✨/The best thing you could do is just to ignore me/ ✨

Vibes:

YO.

Boop.

SOMMARTID! Hah! Hur kom vi fram hit? Varför går jag alltid runt i någon slags uppfattning om att det NYSS var nyår? Alltså, ÅRET RUNT? Visst är det ett tecken på åldrande? Ack och ve.

Jag tog ur mina extensions (igen) i fredags och det känns… okej. Men det tar liksom ett tag att vänja sig. Känner mig extremt NAKEN, RÄDD och EXPOSED med bara mitt egna fjösiga, nordiska hår.
Det ÄR dock alltid skönt att kunna göra sådant som de som aldrig använt extensions tar för givet, typ sätta upp en slarvif tofs utan att behöva göra en 360-graders koll att inga fästen tittar fram, klia sig som en apa i hårbottnen eller att föna håret utan en strategisk krigsplan (som tar minst 20 minuter).
Ändå… älskar jag mina extensions, haha. Alltså på riktigt. KÄNSLAN när man har nyyyya, fräscha och underbart svallande, fylliga längder… Ahhh.

Eftersom jag inte tränat ordentligt på typ hela vintern så känner jag mig dock som the Blob nu när jag inte ens har extra hår som liksom drar åt sig uppmärksamheten. Plus att jag av lite olika anledningar som vi inte behöver gå in på här har superproblem med att jag samlar på mig vätska i kroppen igen. GAH. GAAAAAHHHHHHHHHHH.
Eftersom det är min kropps sätt att hantera typ… ALLT, så leder det även till att när jag väl börjar träna igen så blir jag extra svullen i början. Hahhhah. Åh, the irony.

Ni vet när det bara känns som att man måste bita ihop och bara streeeeeta på, tills man förr eller senare når någon slags milstolpe? Så kändes vintern pga uppbrottet. Nu känns DET bättre, men nu är det bara att smacka på den inställningen på kroppen och träningen istället.

PUSS!

🌙 ”The question is: Where will you go with your new set of wings?” 🦋🌙

Jag ser åtminstone glad, om än trind, ut på den här bilden. YOU’RE WELCOME!

 

Tema: Vårdagjämning (igår), jämna plågor och TRÖTTHETSREKORD. 

Har verkligen världens tröttaste vecka. Och det är inte sömnbrist-trötthet, utan inte-ett-uns-energi-kvar-när-jag-kliver-in-genom-dörren-trötthet i kroppen. Kanske är det något virus som ligger och lurar – på kontoret har folk fallit som käglor för flunsan flera varv nu – eller någon slags super-pms… alternativt en mix av båda. Oavsett så har jag kraschlandat hemma varje kväll so far, inte ens pallat ta mig ut på mina kvällspromenader. Ännu mindre SPRINGA.
Överlag… är jag oerhört självömkande i största allmänhet den här veckan. Varenda kväll har jag rättfärdigat min bekvämlighet med attjag måste vara snäll mot mig själv när jag känner såhär”. Vilket FÖRVISSO är sant, men till helgen har jag lovat mig själv att rycka upp mig, haha.

Ska utfodra tigrarna här nu, sedan blir det att somna till Breaking News. ZzzZZzz.

Hänt Extra: Bilder från den senaste veckan!🔥

DETTA HAR HÄNT: slutet av februari/ början av mars

Lite bilder från den senaste tiden. VARSÅGODA!

Ljuset sipprar in igen🔮💞

 

Jag fyndade YSL-ripoff-solisar från Junkyard och är väldigt förtjust i dem. Lilly skrattade dock åt dem och skrev ”Hahaha snygga!” när jag snap:ade henne och visade dem. 🤔

 

För ett par veckor sedan brunchade jag med Matilda, Linnea och Emelie. Jag lovar att jag fortfarande var mätt vid frukosten dagen därpå.

 

Det kom JÄTTEMYCKET snö förra veckan och jag jobbade hemifrån nästan hela veckan. Blev även typ tjock under tiden eftersom jag undvek att vistas utomhus i mesta möjliga mån… Men här är ett bildbevis på att jag faktiskt VAR ute!

