste jag säga! Massor av snygga grejer ju.
Jag känner mig helt färdig efter att ha sprungit i affärer hela dagen… Men alldeles strax ska vi bege oss till biografen för att se ”Guardians of the galaxy”. Jag tror nog att den ska kunna hålla mig vaken. 🙂

Och imorgon… så jobbar jag mitt näst sista pass. Klockan 21.00 på fredag så har jag äntligen lite semester!! Lagom till Tobbes är slut. But still! Två veckors ledighet innan skolan börjar. Det kommer att bli magiskt. (Jag har upprop tisdagen den 19:e, men sedan börjar inte lektionerna för min utbildning förrän på måndagen efteråt.)

Ett efterlängtat bud ringde på dörren.

… med mina Ray Ban Clubmasters som jag väntat på i en månad nu! Förseningar på förseningar har följt både dessa och ett annat par som förväntas komma senare i veckan, men nu är alltså åtminstone dessa hemma i mina händer (eller mitt plyte, kanske snarare?). Yaaay!!♥ ray ban, clubmaster, clubmasters, havana, mirror blue

 
Bågarna är i ”färgen” Havana (en lite mer diskret sköldpaddsfärgning, kan man säga) och glasen i Grey Mirror Blue. Solglasögonen är i stl 51 (de största tillgängliga på den här modellen).

Blue Italian

Jag veeeeeet att det är lite klyschigt och att jag påverkas av hypen på diverse bloggar och instakonton, men jag tycker verkligen om Spode’s Blue Italian-porslin. Jag skulle gärna ha en sådan här kopp, eller ett par. De är så jäkla pricey bara. Typ rubbat mycket pengar för en kopp (med fat). Vilket gör dem ännu mer lockande, förstås. De spelar hard to get!

 

Oh ljuva prokrastinering, Jessica är ditt namn.

Jag skjuter upp en uppgift så in i helvete just nu. Den inspirerar mig inte, snarare irriterar den mig och gör att jag mycket hellre fokuserar på alla andra uppgifter med extra energi än ser till att få den gjord. Det finns en hel hög faktorer som gör att jag prokrastinerar, men det främsta är nog att jag är irriterad på hur hela kursen är upplagd. Om läraren inte har tid för kursen så behöver man inte låta folk söka till den över huvud taget. Det gör mig förbannad att ägna x antal timmar med att slita mitt hår och exempelvis försöka förstå ett program som måste laddas ner enbart för en viss uppgift, vänta i en månad på att få någon slags feedback och sedan få en rad som läraren i princip redan skrivit i forumet några dagar tidigare, till alla. EN RAD.
Jag blir förbannad bara av att tänka på det. 
Det var liksom tre olika delmoment i just den uppgiften och det enda jag fick någon som helst respons på var den rent tekniska. Varför skulle vi då sitta och göra de andra två bitarna? Så jävla dumt.
Så. För att ytterligare skjuta upp hela ta-tag-i-skiten-processen så gick jag in på Kicks när jag var på stan för att handla till middagen och köpte två nagellack. I två färger som jag aaaaldrig skulle ha gissat att jag skulle köpa för bara typ ett år sedan. Jag och Sofia har konstaterat detta:

För några år sedan – närmare bestämt 2011, för jag minns att vi preciiis hade vunnit budgivningen och skrivit på kontrakten för le Drömmis – så var jag och hon i samma lag till den årliga sommarfesten med jobbet. Varje lag fick en färg och några veckor före festen fick man veta denna färg och att man skulle klä sig i denna färg till festen. Vårt lags färg var gul. Vilket både jag och Sofia beklagade oss över och svor över eftersom vi var rörande överens om att gult var en skitfärg – i synnerhet på kläder, på oss. Min favvokombo när det kommer till färger hade förstås varit cerise och knallgult väldigt länge, men just som ensam färg… Nej. Om wimmiesarna (som inte kände varann så bra än då, så hela womance-grejen låg i framtiden) fick säga sitt så var verkligen gult fult.

Nu är det typ bådas favoritfärg. Vi skrattade åt det häromveckan bara, att vi har helvänt på den punkten verkligen. Och vi vet inte varför eller riktigt när och hur det hände. Det bara blev så. Okej, varken hon eller jag klär oss väl i gult särskilt ofta, men som accentfärg så älskar jag den! Och jag är helt betuttad i den där ljusturkos/blåisch-nyansen just nu också. Faktum är att jag hittade ett nääästan likadant som det där Depend, fast från Ciaté som hette ”Pepperminty”. Dock så fick jag båda de här lacken för bara några kronor mindre än endast det lacket, så jag körde på kvantitet den här gången. Det hade verkligen den perfekta nyansen jag var ute efter… Får se om min 20%-kupong (som låg kvar hemma på byrån) får gå till det sedan. 

