/ Back to december/

jeejjj
Hej!!
Alltså visst är det fint med december? Som häromdagen när jag satt på bussen in till stan och det är världens SJUKASTE gryning på himlen. Det är liksom bara december som levererar sådana morgnar. Det må vara mörkt större delen av dygnet, men när ljuset behagar visa sig… då jävlar. 🙏🏻✨❄️

Det är ju på julbloggen bloggandet HÄNDER nu, men det har ni nog listat ut vid det här laget.

Jag får nästan lite svindel när tankarna ens närmar sig det faktum att året snart är slut. Jag upprepar: ÅRET 2016 ÄR SNART SLUT.
Är NI med på det? Visst har 2016 gått VANSINNIGT fort? Eller är det bara jag?
Det känns som att jag nyss hade min post-jul-depp och det var en eeevighet kvar till nästa december.
Om jag var en sim så skulle det här året ha gått på supersnabbspolning, that’s for sure.

Jag påbörjade det här inlägget i… onsdags. Sedan glömde jag bort det. Men iaf. Några små blickar in i mitt FANTAAASTISKA liv den senaste veckan följer.

days of our liiife
1) Förra fredagen inleddes med FRUKOSTKLUBBEN, dvs ett mysigt urval av le göls från min klass. Vi försöker få med oss de andra från klassen varje gång, men hittills har de valt att sova istället för att gå upp i ottan och äta lyxfrulle med oss fyra. Bah! Humbug! Sömn?! När det nalkas finfrukost på Östermalm?! Det är värt varenda extrapåse under ögonen. 🙏🏻
2) Den andra advent så hade vi glöggmys hos Joppe. SUPERMYSIGT var det. På bilden ser ni mig med mina två pojkvänner i bakgrunden.
3) I måndags jobbade jag hemma (liksom idag). Det här är en ganska legit sammanfattning av min sk ”stil” dessa dagar. Jag kallar den ”hobo med otippat bra betalt”.
4) Jobba hemma-lunch i sitt esse! GRÖT. 💖
SOVMYS
Man kan säga att jag har gått loss på rådjurstemat i sovrummet. ALLTSÅ HÖRRNI DET ÄR SÅÅÅ MYSIGT DÄRINNE NU.

Adventsmyset

En mysigare frukostbords-vy! (än förra veckans bild, alltså)
Imorse: En mysigare frukostbords-vy 🙏🏻🎄✨ (än förra veckans bild, alltså) Jag ska pimpa adventsljusstaken ikväll, med lite finare grönt än den där gamla mossan som jag använt i… 5 år (?) nu.

Helgerna nuförtiden alltså. Myset! MYYYYSET! De tar slut om möjligt ÄNNU fortare än förut.

Är ihop med min bästaste bästa vän 😍☝🏻
Lördags: Är ihop med min bästaste bästa vän 😍☝🏻

Vi skulle ju på jazz, för att Joppe ville det. Men det VAR ingen jazz! Det var faktiskt lite av ett antiklimax, trots allt. Matilda hade till och med gjort sig extra fin i klänning och allt! 😍 Jag, Daniel, Matilda, Joppe, Mats och Jossan ended up hos oss istället och lyssnade på 90-talsmusik. Så mysigt. 💖

Torsdags: Sassy as usual.
Torsdags: Sassy as usual. OBS! MED JULTRÖJA. OBS!

Novembermyset

Imorse. Snart är det där fönstret inte så mörkt och tomt längre!😍🎄

Det här har verkligen varit en typisk november-tisdag. Grå, mörk och sådär rått kylig. Mhm.

November har en tendens att virvla förbi lite sådär obemärkt, tycker jag. Det kanske iofs beror på att jag fokuserar väldigt mycket på att det snart är december, så jag liksom glömmer bort att en egentligen ganska deppig månad pågår. Deppig som i just det där blöta, grå och lite småsura, ni vet. 

I söndags åt vi brunch på Kroken! Det mysigaste var dock nästan att bara sitta och snacka skit i loungen efteråt.❤️ Joppe vill gå på jazzkväll på lördag… Så tydligen ska vi gå på jazzkväll på lördag.

Jag hatar jazz.

Men vad gör man inte för sin alternativa familj?

