But I keep cruisin’

moi+Lilly+lampa
I-bilen-selfie-från-idag, Lilly utklädd till mormor (…) och min lampa. Lampan som jag hyser lite för mycket kärlek till, kan jag känna. Lite sådär ”DEN HÄR LAMPAN KOMMER ATT FÖRÄNDRA MITT LIV”-känsla, ni vet? Mmm.

Yo!
OKej, så helgen då. Den har varit underbart lugn, skulle jag vilja säga. Ja, bortsett från trippen till Ikea i Barbarky (det fick bli det eftersom mitt skrivbord inte fanns på lager i Kungens kurva) igår då. JAG hade inga problem med den egentligen, åtminstone inte ursprungligen även om det var längesen jag såg ett Ikea-besök som något festligt. Men igår var första gången som jag verkligen kände för att typ döda Tobbe där och då i varuhuset. Hans utgångspunkt är liksom att han tycker att det är sååååå vidrigt att vara där att han söker problem som inte ens existerar. Det är liksom som om han tror att det hjälper att göra så att vi båda är miserabla. Fo fak seik.
Jag brukar ha en ängels tålamod vid de här tillfällena, men igår var jag för trött för att låta det passera. Bara under tiden vi satt och åt lunch – vilket vi gjorde först, för att inte äntra djungeln på tom mage, så att säga – så hann han hitta femtioelva problem.
”-Jag har inte sett någon med en sådan där vagn vi behöver…”
”-Vilka menar du? En sådan där *pekar ut genom fönstret* kundvagn eller en sådan där *pekar igen* typ lastvagn?”
(paus)
”-Det verkar inte finnas något ställe att lämna vagnarna på på parkeringen.”
”-Jag ser en redan nu. Därnere. *pekar återigen* Är det något annat icke existerande problem jag kan lösa åt dig på en gång?”

Ikea Barbarby
Ikea – Förhållandens Hungergames-arena

NGGAAAAHHHHHHHH.
Kanske borde skriva en bok med titeln ”… och 7-årskrisen slog till på Ikea”, undertitel: ”När du överväger att bli dömd för mord enbart för att handla billiga möbler”? He. He. He.

Nåväl. Väl hemma igen så kände jag att kärleken fortfarande finns där, bara inte på Ikea. Lesson learned! Det är troligtvis ömsesidigt. Sedan gick ju Tobbis på fest och jag spenderade kvällen med podcasts och monteringen av skrivbordet. Nedan ser ni resultatet i dagsljus – med en sovande Puff som bonus.
malm

It's the little things
En ny höstbricka till soffbordet! Samt… tygblommor för de gånger jag är för snål/inte har hjärta att tvinga Tobbis att köpa riktiga blommor. Det är lite kefft med tygblommor sådär i en vas, det är jag den första att medge. Men wtf, jag är student! Och det ser trevligt ut.

Super Mario-Tobbe

Tobbe: (står och meckar med avloppet i vasken, med hjälp av en gammal diskborste) ”Jag tror vi behöver skaffa en ny snuskborste snart.”
Jag: ”Jag visste inte ens att vi hade en snuskborste.”
Tobbe: ”Nej, det märks att du inte snuskar dig så mycket.”
Jag: ”. . .”

Well EXCUSE MOI. Till skillnad från vissa andra så var jag inte rörmokare i mitt tidigare liv.

I got you babe

Den här helgen har jag lagt lite extra tid med min bästis, aka sambo. :)♥
Det har varit så himla mycket den senaste tiden att jag verkligen har längtat efter att bara hänga, vi två. Det är liksom nu när alla deadlines är passerade och allt börjar snurra lite långsammare som jag har tid att blicka bakåt på de senaste två månaderna samt äntligen, äntligen faktiskt vara kapabel att slappna av på riktigt när jag har en ledig stund. Det var helt sjukt intensiva tider, hahah. Det kostade mig mitt närminne, på riktigt. Stressen gjorde mig till den virrigaste människan ever. Min hjärna har varit som teflon när det gällde att hantera information som inte hade med studierna att göra. Ingenting fastnade. Jag, som brukar ha minne som en elefant vad gäller de mest oväsentliga detaljer, kom plötsligt inte ihåg någonting. Mina vänner berättade saker ena dagen vi sågs som jag frågade om nästa eftersom det redan hade knuffats ut ur minnet. Pinsamt och jobbigt. Det känns ju som om man inte tyckte att det var intressant nog att lägga på minnet, liksom.
OH WELL. Nu hoppas jag att det ska bli bättre.