 

När det inte katapultsnöade så bjuckade åtminstone de iskalla dagarna på UNDERBARA skymningar. 😍🌙

 

Jag hämtade ut min nya Iphone 8 Plus. ALLES GUT, bortsett från denna lilla hickup. 😑

 

Jag fortsätter vara kär i all things GULT. Det är verkligen min HAPPY COLOR just nu.

 

I veckan har jag köpt nya träningskläder för… well, mer än jag hade tänkt. Men JÄVLAR i min lilla låda vad jag är taggad på att komma igång med löpningen igen nu!

 

Tjejen i blomsteraffären: * säger berömmande att jag valt blommor som trivs ihop*
Jag: *får omedelbart hybris*

/In this tug of war you always win / Even when I’m right/

On the first page of our story
The future seemed so bright
Then the saint turned out so evil
I don’t know why I’m still surprised

Even angels have their wicked schemes
And you take that to new extremes
But you’ll always be my hero
Even though you’ve lost your mind

  – 💔🖤

Jag älskar hur den här låten börjar: så odramatiskt och självklart, som om det är mitt i ett samtal som aldrig riktigt tog slut. Det är ju ofta så det känns i ett uppbrott, så mycket som blir osagt trots allt som sägs under tiden det äger rum.

Och sedan går det upp i rök, det som inte sades, tillsammans med det som var. Och det är både en lättnad och en sorg. Men när man kliver ut ur mörkret och röken skingras så känner man sig ändå lättare. Sorgen är inte betungande på samma sätt längre. Den bara är. Du glömmer den till och med och känner den bara när du blir specifikt påmind om den. Och då, med lite tur: Då blir den nästan något fint. Den lärde dig något och den betydde något.

🔥/I can’t tell you what it really is/ I can only tell you what it feels like/🔥

💞 Lördagsfrullis!🦓 Med ”Younger”. Såg det sista avsnittet på s3 imorse, nudå? NUDÅ?

 

👋🏻 💁🏼‍♀️😎

 

Igår var det jobbigt underlag att promenera i, halt och blött. BLÄ. Men det var likväl fint att vistas utomhus i dagsljus! 🤓 🌨 (Idag var det betydligt bättre!)

 

🌙 ”At last, the card of wishes come true. When the nine of cups appears, worries and fears will be cast away.” ✨ Ett GANSKA fint kort att avrunda helgen med, eller vad säger ni? 💜

🌈✨”Hope at last”💫💜

HEJ!!

Äntligen helg igen! Jag har sovit i nästan 11 timmar och ätit lååångdragen frullis. MINST SAGT LADDAD.

Viiiilket också är precis vad de sex svärden antyder. Recovery, Hope at last.
Det är konstigt med mina tarot, jag skaffade dem mest för att jag tyckte det verkade lite kul, jag hade hört från flera håll att de är ett bra verktyg för en slags meditation som passar mig och för att jag tilltalades av just den här kortlekens formspråk. Jag tror inte att det är några mystiska krafter i görningen eller att man ska ha några övernaturliga förmågor (hahahha); Jag ville bara ha något som hjälpte mig att bena ut mina tankar och känslor.

Det gör de. Och ju mer jag ”umgås” med mina kort, desto mer verkar de styra mig i rätt riktning. På senaste tiden har jag vid ett flertal tillfällen fått GÅSHUD av hur pricksäkra korten som kommit upp i mina läggningar varit.
Frågan ”Tror du på sånt?” har dykt upp om korten har kommit på tal och jag blir lite ställd varje gång. Jag har, helt ärligt, inte sett det så. Det handlar inte om att tro på det eller inte, korten bara ÄR och jag finner tröst och vägledning i dem på samma sätt som en annan kanske skulle se på ett terapisamtal. De hjälper mig att landa i mig själv och lägga det som snurrar i mitt huvud åt sidan på kvällen innan jag lägger mitt huvud på kudden för att sova.

Känns som att jag har yttrat floskeln YOU DO YOU tiotusen ggr det senaste året, men det är ju så jävla sant. You do you – du KAN inte misslyckas, för ingen har varit du före dig så ingen kan säga vad som är rätt och fel.

Okej, nu ska jag slänga på mig lite kläder och skutta ner på stan för typiska lördagsärenden. Jag HAR faktiskt en spådom som jag vet kommer att slå in: Kvällen kommer att bjuda på ALKOHOL. 😁⚡️🔮
PUSS!

