Jag gick upp och gick ut i morse. Tobbe skulle iväg och spela tennis mellan nio och tio och då såg jag inget skäl till att ligga kvar och dra mig när jag längtar efter att röra på mig. Eftersom knäna hindrar mig från att springa (vilket gör mig miserabel) så är mina stelbenta promenader en klen men åtminstone viss tröst just nu. Jag hade suttit och fyllt på mina spelningslistor på Spotify med gamla 80-talshits igår kväll också, så jag ville iväg ut och lyssna på musik, haha.

Lilly sov hos oss från min födelsedag till igår, så när vi kom hem igår efter att ha ”lämnat tillbaka” henne så var det bra tomt här hemma, det tyckte vi allihop. Puff stod och liksom väntade på att hon skulle komma in genom dörren, som om han räknade in oss och inte riktigt förstod vart vi gjort av den tredje tvåbeningen.
Vi var nog mer slut av de senaste dagarna än vad vi insåg, för inatt sov vi som stenar. Jag vaknade till och var kissnödig vid halv fem och då hade inte ens Puff rört sig en millimeter nere i sängens fotända.
Till historien hör även att vi var i Haninge och köpte nya jeans till mig igår (vi mötte upp Jenny, Jens & Jolene i Länna, så Lilly slapp gå i affärer med oss): Jag fick dem i födelsedagspresent av Tobbis. Mina anxiety levels var inte att leka med innan, alltså. Lika roligt som det kan vara att prova kläder och shoppa, lika vedervärdigt är det att prova jeans, om ni frågar mig. Varmt, hemskt och enbart jobbigt. Traumatiskt är ordet som blixtrar framför mina ögon under hela händelseförloppet, enkelt uttryckt. MEN för att göra en lång historia kort så fick vi/jag jättebra hjälp av den gulliga personalen på The Industry i Haninge centrum och jag har nu hittat en modell som jag älskar och tänker hålla mig till så länge de tillverkas, haha.
[Diesel Skinzee, om ni undrar. Kommer att lägga upp en liten kommentar om dessa längre fram.]
Jag var med andra ord helt slut efter den pärsen också. Ugh.

Den här långhelgen har verkligen känts LÅNG. På min födelsedag var vi ju uppe och igång tidigt – efter min frukost på sängen, förstås – och jag kunde inte önskat en mysigare dag. Jag är så mitt uppe i stressen kring att bli klar med mina kurser och det har verkligen upptagit all min tid och tankeverksamhet i princip de senaste två månaderna. Efter påsk och att vi hade firat Tobias födelsedag i mitten av april var jag så slut både i huvudet och kroppen att jag allvarligt övervägde att knappt fira min egen. De som känner mig vet hur illa det är då. Jag är som Lily i How I met your mother med min födelsedag vanligtvis.
Men i början av veckan så kände jag hur någon slags undangömd reserv av entusiasm sipprade ut i mina ådror och det första jag sa till Tobbe i onsdags morse, i knappt vaket tillstånd, var: ”Jag fyller år imorgon!”.

Så min födelsedag och de senaste dagarna som har följt den har varit just så försomrigt ljuvliga som de har en tendens att alltid vara. Hade jag kunnat springa så hade livet varit TOP NOTCH, helt enkelt.

Nu börjar dock verkligheten komma ikapp igen och jag ska slutföra en rapport idag så att jag kan skicka in det näst sista projektet imorgon bitti och göra det sista de kommande dagarna. Sedan planerar jag att ha sommarlov i fyra dagar innan jag är tillbaka på jobbet igen.

Bring it on.