farthållaren Tobbis

Igår fick jag äntligen med mig Tobbis på min löprunda! Yay! Jag har velat ha med honom någon gång ibland  i några veckor nu, för att hjälpa mig att hålla ett jämnt tempo och dessutom så kan han hålla ögonen på om jag verkar ha ont och säga till mig att chilla.
Förra veckan gjorde jag DEN BÄSTA INVESTERINGEN som jag gjort hittills för min löpning, den var i form av ett par skor och de är så fantastiska att de förtjänar ett eget inlägg. De är verkligen GRYMMA. Fo realzz, y’all! Man kan säga att läsningen av ”Born to run” var för mig samma ögonöppnare som den varit för många, många före mig. Men som sagt, mer om det i ett eget inlägg.

Igår var det grillning hos Per & Maria med hela ”Tobbe-släkten” och det var såklart kalasmysigt. En bra kväll! Idag är vi trötta, eller åtminstone jag känner mig helt färdig. Att vara tillbaka på jobbet igen tar ut sin rätt – fast på ett skönt sätt, missförstå mig rätt. Jag måste försöka gå och lägga mig hyfsat ikväll, för imorgon är det en låååång jobbdag igen. 🙂
Nu ska vi försöka klura ut någon middag, tjing tjing!

jag och gosing
Hahah. ♥

Helgen i ett litet bildsvep *swooosh*

Lördag:
Jag och Tobbis lunchade på stan, sprang på min fina kusin Kaisa med familj och åkte därefter ut med lite katalaner från Konditoriet till Lisö, där mutti var hund- och husvakt under veckan som var. Jenny & co var på solcharter, de rackarna! Förvisso så har vi ju inte haft något att klaga på här hemma, och det hade vi inte då heller. Vi satt ute på trädäcket och solen verkligen stekte. Liiiivet på en pinne, som man brukar säga. (Fast jag begriper inte riktigt varför det skulle vara härligt att leva på en pinne? Ställer mig lite frågande till det faktiskt.)
Dagen och solen till ära hade jag faktiskt petat på lite mascara och sånt, så jag var tvungen att föreviga det.Oh la laa.

Tobbis & mutti på Lisö.♥ Hahaha, Tobbes hållning… Oh well. Jag lovar att han inte är en hunchback vanligtvis!

På hemvägen så veckohandlade vi frukostgrejer och så och jag föll för den här söta krukan med olika blomsorter. ”Romantic garden” kallade de arrangemanget. Tres bien!
Söndag:
Vi hade en lugn och skön dag. På e.m så kilade Tobbis till Snailey & Camilla för att glo på fotboll och jag bakade och förberedde middagen.
Efter frukosten så fick Puff lite ”borstmassage”. Båda katterna älskar att bli borstade, de lägger sig typ och ser växelvis döda eller helgalna ut när de antingen njuter eller vill leka med borsten. Haha. Älskar de där små mupparna. Killen med borsten också, för den delen.

Vad gjorde Lizzie, kanske ni undrar? Detta:

”- Spana-spana-spaaana. Du-di-dum-di-dum…”

Hon hade inte tid för borstning och sånt tjafs!

Vi tog en promenad bort till Coop som-jag-aldrig-kommer-ihåg-vad-det-heter-längre-inte-Forum-iaf för att handla grejer till middagen och jag presenterar här ett litet exempel på mina ”spegelbilder” som jag tar när jag står och velar mellan vilka glajs ska ha. Det blev vita wayfarers till slut. Och leendet kom på köpet! Meeheheh. He.
På Coop hittade jag jättefina och jättebilliga glasburkar och flaskor! Som ni kanske minns så har jag lite dille på det just nu. Eheh. Jag hade tänkt beställa en 4-pack med Mason jars i den där storleken, men de här är ju (närapå åtminstone) lika fina och kostade bara 30 spänn st, så jag sparade 40 kr per burk! Ohjjjääähhh.
Det roliga är att Bitte har en liten sådan här burk i fraktkuren på jobbet som jag sett och tänkt ”Undra vilken sylt man måste köpa för att få en sådan här?”… men det var ju tomma burkar! SCOOORE!