Mansplaining 2.0

Insåg häromdagen att detta STÅR MIG UPP I HALSEN:

När killar – som jag känner mycket väl, bör tilläggas – ska ”förklara” för mig hur de ”är”. Jag vill bara skrocka, klappa dem på huvudet och säga att ”Lugn nu, jag har redan en tydlig bild av dig, så du kan sluta förminska mig genom att tro att du är mer komplicerad än du är”.

Det är liksom så äckligt inlärt i deras beteenden att de är som några överlägsna, åtråvärda gåtor som vi tjejer – aka det lägre stående könet – inte kan klura ut med våra mindre utvecklade hjärnor. DE KAN INTE ENS RÅ FÖR DET. Den hybris som jag har slitit i 30 år för att bygga upp, den är inprogrammerad i dem från att de föds. USCH.

Don’t get me wrong. Jag äääääälskar ju them boyz. Den största andelen av mina närmaste vänner är killar, FANTASTISKA sådana. Det är bara den där idiotiska, mansplain:ande delen av deras släkte jag har en teeeeny tiny bit svårt för. Det är liksom inte nog med att de kan uppvisa en attityd som antyder att jag vet mindre än dem överlag, utan nu ska de även förklara för mig hur jag känner gentemot dem, hur jag bör uppleva och se dem. För jag är ju bara en naiv, dum tjej utan någon verklighetsförankring att tala om. Tihi! 💁🏼‍♀️

Som Cher Horowitz uttrycker det: ”UGH, AS IF.”

✨ En reminder gällande lycka och livet 💫

Yo.

Kom ihåg det här:

Livet händer hela tiden. Saker dyker upp. En del är svåra, tunga och jobbiga att ta sig igenom medan andra är roliga, ljuvliga och uppslukande; får dig att glömma det som har varit tufft.

Livet är fyllt av så mycket som är oviktigt ena dagen och plötsligt livsviktigt nästa, som nycklar: du använder dem varje dag men reflekterar knappt över att du alltid har dem med dig. Du vet inte vad de där nycklarna är och det är inte meningen att du ska behöva göra det heller. I det långa loppet har jag lärt mig att det är de små sakerna, de som du inte tänker på när de händer, som är den största delen av livet. (Det låter så självklart när man väl börjat tänka på det.)

Du blir kär. Du slutar vara kär. Du slutar inte att vara kär men önskar att du gjorde det. Du drömmer om framtiden, du pluggar, du jobbar, du mår toppen, du mår rövigt, du älskar, du sårar och såras, du är en skugga av dig själv, du repar dig och fortsätter som den jävla CHAMP du är, du beter dig dumt, du agerar som ett sant föredöme. Du är en vän, du behöver en vän, du bryter med någon som behöver någon annan än den vän du kan vara, du somnar med tårar i ögonen, du har lyckopirr i magen.

Och mitt i allt det är sakerna vi gör utan att inse hur viktiga de är för oss.

Jag tänker på min frukostkopp med te. På min korta promenad till och från tunnelbanan och kontoret. Jag tänker på tacksamheten jag känner över mina vänner och kollegor. Jag tänker på när jag kliver in i min lägenhet på kvällen och stänger dörren bakom mig medan katterna kommer och hälsar mig välkommen hem och jag känner doften av mitt hem. I en hundradels sekund finns den där, kännbar för mig, innan jag blir ett med den igen. Och jag tänker på de små, blanka stunderna då jag gör det jag gör varje dag och mina tankar svävar helt och alldeles totalt fritt, som i en ljusblå, mjuk dimma; som när jag väntar på att kaffemuggen ska fyllas på Pressbyrån.

Livet händer hela tiden och det viktiga är att greppa tanken att vi faktiskt inte kan styra de stora sakerna. Men om det känns som att du inte har någon kontroll över ditt liv, kom ihåg det här då. De små sakerna, de som faktiskt utgör större delen av ditt liv: Dem äger du och det är du som har byggt upp det.

Plus: Ödmjukhet är den finaste egenskap man kan ha, men förväxla den inte med snällhet. Stå på dig och lita på din magkänsla, även om det är det läskigaste som finns ibland.💜