Run bitch, run! pt ????: När löpningen har ett eget liv

Du tittar ut genom fönstret. Det har börjat snöa?! Du tänker att ”en normal människa stannar inne i det här läget”. Men du går ändå och plockar fram springkläderna. Som en sim med fri vilja avstängd byter du om, drar på dig mössa och vantar och trampar i skorna. Och sedan är du ute. Slav under löpningens makt.
2016-02-01 18.32-snooow
Grejen är ju att det aldrig är så farligt när man väl är ute som det ser ut när man tittar ut genom fönstret. Och när jag väl kommer iväg så störs jag inte av regn eller snö – jag ska ju ändå bli svettig! Men den där känslan innan jag kliver ut genom porten – den jag försöker porträttera här ovan till vänster – när man liksom undrar ”VARFÖR GÖR JAG DET HÄR MOT MIG SJÄLV?”… hehe.
Sedan är det förstås alltid lika skönt att komma hem igen och veta att det är avklarat. Nu ska jag steka ett ägg! Jävlar vad gott det ska bli! Har inte stekt ägg på flera månader!

Jag försöker rena mitt inre etc etc

2016-01-23 12.51.15-1

Har haft en osugen-på-smoothies-period under typ… det sista halvåret? Nu börjar suget återvända iaf. Nu efter min miserabla löprunda (totalt orkeslös när jag har pms nuförtiden) slängde jag ihop den här bestående av lite ananasjuice (ÄLSKAR ANANASJUICE SÅ MYCKET! SÅÅÅ MYYYCKET!!!), vatten, fryst mango, en halv fryst banan, lite fryst grönkål oooch en stor näve färsk babyspenat. Sötade med lite stevia och honung och slängde i en extra isbit (ja. Bokstavligen en. Nödvändigt? Tveksamt.) innan jag mixade till denna klargröna vision av spirande hälsa!

Men alltså låt er inte luras, jag kommer troligen att äta choklad till middag.

Baksidor med vintern:

– Mina händer går från endast eksemfläckiga till fnösiga delux. Och mina naglar som jag varit så duktig med att inte bita på i dryga halvåret… Well. Låt oss säga att jag haft ett återfall som jag försöker reparera följderna av nu.  ?

– Håret… Sakta men säkert blir det lite mer elektriskt och sprött, dag för dag. Lite plattare, lite tröttare. Blöörgh.

– Torrboll all over gällande kroppen faktiskt. Det kliar och känns som att man är gjord av papper. Bodybutter, here we gooo.

– Okej, jag gillar ju vintermörkret till viss del. För det ÄR ju så rackarns mysigt att tända ljus, stjärnor och ljusstakar. MEN nu har jag kommit till den där magiska punkten när mörkret – eller snarare bristen på dagsljus – gör mig så. himla. trött. Jag längtar efter nästa kopp kaffe, nästa helg (aka sovmorgon) och det hägrande jullovet som en missbrukare längtar efter nästa fix – hela, hela tiiiiden.

via weheartit

/Bright copper kettles and warm woollen mittens/

När man pluggar och är för fattig för att GÅ UT och göra kul grejer, utan är hemma på lördagarna och ba lalala *drömmer om att jobba och ha pengar* under tiden man bakar, lyssnar på poddar och tvättar.
En dag i en inte alltför avlägsen framtid ska jag se tillbaka på den här perioden och romantisera den på samma sätt som jag på något vridet och konstigt sätt kan se tillbaka på förra vintern och ba ”Naaww, men det var ju ändå något FINT i att stappla runt i en gråtig dimma hela dagarna och ba vara som en robot som ville få dagarna att gå och inleda varje morgon med att först mata katterna och sedan stå med en påse typ frysta ärtor mot ett öga i taget under tiden de åt, för att få ner svullnaden i plytet” (följd av allt gråtande). En dag. Men just nu känns det så jävla rövigt att bo en timma från stan och att inte ha några pengar.

Men. Jag har bakat årets första lussebullar! Och Puff ligger på skrivbordet här bredvid mig, och Lizzie är hemma igen. Och om jag sätter min högst tillfälliga situation i förhållande till allt som pågår i omvärlden just nu, med flyktingkriser och dylikt… Ja, då inser jag ju att jag knappt ens har rätt att klaga. Men just idag är jag lite ledsen och frustrerad över situationen. That’s it. Så måste det få vara ibland.

novemberkoll

OAVSETT så är det mysigt här hemma ju. Jag försöker fokusera på det. Älskar ju egentligen att ägna mig åt min lägenhet. Småpyssla och fixa med den. Den är inte bara min borg, den är en av mina älsklingar. Som en person, en vän. Den plats i världen jag känner mig tryggast på. Jag läste om en bok nyligen (alltså, jag läste den IGEN, jag läste inte om den i en tidning eller såhär som ni gör nu), en bok som funnits i mina tankar sedan förra hösten: ”Höga förväntningar” av Jennifer Belle. (Hittar den bara på engelska nu, men den har några år på nacken – utkom 2001 – så det är kanske inte så konstigt.) Det är en kul, ganska svart och väldigt ironisk berättelse om en kvinna som heter Liv och bor i en underbar lägenhet i New York. Det som gjorde att jag tänkte så mycket på den var att Liv skiljer sig och det hon saknar mest är inte sin fd man, utan lägenheten. Den sörjer hon som om den är en vän som gått bort. Sedan bestämmer hon sig för att bli mäklare. Egentligen så vill jag säga att boken handlar om kärlek till ett hem och sökandet efter ett hem att älska. Och det älskar jag den för!

