Dagen har handlat om två saker:

Tatueringar hos Stefan:
Bio med min babe: 
Jag hade ett öppet sinne för den här filmen – tänkte att antingen är den svintöntig eller grym. Det blev det senare. Jag är glatt överraskad och både fascinerad och road av det smått genialiska i att man ens kan få idén till en sådan här story. Kärlek till den personen.

Sometimes I get nervous when I see an open door

Hmm. Jag behöver verkligen prata med Stefan (aka ”min” tatuerare). Boka någon liten tid. Jag har diskuterat lite med honom på jobbet under våren (han jobbar ju även lägligt nog i hamnen) och jag har mest smågrejer jag vill fixa. En detalj på The Killers-citatet på vänsterarmen som stör mig, en pärla åt Jolene på fjädern på den högra (Lilly är på mig om det med jämna mellanrum), ifyllning av ”Det löser sig” på foten (såg häromdagen att det behövdes – igen. Fötterna är mest ovärt att tatuera, om man ska se det som en livsinvestering. Just sayin´) oooooch en liten ny också. Jag har flera idéer men ska försöka bestämma mig för en.

Jag jobbar 09.00-21.30 imorgon – känns dock lite lyxigt att inte börja 07.00, vilket jag ju gjort varenda jobb-måndag den senaste tiden. ”Sovmorgon”. Höhöhö.

You´ll always find your way back home

På bilderna: Lizzie nu ikväll, i sann prydnadskatt-anda samt moi, på jobbet tidigare idag.
När jag har en pissig morgon och humöret bara är surt, surt, surt när jag kliver ut genom porten för att gå till jobbet – då sätter jag på Hannah Montana/Miley Cyrus på Spotify:en. Ibland är Disneychannels skapelser det enda som duger, liksom. Jag vet inte varför, men oftast hjälper det. Det är så lättillgängligt men ändå peppande liksom. Glatt. Motsatsen till surt.

Ni fattar.

Nu har jag bestämt hur jag ska ha semester i år. Lite senare än förra sommaren blir det, jag vill vara klar med högsäsongen när jag går och komma tillbaka när den är över. Sååå om det blir som planerat så flyr jag fältet innan Stockholmsveckan drar igång, haha. 🙂
Jag är sugen på nya tatueringar. Jag har typ fyrtio olika små idéer känns det som. Vissa är motiv och vissa är ställen jag vill ha något på. Gaaah. Det är inte bra att ha sin tatuerare närvarande på sin arbetsplats – man blir påmind om det hela tiden då jue!
En grej jag tänkte på när jag gick till jobbet för någon vecka sedan: Är det inte ironiskt att de vita strecken på övergångsstället blir röv-hala när det blir kallt? Borde inte de vara typ antihalk-behandlade, liksom? Jag vet inte hur många gånger jag hållit på att ramla när jag går över Nynäsvägen nu i vinter.

Aouch?

Varje gång jag ser bilder som denna så ryser jag lite. Eller mycket. Och fascineras lite ofrivilligt, samtidigt som jag ställer mig en aning frågande till hela grejen.
Ett: Varför tatuera sig där? För att showoffa tattoon måste man göra denna minst sagt tveksamt sexiga gest.
Två: Bara tanken på att låta tatueringsnålen gå där… huuuuuu. Måste kännas sjukt obehagligt?!
Vissa motiverar ju sina tatueringar på relativt osynliga ställen med att ”jag vet att den finns där och den glädjer mig”, men jag hänvisar till punkt ett igen där.

Bara så.

Yaaay, it´s alive!

Bloggers inloggning har legat nere nu på morgonen. Det verkar vara ett genomgående tema just nu med strulande bloggdomäner. Apjobbigt!
Jag hade inte ens något planerat inlägg, men bara vetskapen att jag inte KAN blogga om jag skulle vilja det är stressande. Stört.

Under tiden jag inte kunnat blogga så har jag pysslat med småsaker på datorn. Kollat igenom bilder och blivit sugen på att göra en fotlänkstatuering á Nicole. Vilket jag förvisso haft som en liten tanke i bakhuvudet så länge jag kan minnas [läs: så länge som Nicole har varit min fejvo, dvs de senaste 6 åren åtminstone].
Fötter är ju så fula i allmänhet att alla förbättringar är välkomna, liksom. Det faktum att foten knappast är mitt favoritställe att tatuera rent ”bekvämlighetsmässigt” (det ordet hittade jag just på, va?) är en mindre betydande faktor.
Fast jag skulle nog ha en annan symbol än korset. En fjäder kanske? ;D

Varför skynda på, när den tiden snart är här ändå?

En sann 18-årsritual; Den första tatueringen!
Julia fick sin gjord av Stefan igår, en Winnerbäck-text på armen. Så fin! Mattias & moi var med som sällis. Mattias var mer nervös än Pulia tror jag, haha. De är så söta.

Jag minns när jag köpte Ugglas ”Klassiska mästerverk” i 9:an och hörde ”1:a gången” för… ja, första gången. Jag tänkte direkt på Julia då. Och då var jag ju ändå själv bara en lillskit. Sedan har de där storasyster-känslorna kommit fram varenda gång jag hört den genom alla år. Så självklart poppade den upp i huvudet nu, när jag skulle göra ett grattis-inlägg till mitt lilltroll. Det var liksom ofrånkomligt. 
Älskade lilla lillasyster, jag vet att vi kan vara riktiga pain in the ass ibland… Men vi älskar dig ju så mycket. Och det enda skälet till att vi är så jobbiga är för att vi känner dig så väl. Och för att vi också har varit tonåringar för inte så länge sedan.Tack för att du låter mig vara din vän utöver att vara din syster.
Och för att du förstår lyckan i att hitta den ostigaste av de ostigaste super-ostbågarna.
”Och plötsligt så har du nått fram till den dag då du ligger och tänker som jag;

Varför längtar du så, när det går så fort ändå?”