Och medan Tobbe glodde på fotboll med Snailey (aka Snigel aka Niklas) så bakade jag TIU´s protein-blåbärsmuffins, som en förberedelse för #bikiniseries-starten. De blev bra! Till och med Tobbe godkände dem. 🙂

Min kärleks födelsedag

OBS! Ignorera katthåret på duken. Fokusera på den UNDERBARA salsan. Tack.

Idag har vi firat Tobbes 29-årsdag (29!! Hur är det möjligt??) med frukost på sängen-mys imorse (jag fick äntligen inviga min fina frukostbricka! Scooore!) och tacomiddag för hans familj och släkt nu på kvällen. (Min familj får vänta med firandet till på fredag, vi insåg att även om det finns maaaassor av hjärterum så behövs faktiskt stjärterum för att man ska kunna bjuda på middag. Tyvärr.)
Jag har verkligen varit i farten sedan sju imorse och är helt färdig – det är vi båda två. Medan jag stått i köket och fixat såser, skurit grönsaker och gjort en grym tomatsalsa (från min TIU nutrition plan!) så har Tobbis flängt runt och städat och gjort fint här hemma. Min älskling!

Nu ska jag gå och tvätta bort smink, plocka ur linser, borsta tänderna och… jo, faktiskt – gå och lägga mig! Gonatt!♥

Jag har lite svårt med namnet på Simbas pappa.

För att fira att min storasyster fick ett nytt jobb idag så ska jag dela med mig av något som jag vet att åtminstone hon kommer att skratta åt, även om 0 av er andra gör det. Miscusi!

Vid ett tidigare tillfälle, när jag och Tobbe var hos dem på Lisö och barnen kollade på Lejonkungen, så frågade jag (med lite darrande underläpp):
 ”Har Mustafa dött än?”
… varpå Jenny dog av skratt. För lejonkungen d.ä heter ju MUFASA, inte Mustafa.
Detta har vi skrattat åt många gånger i efterhand, ungefär varenda gång filmen kommer på tal.
Namnet Mustafa målar liksom upp en helt annan bild än vad Mufasa (eller som hyenorna uttrycker det: ”Muu-fass-aah!”) gör.

Förra veckan sitter jag och slökollar på ”The big bang theory” och Sheldon hänger av någon anledning (jag såg bara andra halvan av avsnittet) med James Earl Jones – som för mig enbart är förknippad med Star Wars eftersom han är Darth Vaders röst där innanför hjälmen. Nu framkommer det dock att han ju även är rösten till Simbas far i den amerikanska versionen av Lejonkungen – vilket jag egentligen visste, men hade glömt bort på samma sätt som jag har glömt systemet i att minnas 9:ans gångertabell – självklar lärdom som jag inte använt på så länge att den stuvats in allra längst bak på den dammiga vind som utgör min hjärna.
Anyways: Jag blir helt uppspelt och måste dela med mig av detta till Tobbe, som sitter vid sin dator i rummet intill. Så följande ropande konversation äger rum:

 ”- TOBBE! Det hade jag heeeeeelt glömt!!!” (upphetsad)
 ”- Vad?”
 ”- Han som gör rösten till Darth Vader är Mustafa i Lejonkungen!!”
 ”-Jahaaa!”
 (paus)
 ”-Sa jag Mustafa?” (kort paus) ”Heter han Mustafa?”
 ”- Jaa, han heter Mustafa.”
 ”-Neeej… Han heter Mufasa!”
(Jag börjar skratta hysteriskt och okontrollerat. Tystnad följer från rummet intill.)
 ”-VARFÖR har jag så svårt med hans NAAAAAMN?? HAN. HETER. MUSTAFA!” (inser mitt misstag) ”JAG MENAR MUFAAAASAAA!
(Tystnad från rummet intill. Han låter mig bryta samman i ensamhet i soffan.)