Ett citat (utan större djup, men som jag ändå fastnade för):
quote
Hon hade den passion i rösten som folk bara får när de talar om sina lägenheter. ”

 

Höga förväntningar

Det är för övrigt Jennys bok, som jag visst har lånat i… typ 5 år? Heeeehe… Jag ber om ursäkt om du saknat den, Jenny! Iaf… Ni förstår kanske vart jag vill komma. När min värld liksom rasade i och med uppbrottet så var det ändå rädslan att förlora lägenheten som var det mest förlamande. Det gjorde fruktansvärt ont att tänka att jag inte bara var tvungen att måla om hela min världsbild och hur jag trott att min framtid skulle se ut i så många år, utan att jag dessutom skulle behöva lämna mitt hem. Varje gång jag har en dålig stund så påminner jag mig om att jag står som ensamt namn på min dörr nu och det kan jag göra så länge jag vill. Det är inget jag bara säger, utan det är helt och hållet sant. Och varje gång så gör den tanken mig sådär pirrig inuti. Lycklig. Den må ligga i Nynäs, en timmes pendel från stan, men den är min och jag är tokig i den! (sneglar på citatet ovan)

Okej, nu ska jag gå ut och gå en sväng (tänkte springa först, men sparar knät till imorgon. Det är ju Sunday Runday, after all), sedan tänker jag mysa in mig här hemma. Kolla på Kardashians, dricka te och äta lussebulle… Njuta av mitt eget ljuvliga sällskap. *självbelåtet skrockande*

comfy

Snölördag i mars
Älskar verkligen lördagar som den här. Att få vakna och ligga och dra sig i sängen framför Nyhetsmorgon. Gå upp och rosta bröd, brygga te och fixa kaffe, mysa in sig i soffan och bara låta dagen rulla på. Inga måsten, bara mys.

Jag har handlat en jäkla massa juice-frukt (blodapelsiner, grape, citroner, lime) och känner mig sådär lite för nöjd över hur häääärligt det ser ut när fruktfatet är fyllt så till bredden. Sedan blev det lite naturgodis idag… också (även igår). Hehe.

You make me sing oh la, la, la/ You make a girl go oh oh/ I’m in love

Heeeej!
Idag har jag lyssnat på den här låten och haft vårkänslor:

Och så har jag följt med le wimmie till ett möte och därefter gjorde vi en av de saker vi gör bäst: Fikade! Goff goff goff. Finaste Sofia, alltså. ♥

le wimmie♥

Fika på Xoco

 

Innan jag högg in på fikat fick jag dessutom höra en efterlängtad röst och allt blev bara ännu bättre. Liiivet! … OCH imorgon är det fredag! #WHATWHAT

For all the steps you take and all you’ll overcome/ I wanna be the one to put it in a song

1: Jag och Mjautilda i mjausketörbilen (aka Sofias pappas firmabil) igår efter att vi fikat. Sofia satt vid rodret (aka ratten).♥ I detta nu så har Matilda typ landat i Karibien… eftersom att ALLA SOM JAG ÄLSKAR RESER TILL VÄRMEN UTOM JAG. // 2: Soooolen idag! Första morgonen i år som jag öppnade köksfönstret för katterna – till deras stora lycka, som ni ser. Hade de kunnat så hade de haft stora, saliga leenden i sina små plyten. // 3: Jag kände inte för att springa idag, så det blev en typ millång promenad istället. I solen! Och kylan! Mmmmums.
Instant_20150215_202918-horz

4: I hamnen stannade jag till för att ta en bild på änderna. De misstog mitt intresse för dem och trodde att jag hade käk, så när de glatt kvackande kom emot mig så fick jag ta till reträtt och skamset be dem om ursäkt. Mår dåligt över att jag inte matade dem nu. // 5: En skymning och en båt. // 6: När jag kom tillbaka från min promenad så stod en melon utanför porten. Frågor på det? Annan mystisk incident: Ringklockan på min cykel har avlägsnats. Så nu kommer jag bli tvungen att hojta på folk som är i vägen för mig.

Instant_20150215_201532-horz