Jag har verkligen komplex för mina naglar just nu, både på händer och fossingar. Ja, mer än vanligt. Händerna ser ut som om jag försökt gräva mig ut ur ett fångläger. Utan spade eller så, alltså. Enbart med händerna. Jag har varit så stressad den senaste månaden att jag bitit på dem mer brutalt och idogt än vanligt. Och mina fötter ska vi inte tala om. Herregud. WAR ZONE. Och inte blir det bättre av springandet heller, hahaha. Oh well. DET är det värt. Men jag kan åtminstone dutta lite fint nagellack på de där små stumparna, för min egen skull.

Sedärja, nu har jag ägnat värdefull tid åt att blogga också! SCORE!
Nu är det dags för middagsfix. Tjohej!

Planering är A och O (sa en klok person någon gång)

weekly planner, cute, vintage style, tiu bombshell spell

Heeeej!
Vet ni vem som är en smart cookie idag? INTE JAAAG i alla fall! När vi satt ute på balkongen och fikade vid två-halv tre så frågar jag Tobbe vad det är för datum idag. Efter lite betänketid och lite bollande fram och tillbaka oss emellan (”Tjuuuuugosjuuuu… nde?”, ”Nää, det var ju den 25:e i tisdags…”) så blev svaret den 30:e. (Well, duh.) Eftersom att min hjärna tycks ha befunnit sig på en annan planet den här veckan så får jag en chock över att det är den sista mars imorgon – vilket innebär att min nya kurs börjar… *trumvirvel* Ja, mina damer och herrar, ni gissade rätt: IMORGON!
Men jag har varit heeeeeelt övertygad om att det är på onsdag. Fråga mig inte varför. Låt mig förtydliga: Jag är mycket väl medveten om att kursen börjar den 31:a. Men jag har av någon outgrundlig anledning varit spiiiiksäker på att det är på onsdag. Varför är ytterst oklart.

I alla fall så inser jag att jag inte har beställt en inloggning till Uppsala Uni:s webbportal – med andra ord så kommer jag inte åt kursen imorgon. GAAAHHHHHH. Alltså. Hål i huvudet? HÄR! *räcker upp handen*
Detta måste såklart göras per post. Så jag springer in till datorn och fyller i och skriver ut blanketten och kilar fort som tusan (så fort som mitt onda knä tillåter, that is) ner till Konsum för att posta den.

Sååå vad är då mer passande än att visa er vilken fin – ja faktiskt, åtminstone för mig, oemotståndlig – veckoplanerare jag hittade på bokhandeln för några dagar sedan?
Jag behöver verkligen en överblick över veckorna just nu. Jag har gjort en veckoplan på datorn tidigare, men det är faktiskt praktiskt att ha en fysisk sådan att kunna stryka och bocka av grejer från – eller lägga till, för den delen.

weekly planner, veckoplanering, vintage style

SÖT VA?
Jag veeeeet.

Nu ska vi laga mat. Toodles!

När man är värdelös på pyssel så får man låta andra pyssla åt en.

frukostbricka, decoupage, tekoppar, vintage

Den här stod och väntade på mig när jag kom in på Bohemia igår. Ja, det kändes faktiskt så. Jag menar, kolla bara på den! Här har jag gått och varit lite sugen på en frukostbricka (alltså en bricka med ben) och så snubblar jag över en som någon har gjort sig besväret att decoupage:a (hur böjer man det ordet?) med tekoppar och rosa blommor (närmare bestämt mormors favoriter: nyponrosor!) – för 39 riksdaler!

I told you so. Den väntade på mig.

A latte to wish for

Nu när jag börjat dricka latte flitigt här hemma igen så har mina fina lattemuggar från Greengate fått stå till tjänst mer frekvent. Jag dricker ju nästan aldrig te ur dem längre, då har jag andra muggar som jag föredrar till det. Men jag slutar aldrig älska min Greengate-samling! Ovan så ser ni min önskelista till den. Just nu är jag lite mätt på deras superblommiga mönster (jag har ju redan så många grejer med dem) och spanar lite extra på de lite enklare varianterna. Det prickiga ”Spot”-mönstret har jag alltid gillat. Jag har en ljusgrön och en röd, julig sådan. Men den indigofärgade är ju sötast med sin lilla spetskant upptill!
Men som sagt, samtliga av de där fem skulle gärna få komma hem till oss! 🙂

Alla kopparna finns hos systerlycklig.se.