Gotta get UP on Fridaaaay

Friday, hurra, yay, rhonna designs app, dearjessies

… och jag har sett till att komma igång tidigt för att förhoppningsvis bli klar såpass tidigt på dagen att jag kan träna, hinna ner på stan en sväng och kanske röja undan lite till ikväll när jag ska fredagsmysa med mina mjausketörer (Sofia och Matilda, alltså). Tobbis ska nämligen ut och äta och spela golfsimulator (. . .) med sitt golfgäng. Ett vårtecken om något, skulle jag vilja säga! 😀 Jag fyndade en sådan där grej som man sätter på golfklubban, som ett litet fodral liksom… Ehhh? Ja, som man sätter över själva huvudet på klubban liksom. Ett sånt. Japp. Ett sådant fyndade jag åt honom i måndags, på Stadium vid Kungens Kurva. Med Liverpool-mönster. Det sista! Jag letade efter ett redan i julas, men då hittade jag inte med Liverpool och något säger mig att han inte skulle vilja ha ett med Manchester United eller Arsenal även om det är likadana färger såvitt jag kan se på dem…
Hehehehe.
Aaaaaanyways: Golfsäsongen närmar sig, vilket gör min kille lycklig och därmed även mig.

Okej, back to business. ♥

Köldknäpp

Hej hej hej hej.
Idag blev det jättekallt. Ja, sådär så att jag var tvungen att ta fram jackan. Inte jeansjackan eller baseballjackan, utan den riktiga, fodrade jackan. Håhåjajaja. (sa den gamla tanten) Och mitt handeksem ballade ur totalt (med stor hjälp av den sjukt dåliga luften ute i frakten på jobbet också, förvisso) så så fort jag slutade jobba så fick jag snällt knata in på apoteket och köpa hydrokortison och en annan handcreme som ska rädda mig. MY SAVIORS!

Oh well.

Jag lyckades äntligen lägga vantarna på ett nummer av den återuppståndna tidningen CHIC! Jag är SÅ GLAD att de är tillbaka! Som glossigt magasin också, jäääähh.

Jag jobbade 9-17 och Tobbe jobbade hemifrån, så för en gångs skull fick jag komma hem och känna doften av mat på spisen = lyx! Och dessutom riktigt, riktigt fantastico svamprisotto! Finaste du.♥

Om ni letar efter något upplyftande så kan ni hoppa över detta inlägg.

Jag tror sommaren tar ut sin rätt på oss den här helgen för vi har sovit mer än vanligt både igår och idag. Idag vaknade vi inte förrän 09.50 och då hade jag kunnat sova en stund till om det inte vore för att vi båda ogillar att sova bort halva dagen. Så. Trött.

Mina jobbnätter + Visbytrippen och Tobbes första vecka efter semestern tog all energi och nu är jag dessutom lite orolig över att jag börjar få någon sommarförkylning, jag känner mig inte helt hundra liksom. Framförallt är energin körd i botten och då brukar jag ha lätt för att dra på mig saker. 
Jag känner mig lite som Ior. Det säger väl allt?
Jaja.
Vi var hos Snigel (Niklas) och Camilla igår och grillade. Det slutade med att vi satt och planerade en kräftskiva hos dem om två veckor. ☺ Jag är ansvarig för bålen. Det är mitt område som jag känner mig trygg med. 😉 Idag svängde vi förbi hos dem innan vi handlade, de fick våra solstolar som ändå bara stått uppe på vinden i en evighet. Jag körde! Och både jag och Tobbe (och bilen?) tyckte att det gick bra, trots att det var några månader sedan sist. Men det sitter ju i kroppen nu: Jag kan köra. Det är vanan och teorin som behöver slipas. Nu när jag inte har något annat att plugga i höst så ska jag fanemej ta tag i det där förbannade körkortet. I WANT IT. Har typ aldrig längtat så efter det som nu. 
Hejdå.